Utskrift från gbg.yimby.se
....

Stadens historia: Olskroken



Olskroken i mitten av 1970-talet

Olskroken är en stadsdel strax öster om centrala Göteborg. Stadsdelen känns mer avlägsen än den egentligen är, på grund av det enorma Olskroksmotet som skär av den från Stampen och resten av centrum. Det gamla Olskroken började byggas under slutet av 1800-talet och var en av de klassiska arbetarstadsdelar som jämnades med marken under efterkrigstiden, tillsammans med områden som Annedal, Landala, Masthugget, Gårda och Vegagatan. Det finns mycket att läsa om Olskrokens händelserika historia, bl.a. här och här.

De flesta äldre foton i detta inlägg finns att beskåda i Robert Garellicks fantastiska bok Bilden av Göteborg, en modern klassiker och ett måste för varje sann urbanist. Köp den här: http://www.garellick.se/

Ofta påstås att Olskroken revs för att ge plats åt bil-och tågtrafiken. Jämför man gamla och nya kartor och fotografier ser man dock att detta inte stämmer. Däremot hade de enorma parkeringarna mellan E20 och nuvarande Olskroken inte kunnat anläggas.



Martin Anderssons gata mellan E20 och parkeringarna - här slutade stadskvarteren.

Olskroken revs i etapper under 1970-talet, efter att kommunen låtit husen förfalla under längre tid (låter det bekant?). Ett av Olskrokens tydligaste landmärken, den gamla brandstationen, revs 1978, trots att det fanns planer på att starta ett museum i byggnaden.





Olskrokens brandstation - före/efter

Det nya, totalsanerade Olskroken stod klart 1983. Mot slutet av 70-talet hade kritiken av miljonprogrammets hårda funktionalistiska planering växt sig stark. Tyvärr drog många slutsatsen att problemet var höjden på husen, inte den antiurbana planeringen. När stadsplanerarna satte tänderna i Olskroken var därför den uttalade ambitionen att skapa en levande stadsmiljö med så kallad "mänsklig skala". Låga hus och stora lägenheter resulterade i att antalet lägenheter i området mer än halverades - från 1.744 till 800.



"Levande stadsmiljö" på Borgaregatan



"Mänsklig skala" på Lilla Hökegatan

Intressant nog försökte man skapa en levande stadsmiljö på samma sätt som man ofta gör idag, genom uppbrutna kvartersstrukturer och renodlade bostadshus. Lokaler anlades längs med Redbergsvägen. Gatuplanet i resten av området fylldes av bostäder och någon enstaka kontorslokal.





Redbergsvägen mot Olskrokstorget - före/efter





Redbergsvägen mot Redbergsplatsen - före/efter





Östra Bio på Redbergsvägen - före/efter





Hökegatan - före/efter (notera Westsamhuset i bakgrunden)





Korsningen Olskroksgatan/Borgaregatan - före/efter

Den tidigare huvudgatan, Olskroksgatan, blev gång- och cykelgata. Gatuplanet upptas numera enbart av bostäder, avskilda från gatan av "förträdgårdar". En stor del av stadsdelens yta blev parkering. På senare tid har husen längs Olskroksgatan kompletteringsbebyggts - med sopsorteringslokaler.





Olskroksgatan lämpade sig tidigare som vykortsmotiv - före/efter





Olskroksgatan - före/efter





Olskroksgatan - före/efter





Olskroksgatan - före/efter

På det gamla Olskrokstorget ligger numera en mack och ett parkeringsgarage (som är väldigt snyggt för att vara parkeringsgarage). Tidigare låg här en fontän och statyn "Elementernas kamp" av Anders Jönsson, som flyttades till S:t Paulikyrkan.





Gamla Olskrokstorget - före/efter

I en sprudlande positiv artikel i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning från den 30 oktober 1982, beskriver journalisten Lennart Crusner området:

Om den genuine göteborgaren ibland känner sig som en främling i Kortedala, Angered, Biskopsgården eller Västra Frölunda är detta kanske inte så underligt. Det är inte lätt för aldrig så skickliga och ambitiösa stadsplanerare att översätta det typiskt göteborska till modern arkitektur med dess omutliga krav på hög standard, parkeringsutrymmen och strövområden samtidigt som man alltid måste parera med bromspedalen så att inte kostnaderna skenar iväg.

Men när det gäller Olskroken verkar det - åtminstone i nuvarande skede - som om man skulle vara på väg att alldeles förträffligt utföra konstnumret att efter totalsanering bygga upp en fräsch och toppmodern stadsdel, som ändå känns gammal och kär!

