Utskrift från gbg.yimby.se
....

Ett blandstadsdilemma



Lerverk på Västra Hamngatan


I lördagens GP finns det två av varandra oberoende historier som båda berör lokalutbudet i Göteborg. Inne i centrum hotas konsthantverkshaket Lerverk på Västra Hamngatan av en chockartad hyreshöjning från sina värdar Wallenstam. Samtidigt kan vi några sidor längre fram i lokaltidningen läsa om att det renoveras bostäder i Kungsladugård, i samband med detta omvandlas några äldre lokaler till bostäder; efterfrågan efter bostäder är större än efter lokaler i stadsdelen.



Kungsladugård

Med hjälp av anekdotisk bevisföring kan vi dra två generaliserande slutsatser om dessa båda artiklar. För det första finns det en stegrande efterfrågan på lokaler i bra lägen innanför Vallgraven. För det andra finns det ett svikande underlag för detsamma i Kungsladugård. Tillsammans ger dessa artiklar en bild av en obalans - vad kan det bero på? Det är förstås en öppen fråga och jag säger mig inte sitta inne med det definitiva svaret men låt mig i alla fall presentera en hypotes:

I samklang med vårt tilltagande välstånd har vår bostadsyta per person ökat, detta innebär att invånarantalet i exempelvis Kungsladugård har minskat. Samtidigt har köpmönster ändrats och allt fler inköp görs bortom det lokala i exempelvis köplador. Därmed minskar den lokala efterfrågan på varor och tjänster och på sikt också efterfrågan på lokaler i närområdet. När det lokala utbudet minskar blir det allt mer naturligt, för att inte säga nödvändigt, för invånarna att söka sig utanför sin egen stadsdel.

Det är måhända inte någon katastrof i Kungsladugård, som även utan dessa lokaler har ett hyfsat utbud, men för så pass centrala områden som Guldheden, vars invånarantal halverats på ett halvsekel och samtidigt åldrats, kan vi i observera vad som i vanliga fall är beteknas som en glesbygdsproblematik. För de invånare som vill ha något utöver det mest basala tvingas i allt högre utsträckning resa in till centrum, och bidrar därigenom till en ökad efterfrågan på lokaler centralt, eller åka ut till köplador.



Dr Fries Torg i Guldheden

Yimby eftersträvar en tät blandstad, en stadsmiljö som kan tillgodose människors behov i deras närhet. En levande blandstad där det finns utrymme för mer än en mataffär, en pizzeria och en frisör i kvarteret. Dels behövs det förstås att centrum kan expandera och ge plats till fler lokaler men det behövs också ett bättre underlag för verksamheter i närområdet utanför centrum, där de flesta göteborgare bor.

Kungsladugård är en äldre stadsdel med i huvudsak landshövdingehus. Under första halvan av förra seklet var dessa typiskt göteborska hus på 1+2 våningar överbelamrade med människor. Om nu invånarantalet är halverat skulle minst den dubbla höjden behövas för att ge samma underlag som då. Det skulle innebära (1+4) femvåningshus. Det är ett våningstal som i runda svängar existerar på Norra Älvstranden, trots detta har detta område inte ens samma utbud som Kungsladugård.



Sannegårdshamnen på Norra Älvstranden

Vad är då problemet? Jo, nya lokaler och bostäder är mycket dyrare än äldre bebyggelse. Det är min höftade gissning att det är mycket möjligt att våningsantalet behöver dubblas ännu en gång för att lokalerna skall kunna överleva. Då hamnar vi på (1+8) niovåningshus. För att tillgodose rådande krav och förväntningar på parkeringsnorm, solvinklar och grönytor kan husen inte stå tätt och det minskar underlaget på en given yta ytterligare och husen skulle behöva vara ännu högre.

Avstånden och de menlösa gräsmattorna växer i minst samma takt som hustaken strävar mot den grådaskiga himmelen. Att dubbla våningshöjden i befintlig bebyggelse vid tillfälle kommer även det att möta på kraftigt motstånd (Kungsladugård och liknande områden är nästan identiskt höga rakt över, något som vissa anser vara ett värde i sig). Som en följd av detta väljer folk istället att åka in till staden, och höja efterfrågan på dessa lokaler, eller åka ut till köplador för sina behov.

Vi står alltså för ett paradoxalt dilemma. Bebyggelsen måste vara högre för att tillföra en tillräcklig lokal efterfrågan som kan underhålla en blandstad, samtidigt är kostnaderna att hyra in sig i dessa nya hus så höga att det ändå inte bär sig - i alla fall inte på kortare sikt. Att kissa i byxorna är ett enkelt, kortsiktigt sätt att värma sig när det är kallt men det är sällan en lysande strategi i längden.

Till synes står vi inför ett marknadsmisslyckande. När exploatören inte kan se något kortsiktigt behov av lokaler i nya hus kommer vi på sikt inte heller att få lokaler i halvgamla och uråldriga hus där dessa lokaler kan bära sig. Det är av anledningar likt dessa som Sverige har ett kommunalt planmonopol; för att se till att andra behov än de kortsiktigt, marknadsmässigt gångbara behoven tillfredställs. Ser vi något sådant långsiktigt planerande i detta avseende?

Guldheden - sovstad eller mötesplats?



YimbyGBG har tidigare skrivit om diskussionerna om förtätning av Norra Guldheden: här och här. Några bestämda planer finns ännu inte, men styrelsen i Brf Norra Guldheden nr 1 har delat ut en enkät till boende i området angående det förslag som finns på stadsbyggnadskontorets hemsida. Eftersom de boende i området räknas som sakägare när beslut ska fattas är deras inställning viktig för alla som gärna ser ett mer urbant och levande Norra Guldheden i framtiden.

Så vad visade enkäten? Brf Norra Guldheden nr 1 har publicerat svaren på sin hemsida. Femtiosex procent av 454 utdelade enkäter besvarades. En stor andel av de svarande (42 %) kände sig otillräckligt informerade om byggplanerna, men majoriteten (90 %) var ”helt emot planerna på att bygga fler bostadshus kring vårt område”. Femtiotvå procent såg behovet av fler bostäder i centrum, men tyckte att ”det är olämpligt att bygga nära vårt område”. Mer anmärkningsvärt är att 37 % ”tycker inte att man ska bygga fler bostadshus i centrala Göteborg”.

Jag måste upprepa detta: mer än var tredje svarande tyckte att det är färdigbyggt med centrala bostäder i vår stad. För många boende på Norra Guldheden handlar oviljan mot förtätning alltså om något mer än bara intresset för den egna trafiksituationen, de närmsta grönområdena och värdet på den egna lägenheten.

Sex procent av de svarande var positivt inställda till förtätning, framförallt för att ”fler människor ska få chansen att bo centralt”, ”en stad ska växa och förändras, det blir mer liv” och ”underlaget för näringsidkare i området ökar vilket ger mer service”.

Men varför då denna stora motvilja till förtätning? De främsta skälen som angavs var att ”jag vill behålla de gröna områdena i staden”, ”området förlorar sin karaktär” och ”biltrafiken kommer att öka och luften blir sämre”. Något färre tyckte att ”det blir svårare att få parkeringsplatser” och en liten andel att ”min utsikt kommer att försämras”. Dessa argument är viktiga, men kan bemötas utan stora problem. En del grönområden (mest sly) kommer att försvinna när Norra Guldheden förtätas, men trots det kommer stora skogsområden finnas kvar och de gröna områdena mellan husen kan utvecklas och användas mycket bättre än idag. Problemet med parkeringsplatser kan lösas genom källargarage i de nybyggda husen och det finns dessutom plats för ett mindre parkeringshus om två våningar bakom Geovetarcentrum. Angående argumentet om områdets karaktär kan jag inte förstå hur den hotas av stadsbyggnadskontorets förslag om ytterliggare en handfull punkthus. Värre då kanske om det skulle byggas hus med kvartersstadskänsla kring Guldhedstorget och Wavrinksys plats, det kan ju råka förvandla torget från sovstad till en levande mötesplats för människor...

Krönika: Norra Guldheden och stadens förtätning

Birgitta Kyrö Mattsson, stadsmiljöarkitekt och tidigare stadsarkitekt i Halmstad, skriver speciellt för YimbyGBG om planerna för Norra Guldheden. Kyrö Mattsson är positiv till en förtätning av området, men kritisk till vissa delar av förslaget. Enligt Kyrö Mattsson borde utgångspunkten vara att bidra till stadsdelens liv och utveckling, inte bara att bygga exklusiva bostäder.

Det är intressant att man kommit fram med ett förtätningsförslag för Norra Guldheden från SBK. Det har väckts ganska stor oro bland de boende beträffande förslaget. I följande text argumenterar jag för att man skall förtäta stadsbygden men att förtätningen måste ske med utgångspunkt från befintliga förhållanden så att man inte förstör de kvaliteer som finns i området. Lokaliseringen av nya byggnader är känslig och man måste placera nytillskotten så att dessa bidrar till en levande miljö, inte bara placera dem där det finns en bit mark över och man kan få utsikt från köksfönstret. I detta avseende finns det en hel del att ha synpunkter på i SBK:s nuvarande förslag.




Stadsbyggnadskontorets förslag

Norra Guldheden byggdes som Sveriges första grannskapsenhet och är som sådan i dag ofta omskriven i litteraturen som svenskt bostadsbyggande när det är som bäst. Grannskapsplaneringen utvecklades under andra världskriget, främst i Storbritannien. Idéerna var en reaktion mot tidigare stadsbyggande på kontinenten och reaktion på nazismens genomslagskraft. Tanken var att man ville slå vakt om och utveckla demokratin genom att i storstaden skapa självständiga enheter med bostäder, arbete och service. Individen skulle uppmuntras att ta ansvar och delta i förvaltningen av sin grannskapsenhet. Grannskapsplaneringens tanke var att planera för de små stadsdelarnas stad och detta är särskilt tydligt i de tidiga områdena i Göteborg som Norra Guldheden, Torpa och Högsbo.
Norra Guldheden byggdes, sommaren 1945 som en bostadsutställning "Bo bättre", för att visa framtidens bostadsbyggande.
 
I dag finns de välhållna bostadshusen kvar och också en grönskande uppväxt utemiljö. Guldhedstorget har genom åren fyllts med olika funktioner, som speglar stadssamhällets utveckling. Handeln har omstrukturerats sedan 1945 från småbutiker till köpmarknader och därmed har småbutikerna för bilburen befolkning spelat ut sin roll. I området bor dock många äldre och andra som har stor glädje av närbutikerna. Torget är entrén till området och nu finns ett antal vitala verksamheter, förutom närlivs, blomsterbutik, restaurang, tandvård, videobutik m fl. Under årets mörka delar upplevs torget tämligen tomt och mörkt medan det under sommartiden upplevs trivsamt mycket tack vare parkmiljön vid dammen. Ett större köpunderlag till närbutikerna vore välkommet, liksom mer belysning och fler bostadshusentréer och människor som rör sig i torgmiljön. Ytterligare bostadshus i detta läge vore ur dessa synpunkter att välkomna.

Dagens klimatsituation innebär att förtätning av staden är den enda rimliga möjlighet som finns för att skapa fler bostäder. Det är viktigt att minska transportbehov och kommunikationer och låta staden fungera med kortare avstånd så att människor kan gå, cykla och åka kollektivt mellan olika områden. Att minimera trafikbehovet är centralt i ett klimatperspektiv. Norra Guldhedens backiga terräng skapar dock behov för många att kunna ta sig fram med bil. Lokal hänsyn bör tas till detta behov.

De mest utnyttjade grönområdena måste sparas. Nya bostadshus måste lokaliseras till de lägen där man inte tar bort de mest utnyttjade grönområdena. Närmast bostadsentréerna kan man tydligt se hur boende värnar om och sköter sin miljö med planteringar. Vissa grönområden är i dag omtyckta och välutnyttjade miljöer. Andra är mer svårtillgängliga och outnyttjade. Ett problem är att de mer outnyttjade också kan vara svåra att försörja med biltrafik vid mer bebyggelse.

Trafikfrågorna måste klaras. Det är en förutsättning i förtätningsplaneringen att man inte belastar smala trånga och redan hårt belastade gator för att trafikmata nya hus. Man måste se till att placera nya hus där det är möjligt att trafikmässigt ha bra lösningar. Parkeringsbehov som alstras av nytillkommen bebyggelse måste klaras på den egna fastigheten. Förslaget att använda Daniel Pettersons gata och Raketgatan för att trafikmata ytterligare bostadshus på Raketgatan är definitivt omöjligt att genomföra. Gatan är så trång med sidparkeringar att det redan är en svår trafikmiljö för cyklister och bilister. Detta omöjliggör en matning till JM:s område 1 från Raketgatan. Om det är möjligt att mata en bebyggelse i det läget från Carl Grimbergsgatan eller Lövskoggatan är också högst tveksamt. Föreslagen bebyggelse i detta läge förefaller olämplig.



Raketgatan

Guldhedstorget passeras av boende i Norra Guldheden och av dem som är på väg ner mot Annedal och Linnéstan. Genom kollektivtrafikens nuvarande dragning med hållplats Wavrinskys torg är Guldhedstorget den naturliga entrén in till bostadsområdet. Ytterligare hus vid Guldhedstorget (område 4) är ett förslag som skulle förstärka köpunderlaget för torgets butiker och öka upplevelsen av trygghet under den mörka årstiden. Trafikmatningen skulle ske på befintliga gator som är proportionerade att klara ytterligare trafik. Parkering kan ske i Guldhedsgaraget och i källarplan i nytillkomna hus. Husen bör dock inte inkräkta på grönområdets dammanläggning utan förläggas i periferin på grönområdet och mot Wawrinskys plats.



Guldhedstorget

Området närmast Landalahusen (område 3) kan bebyggas och trafikförsörjas så att befintliga bostadshus i Landala inte störs. Det förutsätts att hushöjderna hålls nere så att inte den identitetsbärande Norra Guldhedensiluetten in mot centrala stan förstörs.
 
Området i sluttningen från Guldheden ner mot Annedal (område 1) går inte att genomföra eftersom det inte går att trafikmata utan att man skapar farliga trafiksituationer på befintliga gator. Det området stryks. Dessutom skulle det ta bort Norra Guldhedens typiska siluett mot staden, vilket inte är acceptabelt då området är av Riksintresse för Kulturvården. För att bebygga detta område finns en intresserad byggvilja eftersom man här kan bygga hus med attraktiva lägenheterna med utsikt mot väster. Men förtätning i detta läget ger inte något tillskott till stadsbygdens liv och utveckling i Norra Guldheden utan är enbart ett tillskott med attraktiva bostäder. Nackdelarna i form av ökad trafik, buller, luftstörningar på befintliga smala gator och reducerad utsikt för de befintliga husen är så stora så förslaget att bebygga här måste helt förkastas. Daghemmet (område 2) stör inte miljön.
 
Grannskapsplaneringens ideologi bygger på planering i demokratisk anda. Det är önskvärt med nära samverkan mellan SBK och  grannskapsenhetens berörda parter. Det är i linje med grannskapsplaneringens ideologi att i demokratisk anda planera tillsammans för fortsatt god utveckling av området Norra Guldheden. Området är av Riksintresse för kulturvården och de planeringsideer som låg till grund för Sveriges första grannskapsenhet bör utvecklas i samverkan mellan SBK och boende och verksamma i området. En arbetsgrupp föreslås därför tillskapas i planeringsskedet.

Birgitta Kyrö Mattsson
Arkitekt SAR/MSA och boende i Norra Guldheden

Friggaskandalen



Den tragikomiska öveklagandecirkusen på Friggagatan snurrar vidare i dagens GT. Det verkar inte bättre än att Göteborg är på väg in i en ny arkitekturskandal.

GT:s Mats Wångersjö skriver klokt om det hela och kopplar även Friggagatan till andra förtätningsprojekt i Göteborg som hindras av inflytelserika nimbyiter:

"Att en enda enskild person kan överklaga i instans efter instans och försena byggprojekt på det här sättet är rent vanvett. Visst ska människor ha rätt att överklaga. Men det är inte acceptabelt att olika byggprojekt stoppas i åratal och blir miljontals kronor dyrare bara därför att någon person överklagar i rent trots eller - rått uttryckt - bara för att djävlas. Det är vad jag tror det handlar om på Friggagatan. Det är det ena. Det andra, mer kontroversiellt, är att när man till synes har vettiga skäl för överklagandet är det ändå inte självklart att man ska få rätt. En olägenhet för en eller flera enskilda personer måste faktiskt vägas mot samhällsnyttan av olika byggprojekt, oavsett om det gäller industrier eller bostäder. Ett typexempel är hur röststarka grupper av rent egoistiskt egenintresse nu lyckats stoppa bostadsbyggandet i kanten av Skansberget. Här handlar det om människor som vet exakt hur man ska spela på medier, politiker och opinion. Det är en intellektuell överklass, de flesta med mycket goda inkomster, som lyckades engagera kändisar och kulturpersoner - ofta människor från andra delar av Sverige som knappt vet var Skanstorget ligger, än minde har varit där. Men skriver på listor för sina kompisar gör man gärna.

Många av dem som nu gått segrande ur striden om Skansberget är folk som gärna talar om solidaritet med utsatta grupper inom och utom Sverige, och som värnar om integration. När det gäller människor som inte har bostad, som liksom de själva skulle vilja bo centralt i Göteborg, kan de däremot inte ens stava till ordet solidaritet. Det viktiga för dem är att deras utsikt inte störs. På samma sätt är det i område efter område; ett närliggande exempel är Guldheden där man lätt skulle få in hundratals centrala bostäder. Så fort man vill förtäta i centrala Göteborg blir det upprörda känslor, mycket motstånd och naturligtvis överklaganden, som - om de går ända upp till regeringsrätten - kan fördröja ett byggprojekt i minst två år. Resultatet: Ungdomar som vill komma hemifrån får vänta ännu längre, folk som bor trångt får fortsätta att bo så. Och, än allvarligare, bristen på bostäder stoppar upp hela Göteborgs utveckling. Det finns dock lösningar, utan att ta bort rätten att överklaga. De båda s-kommunalråden Anneli Hulthén och Owe Nilsson tycker att vi ska införa en norsk modell.

Efter fattat beslut i kommunen finns möjlighet att överklaga till länsstyrelsen om man som sakägare fortfarande är missnöjd. När länsstyrelsen sedan sagt sitt är det detta som gäller. Är man som medborgare fortfarande missnöjd får man driva saken vidare om man vill, men då i en civilrättslig process. En annan möjlighet som föreslagits i debatten är att ta en avgift för överklagande till regeringsrätten. Vilken väg som är bäst ur samhällelig och demokratisk synpunkt kan diskuteras. Men något måste faktiskt göras."

YimbyGBG har tidigare skrivit om Friggagatan, Norra Guldheden och Skansberget. Det är viktigt att komma ihåg att problemet inte är att medborgare utnyttjar sin lagliga rätt att överklaga, utan att vårt nuvarande regelsystem är i akut behov av reformering. Det är bara att hålla med Mats Wångersjö, något måste göras. Nu.

Nya Norra Guldheden



I GP stod det för ett tag sedan en del om byggplanerna i norra Guldheden. Helt riktigt skriver tidningen att detta område är att typexempel på modernismens stad i park med byggande anpassat efter höjdkurvorna och med en grannskapstanke i grunden.

I början av året var jag på ett föredrag av professor Claes Caldenby i Frölunda kulturhus där han talade lite om Frölunda och mycket om Tage William-Olsson och där han tog upp just Norra guldheden som ett typexempel på detta. Från Länsstyrelses sida menar man att detta är en unik miljö som är ett riksintresse att skydda. Det skulle därför vara fel att komplettera bebyggelsen. Det första utkastet till program väckte snabbt motstånd bland boende i området och arkitekturhistoriskt intresserade. Under samrådet svarade Länsstyrelsen att kompletteringsbebyggelse skulle innebära påtaglig skada på riksintresset. Där föll tanken på att förtäta staden igen. Och detta är bara ett stenkast från rutnätsstadens Göteborg.

Att bygga upp nya miljonprogramsområden är dock aldrig särskilt problematiskt. Nimbyister och andra vill inte hota luftigt placerade punkthus. Det är faktiskt min största och allvarligaste invändning mot hur staden har byggts i över ett halvsekel - modernismens övertro på långsiktig planering har inneburit att "färdiga" områden har planerats och byggts utan någon möjlighet eller förståelse för att tiderna kommer att ändras. Men nu hotas deras utsikt av ett planerat lamellhus - föga spännande men helt i linje vad som redan finns i området - det som skall kompletteras.

Efter lite letande hittade jag JM:s projektsida för Raketgatan. Det finns förstås ingen bild på huset - processen är trots allt i ett tidigt skede - men lite reklam gör de i alla fall. Behöver jag ens säga vad som lyfts fram? Ja, självfallet handlar allt om utsikten! Det skall - för de som bor högst upp då (ingen bor någonsin på första våningen). Där kan man se att det går att se hela vägen bort till Slottskogen (riktig park!) och över Linnéstaden (riktig stad!) och sedan går det förstås snabbt att ta sig där ifrån också - hus i park verkar dock inte vara något försäljningsargument.

Människans livsmiljö måste enligt min mening förändras i en human takt - med detta menar jag att staden (eller landet också för den delen) i idealfallet hela tiden skall vara stadd i en förändring som samtidigt inte är så snabb och allomfattande att det inte går att känna igen sig. Vem vill bo i ett museum (som aldrig byter basutställning) eller knappt hitta hem på kvällen för att omgivningen hela tiden är stadd i rasande snabb förändring (ja, det senare är måhända ett överdrivet löjligt exempel)?

Om den äldre staden anses klara av förändringar och nya hus men inte William-Olssons Guldheden, så är det väl inte den äldre staden det är fel på? Några av de mindre lägenheterna i det aktuella området byggdes för hembiträden - bor det hembiträden där idag? Människors krav och behov har förändrats.
»
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5380 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter