Debatt: Politikerna struntar i politiska riktlinjer

Yimby har just skickat in ett yttrande över detaljplanen Bostäder och skola i östra Kålltorp. Yttrandet är som vanligt ett resultat av diskussionerna på forumet. I stadsbyggnadskontorets förslag har punkthus ställts ut gelst över ett helt grönområde (vänster ovan). Planen är tyvärr katastrofalt dålig och går helt emot översiktsplanens intentioner. Vi har förstås bidragit med ett förbättringsförslag (höger ovan), eller snarare ett helt annat förslag, för så annorlunda är utgångspunkterna i vårt förslag. Du kan stödja vårt yttrande genom att använda formuläret på Stadsbyggnadskontorets hemsida eller genom att maila sbk@sbk.goteborg.se. Senast idag tisdagen den 27 maj!

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Munkebäcksgatan i framtiden?

I början av nästa vecka lämnar Yimby Göteborg in ett yttrande över Detaljplan för Nya Munkebäck inom stadsdelen Kålltorp. Det finns mycket gott att säga om ambitionen att utveckla Munkebäcksgatan från autostrada till en levande blandstadsmiljö, och som boende i närheten är jag minst sagt förväntansfull, men samtidigt finns det en del övrigt att önska vad gäller planområdets föreslagna bebyggelsestruktur. Synpunkterna i yttrandet är som vanligt ett resultat av de diskussioner som förts på forumet.

Stöd gärna vårt yttrande eller lämna in ett eget, sista dag är 26 februari. Synpunkterna mailas till: sbk@sbk.goteborg.se
 

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

För några månader sedan publicerades en artikel här på Yimby Göteborg om hur viktigt det är med parker. Nu skulle jag vilja ta upp ett konkret exempel som ligger mig varmt om hjärtat, och som vi även tittade på lite under stadsvandringen i Kålltorp i våras, men som då ännu befann sig i något sorts slumrande puppstadium.

I en tid då gräsplättar och partier med vildvuxen sly ses som livsviktiga grönytor – stadens lungor – så skulle jag vilja slå ett slag för denna småskaliga men kvalitativa park. Innan landshövdingehusen i Kålltorp byggdes under 1930-talet, så hade Albert Lilienberg avsatt kvarteret för parkmark i stadsplanen. Det blev en ganska intressant lösning som skapar en ombonad rumslighet, där man inte kan flacka med blicken ut i oändligheten.



Parken sedd från Solrosgatan

Parken blev dock med åren något av ett tillhåll för A-laget, och utsattes för mycket buskörning på moped, klotter och skadegörelse. I slutet av 90-talet byggde föreningen Människan i Kålltorp en skateboardramp i parken för att skapa förutsättningar för förhållandevis vettigare fritidssysselsättningar.



En mötesplats för alla åldrar

Den gamla rampen blev dock efter hand rutten, och var tvungen att rivas. Nu under sommaren påbörjades så arbetet med den nya rampen, som föreningen sparat pengar till i flera år. Men det var inte alla som uppskattade att rampen skulle göra comeback efter två års tystnad! Flertalet (äldre) grannar var ytterst oroliga för dessa planer. Somliga hävdade att en ny ramp skulle dra till sig kriminalitet, klotter och vandalism "precis som den förra". Andra menade att den förde ett konstant oljud, och att detta var direkt olämpligt i ett bostadsområde [sic]. "Det är bättre att ni bygger den ute på ängarna i Bö!"

Som en kompromiss så slogs det fast att en vakt kommer varje kväll och låser fast kedjor på ramperna, så att ingen skall få sin nattsömn förstörd.



Hundratals människor kom till invigningen i september

Utöver rampen fick parken även ett tillskott i form av nylagd asfaltsbeläggning och en exotisk lutande skapelse av mursten och en polerad diabasskiva. Det finns även en befintlig plan för streetbasket och en enklare fotbollsplan, som småungarna brukar vara på. Parken ingjuter liv och rörelse i stadsdelen – på gott och ont, beroende på vad man värdesätter. Den är en målpunkt i sig själv och en mötesplats som vida överskrider den egna stadsdelen (besökare har kommit ifrån så vitt skilda platser som Lerum, Kortedala och Nürnberg).

Varje onsdag, vid någorlunda väderlek, ordnar Människan i Kålltorp med aktiviteter som schackspel med jättepjäser och korvgrillning i parken. Jag önskar att man ser över möjligheten att avsätta mark för liknande platser även i andra stadsdelar, som ett led i att engagera människor i sin närmiljö, att skapa trygghet och sociala mötesplatser.

Vi var drygt ett tiotal stadsintresserade som möttes upp i Härlanda denna söndagseftermiddag i slutet av maj. Eftersom jag numera bor i Kålltorp, så kände jag lite extra för att lägga en stadsvandring här. Området har en intressant historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden, men det sker också en del stadsomvandling i dagsläget.

Del av Härlanda Kyrkoruin.


Vår första anhalt var Härlanda kyrkoruin, som uppförts redan på 1100-talet, men raserades 1528 på order av självaste Gustav Vasa. Vad jag förstår av händelsen (rätta mig om jag har fel) så var Herr Vasa mån om att knyta kyrkan till staten i samband med reformationen, för att kunna ta del av deras rikedomar, men de envetna munkarna i denna församling var tydligen motsträviga … Hur som helst så har munkarna gett namn åt både bäcken (som numera rinner i en kulvert) och sedermera torget, som vi vandrade vidare mot. På väg dit så fördes det en del diskussioner i gruppen huruvida man skulle kunna förtäta ner mot autostradan Munkebäcksgatan, i den rejält tilltagna parken vid Härlandakyrkan.

 

Nästa stopp var inne bland landshövdingehusen, och den intressanta fyrkantiga parken. Kålltorp började planeras ganska omgående av Albert Lilienberg efter att Örgryte/Härlanda införlivades i Göteborg, men det var först på 1930-talet som man hunnit till denna sida av Munkebäcksgatan. Uttrycken i fasaderna tyder på att funktionalismen är på inmarsch och vad som komma skall. Det uppfördes totalt elva kvarter; när Uno Åhrén tog över arbetet efter Lilienberg så ändrade han planen och de resterande landshövdingehusen är byggda som lameller (varav det på Qvidinggatan är Göteborgs sista landshövdingehus). På få ställen är paradigmskiftet mellan klassisk kvartersstruktur och funktionalismens intåg så tydligt som när man står i lekparken med vattensprutande flamingos.

Kålltorps landshövdingehuskvarter, till vänster skymtar den kvartersstora fyrkantiga parken (se flygbilden överst).




Lamellhövdingehus.

Ett av landshövdingehörsen hade fått riktigt läckra balkonger.

Vi begav oss upp mot Renströmska gamla sjukhusområde. Den vackra tegelbyggnaden håller i dagsläget på att byggas om till bostadsrätter. Det hördes en del förslag om att sätta upp högtalare som spelade upp ljud på folk som hostade i parken för simulera de tuberkulossmittade stackarna

Det finns även planer på nybyggen åt Torpagatan till, men var lite svårt att bilda sig en uppfattning, eftersom det mest är skog där. Det blir väl några punkthus.

Renströmska sjukhuset.

Parken omkring sjukhuset känns lite som Slottsskogen (kan ha att lite att göra med att Ernst Torulf ritat både Renströmska och Naturhistoriska museet), och är en tillgång för hela stadsdelen. När vi gick ner genom parken, mot den gamla grönturkosa gården, som gett stadsdelen Kålltorp sitt namn, så kunde vi betrakta hur otroligt mycket eternitplattor sjukhuset (?) köpt in till de närliggande husen, som egentligen är väldigt eleganta, men som alla är klädda i detta opassande material. Det måste ha varit en försäljare utöver det vanliga som lyckats kränga ett sådant parti.

Gröna gården Kålltorp och dagens guide.

När vi kom ut vid Munkebäcksgatan igen så kunde vi se hur olika karaktär de två sidorna av gatan har. Längs den ena finns en del stadsradhus, småaffärer och en hel del människor som är ute och rör sig, men den andra sidan är mestadels villor och en del lameller. Mycket av det har troligtvis att göra med hur spårvagnen är dragen och utformningen av Erik Fribergers hundratals meter långa, strikt funktionalistiska (och beryktade för sin fulhet) radhus. Den räfflade plåten misstänker jag är tilläggsisolering (på de svartvita foton jag sett ser fasaden ut att vara vitputsade), men det är ändå lätt att förstå varför byggnaderna fick smeknamn såsom ”Kaninburarna” och ”Rävfarmen”. Bakom dessa radhus ligger ett idylliskt villaområde uppfört i 20-talsklassicistisk stil. Enligt böckerna från hembygdsföreningen, som jag läst som research, så blev det ett fasligt hallå och en massa överklagande redan på den tiden när planerna på Fribergers hundrameterslängor uppdagades. Själva villorna är idag i stor utsträckning ombygga, ibland nästan till oigenkännlighet, men det finns även en del välbevarade fasader.

Framme vid Spelmansplatsen träffade vi på en man som satt och såg lite vilsen ut, likt en nyss hemkommen Odysseus. Han letade efter det hus som hans mor en gång växt upp i, som han själv blott sett på kort, men inte kunde hitta. Allt var förändrat, ingenting sig likt. Där det förr bodde enkla järnvägsarbetare, var det nu en ganska välbeställd medelklass som tagit över. Vi hade en väldigt trevlig konversation med honom om platsen, staden i allmänhet, och dess riktning, sedan sa vi hej då och avslutade vandringen.

F.d. Härlanda fängelse.


Fängelsets gamla tjänstebostäder är omvandlade till bostadsrätter. De tycker inte om besökare. "Ingen genomfart, gäller även gående". Det kan ni ju drömma om, klart att man ska få gå igenom om man behöver.

Så var det dags för en ny Yimby-vandring! Nu på söndag 23/5 tar vi en sväng ut till Härlanda. Där stiftar vi bekantskap med stadsdelen Kålltorp, en plats där pittoreska bullerbymiljöer ligger granne med funktionalistiska hundrameterslängor, autostrador och medeltida kyrkoruiner.

Om man kollar bloggkartan så kan man se att östra Göteborg – med undantag för Stora Torp – inte har bevittnat en enda plupp av Yimby-aktivitet. Så följ med på en odyssé ut i det okända…

Vi samlas vid spårvagnshållplats Härlanda klockan 14.00 på söndag

För att ta sig dit med kollektivtrafiken:
Spårvagn 1 mot Östra Sjukhuset
Spårvagn 3 mot Kålltorp
Stombuss 17 mot Östra Sjukhuset (bra alternativ om man kommer från Hisingen)
Parkering för bilbundna finns att hitta i närheten vid Kulturhuset Kåken (Härlanda fängelse).

Planen är att vi börjar i historien, för att sedan röra oss ner mot modern tid och Munkebäckstorget, in mellan landshövdingehusen, upp till Renströmska (nybyggnadsprojekt) och sedan ta en lite annorlunda väg tillbaka mot Härlanda fängelse där vi avslutar vandringen ungefär klockan 16.00.

Välkommen!