- I samråd med de enskilda arkitekterna har det varit vår ambition att behålla kvartersindelningen med därtill hörande gatusystem och det betyder att nästan alla de vackra träden - lindar och kastanjer - längs Bonde- Borgare- och Hökegatan kan räddas. När vi nu också får möjligheter att komplettera med något så göteborgskt som förträdgårdar anser vi miljökvaliteten som högst tillfredsställande säger stadsplanearkitekt SAR Jöran Bellman, som fungerat som samordnare.

De nya huskropparna påminner också trots sitt nära nog genomgående gulbruna fasadtegel och rostfärgade balkongutförande som landshövdingehus
. Det vill säga charmen finns kvar och nackdelarna är eliminerade. /.../ Det blir ett mycket attraktivt område - och framför allt en högst levande stadsdel. 

Jöran Bellman arbetar fortfarande på Stadsbyggnadskontoret och har bland annat tagit fram planen för lamell- och punkthusområdet Dockan i Västra Eriksberg. I en intervju i Vårt Göteborg 2005 delar Jöran med sig av sina erfarenheter: "Ett bostadsområde ska innehålla så mycket mer än bostäder för att ha god kvalitet. Idag planerar vi för en blandad stad, en helhet med variation."



Dockan i Västra Eriksberg

Trädgårdsstaden Amhult lyfts fram som ett föredöme: "Det handlar om sol, grönt, måttlig skala och en varsam och noggrann rumsbehandling av gaturum och platser, säger Jöran. Dessa faktorer finns egentligen alltid med i bilden när bostäderna planeras. Hur faller solljuset, vilka gröna stråk och områden finns att ta hänsyn till, hur ser den befintliga bebyggelsen ut?".

Det nya Olskroken är intressant av många anledningar, inte minst eftersom det "förnyades" på samma sätt och av samma människor som "förnyar" Göteborg idag: Totalsanering, bottenlägenheter istället för lokaler i gatuplan, enhetlig arkitektur, trafikseparering, uppbrutna och låga kvarter, hög parkeringsnorm. Om ni vill veta hur det man bygger idag kommer att se om 30 år så åk till Olskroken.

På andra sidan Redbergsvägen, i det område som kallas Gubbero, händer desto mer. Unga människor flyttar in i de små och billiga lägenheterna, det öppnar nya verksamheter i de funktionsblandade kvarteren där det finns gott om lokaler i gatuplan. Stadsmarodören Uno Åhréns reviderade 30-talsplan för Gubbero lämnade ändå såpass mycket stadsmiljö kvar att området nu kan leva upp. Det var tur att det inte byggdes några årtionden senare.



Åhrén rev upp kvarterstadsplanen - som på så många andra ställen


Franska bageriet har precis öppnat ett välbesökt café på Redbergsvägen och kvalitetspizzerian Cyrano har etablerat sig på Kobbarnas väg. Hade det inte funnits lokaler där hade det varit svårt.



Franska bageriet på Redbergsvägen



Cyrano på Kobbarnas väg


På Norra Gubberogatan finns många roliga verksamheter, bl.a. en utmärkt frukt- och grönsakshandel och det populära ölhaket Underbar. Norra Gubberogatan är särskilt intressant eftersom man byggt ut envåningslängor med lokaler från lamellhusen på den östra sidan. Här har vi en utmärkt modell för hur man kan "förstadliga" antiurbana typologier.



Norra Gubberogatan

Stadsdelen Olskroken går sannolikt en ljus framtid tillmötes. Det verkar troligt att detta blir nästa område att få en revival. Man kan förstås hoppas att stadslivet kan ta ett skutt över Redbergsvägen och in i 1980-talets Olskroken, men det är svårt att se hur det skulle gå till eftersom man effektivt omöjliggjort verksamheter i de flesta bottenvåningarna. Men kanske kan man ta över några cykelrum eller förråd och bygga ut mot gatorna. Förhoppningsvis går det att övertala de boende att på detta vis bidra till stadens utveckling.

Förr eller senare kommer våra politiker och planerare att bli tvungna att inse att stadsliv inte uppstår genom någon obegriplig slump eller för att man maximerar solljus, utsikt eller strör ut "grönytor". De kommer också att tvingas inse att det är betydligt lättare att planera in förutsättningarna för stadsliv från början, än att försöka bygga in dem efteråt.

Förtäta stegvis istället för att totalsanera, lokalanpassa gatuplanet, variera arkitekturen, integrera trafiken, prioritera gaturum framför solvinklar och bygg sammanhållna stadskvarter. Det behöver inte vara så svårt.

Tidigare i serien:
Stadens historia: Rosenlund

Stadens historia: Hotell
Stadens historia: Gatuplanet
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6715 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter