Utskrift från gbg.yimby.se
....

Krönika: Gårda/Svingeln

På söndag 6 juni kommer Jan Jörnmark att leda ytterligare en av sina redan legendariska stadsvandringar. Denna gång går färden till Gårda och Svingeln.

Jag har alltid fascinerats av stadsomvandling, och det är det som är temat för alla de tre stadsvandringar som jag genomför i år. Gårda/Svingeln är dessutom en sorts direkt kontrapunkt till Centrala Hisingen, vilket gör området ännu intressantare. Här har vi ett före detta industri- och infrastrukturdistrikt där utvecklingen gått längre, och här har Göteborgs centrum faktiskt växt utåt för första gången på länge. På 5-10 års sikt har utvecklingen stora konsekvenser för hela området från Friggagatan bort mot Olskroken och Redbergsplatsen, och vi ser redan de vanliga tecknen på uppgradering/gentrifiering: hög omvandlingstakt till bostadsrätter och stigande priser.


Allt började på 80-talet…


Tittar man på bilderna till den här krönikan är det lätt att glömma hur Gårda-Frigga såg ut så sent som under 1980-90-talen. Rör vi oss från centralen stod Pripps bryggeri övergivet nere vid Polhemsplatsen i ett decennium, innan dagens hotell och bostadsrätter byggdes efter ett utdraget tumult. På den tiden rådde det ett ”överskott” av lägenheter i Göteborg, så det politiska kravet på byggherren bestod länge i att hålla ned antalet bostäder.



…man har valt tapeter med omsorg på Hotell Royal Crown…

På andra sidan Friggagatan låg den låga bebyggelse som skulle ge gatan det romantiska namnet ”Biker street”. På 1980-talet hade motoraffärerna flyttat i riktning mot Sisjön, och här pågick en synnerligen profan verksamhet i förfallande lokaler. Egentligen var det alltid bara en tidsfråga innan trycket skulle öka och på 1990-.talet var vi där. Omexploateringen började på Odengatan och fortsatte sedan upp mot Friggagatan. Kampen om förfallet blev heroiskt i under det första decenniet av 2000-talet.



…Friggagatan domineras numera av ett utskällt nybygge…

Vid det laget hade återförtätningen dragit igång på allvar, och nere vid Mölndalsån började flera byggherrar rycka i ett av Göteborgs märkligaste områden. Delar av Norra Gårda och Stampen hade hamnat i ett avrivet och kaosliknande tillstånd som är svårt att beskriva idag. Jag minns hur jag så sent som 1998 beskrev området som den delen av Berlin som blivit stående mellan murhalvorna. Det enda som saknades för att ge den rätta ingen mans land känslan var vakttornen. Sedan byggde Skanska flera välbelägna kontorskomplex vid ån, och idag ryms det redan hundratals lägenheter runt det framväxande kvarteret Venus.



…Skanska bygger vid Mölndalsån…

När jag promenerade runt och tog bilderna syntes förändringen på ett påtagligt sätt. Idag är det gott om människor i trakten, och det håller på att bli tätare mellan restaurangerna och mataffärerna. Självklart har det lett till en prisuppgång som bara kan beskrivas som dramatisk. Vintern 2004 gick det att köpa bostadsrätter i det då nyombildade sekelskifteshuset i hörnet av Friggagatan och Alströmergatan för 11000 spänn kvadraten. Jag vet, för jag försökte övertyga flera av mina studenter och doktorander om att det här var framtiden. Ingen ville tro mig.



…bilden är förmodligen hämtad från PEAB och NCCs reklambroschyrer…


Nuförtiden är också hyresnivåerna höga härborta, och när allmännyttan byggde kvarteret Jankowitz i början av 2000-talet nådde bruksvärdeshyrorna nya rekordnivåer i innerstan. Nu går ju allmännyttan vidare med Venus, som tyvärr kapades från 30 till 13 våningar när subventionerna för att bygga hyreshus togs bort av den borgerliga regeringen. Nybyggena i kvarteret Venus slår nya rekord, och en trea på cirka 70 kvadrat i nybygget kommer att ligga på cirka 10 000 kronor i månaden.



