Utskrift från gbg.yimby.se
....

Krönika: Levande gatuplan i praktiken

Samverkan i praktiken med folk från BRFen, från den lokala fastighetsägarföreningen, grannar och BIDet. Foto: Helena Holmberg.

Stråk och platser med lokaler i gatuplan blir inte till levande, trivsamma platser genom önsketänkande. Lokalförvaltning kräver djupt kunnande. Det finns ett starkt ekonomiskt tryck på lokalförvaltare och de näringsidkare som driver verksamhet i lokalerna - verksamheter måste ju ha en företagsidé som funkar ekonomiskt. Och vilka affärsmodeller som fungerar förändras ju dessutom över tid. Helena Holmberg arbetar med levande gatumiljöer i praktiken och har arbetat med frågorna under många år som bland annat verksamhetschef för BID Gamlestaden och BID-samordnare i stadsdelsförvaltningen Östra Göteborg. Här ger Helena exempel på hur samverkan mellan de konstruktiva krafterna kan fungera i praktiken.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Krönika: Den levande staden kräver aktiv förvaltning av lokaler

Helena Holmberg skrev ett inlägg som är först publicerat i vår Facebookgrupp. Här ger Helena en reflektion kring lokaler i gatuplan och de svårigheter som möter den som är satt att förvalta dem. Helena har arbetat med frågorna under många år som bland annat verksamhetschef för BID Gamlestaden och BID-samordnare i stadsdelsförvaltningen Östra Göteborg.



» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Krönika: Västlänkens effekt på restaurang och handel i byggskedet

"Identifiering av problemområden för lokalhyresgäster under arbetet med Västlänken och rätten till ersättning" är titeln på ett examensarbete som Ebba Edlund och Amanda Eklund skrivit vid kandidatprogrammet Affärsutveckling och entreprenörskap inom samhällsbyggnadsteknik på Chalmers. Arbetet är intressant för att det visar på att dels är det generellt mycket svårt att får ersättning för byggprojekts påverkan på verksamheter och dels saknas en konsekvensanalys av Västlänkens påverkan på berörda verksamheter.



» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Arbetarstaden Göteborg II

Var finns, var skapas och var försvinner arbetstillfällena i Göteborg? I vilka stadsdelar? I vilka branscher? I två inlägg dyker vi ner de senaste årens statistik om arbetstillfällen i Göteborg. Första delen som är publicerad sedan tidigare handlade om var arbetstillfällena finns och denna andra del handlar om var arbetstillfällena har skapats. Detta är den verkligt intressanta delen.



» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Förbjuden verksamhet

Det har då och då framförts lätt uppgivna berättelser från driftiga handlare, fastighetsägare, tjänstemän och politiker om hur Stadsbyggnadskontoret aktivt förhindrar nya verksamhetslokaler för att värna handeln vid de befintliga stadsdelstorgen. Det är sällan (aldrig?) som det nämns öppet, men i samrådet för detaljplanen för Bostäder och förskola vid Nymilsgatan kom resonemanget ut i dagsljuset. Av misstag? För formuleringarna försvinner sedan i granskningsversionen av planbeskrivningen. Frågan är inte bara om detta är inom lagens och moralens rågång, utan också om strategin alls får den förväntade effekten.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Handeln i Göteborg ett hot mot blandstaden?

Stadsbyggnadskontoret har låtit konsultföretaget WSP Analys och Strategi analysera handelns förutsättningar i Göteborg. Slutsatserna presenterades vid ett evenemang som Yimby Göteborg närvarade vid. Bland annat kan ett nytt stadsdelscentrum etableras i någon av ett antal utpekade tyngdpunkter i staden. Vi frågar oss vad detta skulle leda till och hur handeln kan bidra till att skapa en attraktiv blandstad.

Handelsstråk vid Oscar Fredriks kyrka

Handelsstråk vid Oscar Fredriks kyrka. (Bild: Stadshem Fastighetsmäkleri)


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Ta bilen till mataffären

Emmali Jansson (MP) är inte bara ersättare i Byggnadsnämnden. Hon har också en aktiv och intressant blogg, som vi skrivit om tidigare. Här skriver hon om externhandel:

Intresseorganisationen Svensk handel har gjort
en resvaneundersökning som utforskar hur folk tar sig till mataffären. Resultatet pekar på att de allra flesta tar bilen för att handla, framför allt till storhandlingen, där mest pengar spenderas. Enligt GP kommenterar Svensk handels vice vd, Yvonne Ingman, utredningen med orden "De föräldrar som fraktar hem alla förnödenheter till sina barn på bussen eller pakethållaren finns inte."

Jag undrar hur Yvonne Ingman tänker sig att alla föräldrar som inte äger någon bil gör när de handlar? Vilka slutsatser ska vi dra?

Enligt
en undersökning av handelns utredningsinstitut har de bostadsnära mataffärerna minskat i antal sedan externa stormarknader etablerats. Samma dokument refererar till tidigare undersökningar som visat att resan mellan hemmet och inköpsplatsen ökat och att transportmedlet bytt uts från gång och cykel till bil. Även om de kausala sambanden är oklara, så är trenden tydlig. I stället för att bygga ut fler externa köpcentran* borde vi satsa på att underlätta för de bostadsnära affärerna. Detta kan göras genom fysiska strukturer, att inte dela upp bostäder och handel, utan ha de i samma områden. Att satsa på god kollektivtrafik kan vara ett annat medel.

* I stället för försvåra för externhandeln i Sisjön där det har utvecklats ett olagligt externt handelsområde, föreslås byggnadsnämnden att på tisdag ändra detaljplanerna för att legalisera den externhandel (som visserligen rör mer sällaninköpsvaror än mat) som idag finns där. Vi i Miljöpartiet föreslår i stället att man ska utreda möjligheterna till att bygga in fler funktioner i området, gärna även bostäder, för att få ett större inslag av blandstad och mindre externhandel.

Ett blandstadsdilemma



Lerverk på Västra Hamngatan


I lördagens GP finns det två av varandra oberoende historier som båda berör lokalutbudet i Göteborg. Inne i centrum hotas konsthantverkshaket Lerverk på Västra Hamngatan av en chockartad hyreshöjning från sina värdar Wallenstam. Samtidigt kan vi några sidor längre fram i lokaltidningen läsa om att det renoveras bostäder i Kungsladugård, i samband med detta omvandlas några äldre lokaler till bostäder; efterfrågan efter bostäder är större än efter lokaler i stadsdelen.



Kungsladugård

Med hjälp av anekdotisk bevisföring kan vi dra två generaliserande slutsatser om dessa båda artiklar. För det första finns det en stegrande efterfrågan på lokaler i bra lägen innanför Vallgraven. För det andra finns det ett svikande underlag för detsamma i Kungsladugård. Tillsammans ger dessa artiklar en bild av en obalans - vad kan det bero på? Det är förstås en öppen fråga och jag säger mig inte sitta inne med det definitiva svaret men låt mig i alla fall presentera en hypotes:

I samklang med vårt tilltagande välstånd har vår bostadsyta per person ökat, detta innebär att invånarantalet i exempelvis Kungsladugård har minskat. Samtidigt har köpmönster ändrats och allt fler inköp görs bortom det lokala i exempelvis köplador. Därmed minskar den lokala efterfrågan på varor och tjänster och på sikt också efterfrågan på lokaler i närområdet. När det lokala utbudet minskar blir det allt mer naturligt, för att inte säga nödvändigt, för invånarna att söka sig utanför sin egen stadsdel.

Det är måhända inte någon katastrof i Kungsladugård, som även utan dessa lokaler har ett hyfsat utbud, men för så pass centrala områden som Guldheden, vars invånarantal halverats på ett halvsekel och samtidigt åldrats, kan vi i observera vad som i vanliga fall är beteknas som en glesbygdsproblematik. För de invånare som vill ha något utöver det mest basala tvingas i allt högre utsträckning resa in till centrum, och bidrar därigenom till en ökad efterfrågan på lokaler centralt, eller åka ut till köplador.



Dr Fries Torg i Guldheden

Yimby eftersträvar en tät blandstad, en stadsmiljö som kan tillgodose människors behov i deras närhet. En levande blandstad där det finns utrymme för mer än en mataffär, en pizzeria och en frisör i kvarteret. Dels behövs det förstås att centrum kan expandera och ge plats till fler lokaler men det behövs också ett bättre underlag för verksamheter i närområdet utanför centrum, där de flesta göteborgare bor.

Kungsladugård är en äldre stadsdel med i huvudsak landshövdingehus. Under första halvan av förra seklet var dessa typiskt göteborska hus på 1+2 våningar överbelamrade med människor. Om nu invånarantalet är halverat skulle minst den dubbla höjden behövas för att ge samma underlag som då. Det skulle innebära (1+4) femvåningshus. Det är ett våningstal som i runda svängar existerar på Norra Älvstranden, trots detta har detta område inte ens samma utbud som Kungsladugård.



Sannegårdshamnen på Norra Älvstranden

Vad är då problemet? Jo, nya lokaler och bostäder är mycket dyrare än äldre bebyggelse. Det är min höftade gissning att det är mycket möjligt att våningsantalet behöver dubblas ännu en gång för att lokalerna skall kunna överleva. Då hamnar vi på (1+8) niovåningshus. För att tillgodose rådande krav och förväntningar på parkeringsnorm, solvinklar och grönytor kan husen inte stå tätt och det minskar underlaget på en given yta ytterligare och husen skulle behöva vara ännu högre.

Avstånden och de menlösa gräsmattorna växer i minst samma takt som hustaken strävar mot den grådaskiga himmelen. Att dubbla våningshöjden i befintlig bebyggelse vid tillfälle kommer även det att möta på kraftigt motstånd (Kungsladugård och liknande områden är nästan identiskt höga rakt över, något som vissa anser vara ett värde i sig). Som en följd av detta väljer folk istället att åka in till staden, och höja efterfrågan på dessa lokaler, eller åka ut till köplador för sina behov.

Vi står alltså för ett paradoxalt dilemma. Bebyggelsen måste vara högre för att tillföra en tillräcklig lokal efterfrågan som kan underhålla en blandstad, samtidigt är kostnaderna att hyra in sig i dessa nya hus så höga att det ändå inte bär sig - i alla fall inte på kortare sikt. Att kissa i byxorna är ett enkelt, kortsiktigt sätt att värma sig när det är kallt men det är sällan en lysande strategi i längden.

Till synes står vi inför ett marknadsmisslyckande. När exploatören inte kan se något kortsiktigt behov av lokaler i nya hus kommer vi på sikt inte heller att få lokaler i halvgamla och uråldriga hus där dessa lokaler kan bära sig. Det är av anledningar likt dessa som Sverige har ett kommunalt planmonopol; för att se till att andra behov än de kortsiktigt, marknadsmässigt gångbara behoven tillfredställs. Ser vi något sådant långsiktigt planerande i detta avseende?
«
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6740 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

Högbana i Göteborg?
2 Juni 2024 20:05 av Hans Jörgensen
Nytt hotell på Vasagatan 22
19 Januari 2024 14:08 av Sebastian Dahl
Welthauptstadt Germania vs. Berlin
6 Juli 2023 11:50 av Carl S
Uthyrningsdel
21 April 2023 15:51 av Gregor Fulemark
Göteborgsregionens folkmängd
10 November 2022 13:47 av Matthias H.