…Odinsgatans har bytt skepnad…

Men Gårda är ändå på väg att få en skyline, för i Södra Gårda har 1980-talets Canonhus nu fått sällskap av den helnya Skanskaskrapan. Vitaliteten på kontorssidan var ju enorm härborta redan på 1980-talet, när Södra Gårda fick lite grand av en Kistastämpel på sig. Flera kontorshus är också ganska grandiosa 80-talsskapelser. Å andra sidan har det inte byggts mycket bostäder i den här delen av Gårda, och folklivet är betydligt lugnare. Hur det blir framöver vet ingen, och striden om de sista landshövdingehusen nere vid Fokushuset har pågått i tre-fyra decennier. Som det är nu kan man konstatera att Södra Gårda hamnat i en smärre utvecklingsskugga, men det finns gott om grusplaner och utrymmen på andra sidan av ån som borde kunna förändra den här bilden.



…Mölndalsån är faktiskt förklarad som riksintressant här…

Gårda-Svingeln är helt klart ett spännande områd med stora möjligheter men också problem, så vi kommer förhoppningsvis att få en kul promenad på söndag!



…en stadsdel med rejäl mäklarpotentiall!


Krönika: Centrala Hisingen - Thörn revisited

Jag håller ju den här våren ett par stadsvandringar på Hisingen och i Gårda som fokuserar på hur det uppkom hål i den svenska stadsbilden, och hur vi idag har stora möjligheter att förtäta i hålen.

Hur hålen kom till har egentligen aldrig beskrivits i svensk stadsforskning. Men amerikanerna har mycket bättre koll på produktivkrafternas utveckling, så i USA har man skrivit mycket om den här sortens stagnation. Efter min resa till Chicago, Detroit och Saint Louis i somras bestämde jag mig därför för att läsa in mig på fenomenet på allvar.



Jag har ju redan visat foton från Kville, så den här gången…


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Torsdagstips

Lite tips på intressanta saker som händer imorgon, torsdag 22 april: 


"Framtidens stadsmiljöer - för vem och på vilka villkor?"

Medverkar gör bland annat Johannes Åsberg från Yimby Göteborg. Kl 15.00-17.00 på Stadsmuseet, Wallenstamsalen. En del av Vetenskapsfestivalen.




Stadsvandringen "Centrala Hisingen - övergivna platser i förvandling"

Jan Jörnmark leder en stadsvandring i en stadsdel i förändring. Arrangör är ABF. Samling på Kvilletorget kl 18.00




Till sist en bild från gårdagens paneldiskussion på Chalmers där Daniel från Yimby deltog. Samtalet handlade om boendesituationen för unga och hur man ska gå till väga för att lösa problemen. Detta är även ämnet för den stora tävlingen för arkitektstuderande, Hemuppgiften.






Boka förresten in torsdag 29 april i era kalendrar. Då planerar vi en älvstadsvandring där vi kommer att ta en närmare titt på våra älvstränder.

Krönika: Centrala Hisingen och gentrifieringen

En kväll i november höll jag ett föredrag på en reklambyrå nere i city. Jag visade bilder och pratade om förändring och växande städer. När jag var klar tog jag en öl och snackade med några deltagare. En kille i 35-års åldern berättar att han ibland undrar varför han inte flyttar från Göteborg:

"Varenda morgon åker jag in till stan över Hisingen. Jag bodde fyra år i Los Angeles, men en sådan slum som det ligger nere vid Vågmästarplatsen såg jag aldrig till. Den här stan kommer aldrig att förändras".



Ett makalöst äventyrslandskap breder ut sig runt Vågmästarplatsen…


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Krönika: Evighetsmaskinen

Med stort intresse jag följde jag förra veckans uppblossande debatt om Skanstorgets framtid. Johannes artikel här på Yimby fick ju en snabb efterföljare på Arkitekturs blogg. Vid det här laget har det visat sig att Skanstorget inte bara är en ”känslig plats” utan också ”som bakgård och oordnad plats har sina kvaliteter, både arkitektoniskt och socialt…”.  Entusiasmen för torget blev till och med så stor att någon omedelbart ville bjuda in till pristävling för att gestalta om det bortglömda torget. Min nyfikenhet väcktes, och när jag tog del av Länsstyrelsen utmärkta skrift om Riksintressena i Göteborg visade det sig att Skanstorgets hade betydelse också för Riksintresset. I kapitlet som behandlar Haga-Masthugget kan man läsa att: "Ett dominerande inslag i miljön är försvarsanläggningen Skansen Kronan med omgivande park i områdets bergiga södra del. Framträdande öppna platser är Järntorget, Pusterviksplatsen och Skanstorget." På två ställen i skriften framhålls också att Hagas återstående äldre bebyggelse till stor del är koncentrerad mot det öppna torget.



En oordnad plats med oanade arkitektoniska och sociala kvaliteter…

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Krönika: Stadsplanering för framtiden

Jan Jörnmarks inlägg i debatten om PBL, här på YimbyGBG och på andra ställen (t.ex. här, här, här, här, här och här), har rört upp starka känslor. Varför är då detta ämne så laddat? I grund och botten beror det väl på att stadsbyggande är ett oerhört viktigt och angeläget område för människor, det sätter ju de fysiska ramarna för våra liv. Enorma kulturella, sociala, ekonomiska och ekologiska värden står på spel.

De flesta verkar ändå dela Jan Jörnmarks slutsats att PBL är i behov av en kraftig revision. Som Anders Hagson uttryckt det: "Om man vill bygga en annan stad än det funktionsuppdelade stadslandskapet sammanbundet med storskaligt biltrafiksystem, som många tycks vilja, tror jag att det är svårt med PBL. Den är en exakt likadan lagstiftning som den som kom 1947 - med den stora skillnaden att vi förstärkte det kommunala planmonopolet och införde lokalt medinflytande."

Vi i Yimby arbetar för en stadsplanering som befrämjar den täta, levande blandstaden, där människor kan gå och cykla eller åka kollektivt, där äldre bebyggelse förenas med nyskapande och urban arkitektur, där bostadsbrist och segregering motverkas.

Vi behöver en lagstiftning som understödjer en sådan utveckling av våra städer, istället för att motarbeta den. Blir det  tillräckligt komplicerat, långdraget och dyrt att förtäta i befintlig bebyggelse blir konsekvensen oundvikligen mer utspridda och segregerade städer och en ökad exploatering av natur- och jordbruksmark utanför städerna. Fler isolerade och bilberoende bostadsenklaver och fler köplador längs motorvägar.

Samtidigt vill vi inte ha en okänslig och antiurban skövling av de levande och blandade stadsmiljöer som vi har kvar. De funktionalistiska härjningarna under 1900-talet har lämnat djupa sår i våra städer. Sår som det nu är dags att läka och bygga samman. En god utgångspunkt kan kanske i all enkelhet vara att så långt som möjligt undvika att riva äldre bebyggelse, men samtidigt ge fastighetsägare stora möjligheter att bygga till och utveckla sina fastigheter.

En stad är inget ett museum. Det finns inget "autentiskt" tillstånd som kan bevaras, lika lite som det går att frysa tiden. Viljan att hålla fast ett förflutet ögonblick kan aldrig bli mer än en fåfäng dröm. Det som finns är en ständigt växande historia, som blir till, lever och förändras i nuet. Att ta tillvara en byggnads kulturhistoriska kvaliteter kan alltså inte handla om att försöka konservera den i formalin. Vi måste acceptera att livet går vidare, att världen förändras.

Men en stad är inte heller en maskin, det är ingen apparat där de enskilda delarna är utbytbara och anonyma. Det var just det felslutet som var den funktionalistiska stadsplaneringens ödesdigra misstag. Hus är inte bostadsmaskiner, de är organismer som vi bor, arbetar, handlar, roar oss, föds, lever, älskar och dör i. Byggnader är kort sagt levande delar av det ekosystem som en stad är. Totalsaneringens tabula rasa och medvetna utplånande av historien är ur det perspektivet sällan en klok strategi för stadsutveckling. En progressiv nyurbanistisk stadsplanering måste tänka annorlunda. Jag tror att vi behöver förstå staden som Jane Jacobs gjorde, som en urban ekologi.

Vad innebär då en "urbanekologisk"  syn på staden i praktisk stadsplanering? Ja, i fallet med t.ex. Posthushotellet så var vi i Yimby (till skillnad från vissa andra) positiva till en tillbyggnad, men vi ville se en högre och mer spännande arkitektonisk lösning. Det hade kunnat vara något nytt och nyskapande men lika gärna något i en historisk stil. När vi nu inte längre bekänner oss till modernismens estetiska dogmer borde det inte finnas något  som hindrar oss från att använda alla färger på paletten och alla stilar ur historien.

Samtidigt invände vi kraftigt mot Trafikkontorets förslag att riva Löparhuset (Stampen 2:1) på baksidan av Posthuset för att bygga parkeringsplatser. Löparhuset  är en viktig pusselbit vid en fortsatt utbyggnad av området för att komplettera den nya, blandade kvartersbebyggelsen.

Heden, liksom i Hammarkullen, har vi föreslagit att man förtätar successivt med riktiga stadskvarter, gärna med hög exploatering. Där vi förtätar ska vi göra det ordentligt, med intressant och varierad arkitektur och levande gatuplan. Att projekt som ger bostäder, arbetsplatser och stadsliv stoppas med apokryfiska hänvisningar till att "stadsbilden" kan komma att påverkas är ohållbart. Naturligtvis påverkas stadsbilden, det är det stadsbilder gör. De utvecklas och förändras ständigt. Det viktiga är att förändringen är till det bättre.

Ett annat exempel är Södra Gårda och förslaget att ersätta landshövdingehusen, Gårdaskolan och ytterligare några äldre byggnader längs Fabriksgatan med parkeringsgarage och bussuppställning. Vi avvisade helt det förslaget och tog istället fram ett alternativt förslag som både tillskapade de efterfrågade parkeringsplatserna och ändå tog tillvara den befintliga bebyggelsen med sikte på att i framtiden utveckla området till en ännu mer spännande och attraktiv stadsmiljö. Ny och dyr bebyggelse må vara ett resultat av ekonomisk dynamik men som Jane Jacobs påpekat är äldre och billigare bebyggelse samtidigt en förutsättning för ekonomisk dynamik och kreativ utveckling i en stad. För att använda hennes egna ord: "Nya idéer behöver gamla hus".

Ska vi ha en chans att få ordning på samhällsproblem som bostadsbrist, segregation och miljöförstöring så måste vi ändra vår syn på staden och stadsbyggandet. Dagens situation, där det byggs för lite, för dåligt och för dyrt, är ohållbar. Trista och oinspirerade byggplaner överklagas och valsar runt bland förvaltningarna varv efter varv tills de blivit ännu tristare och ännu mer oinspirerade och eventuellt genomförs efter något decennium. Det sker samtidigt som den perifera sprawl-exploateringen obekymrat rullar vidare.

Stadsbyggnadsdebatten har länge, alltför länge, handlat om ofokuserat gnäll, löst tyckande och teoretiskt positionerande. Det är meningslöst att låtsas som motsättningar inte finns, för det gör de, men det behövs en sansad, rationell, respektfull och konkretiserad diskussion kring vad som behöver göras.

För en sak är vi nog alla överens om: Det viktigaste kan inte vara att bevara historien eller att vinstmaximera i nuet. Det viktigaste måste vara att att skapa en bättre framtid. Men då behöver vi mer än en planering för historien eller nuet. Vi behöver en stadsplanering för framtiden.
»
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5380 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter