Stadsrummet vid station Haga: Genomgång av de fem tävlingsförslagen

Yimby Göteborg har fått tillåtelse att återpublicera en text av forskaren Karl Palmås som tidigare publicerats på hans blogg 99, our 68 där han tar Yimbys arbete med Södra Gårda som ett exempel på en ny och konstruktiv form av kritik.

De senaste åren har jag deltagit i ett forskningsprojekt som heter “Ingrepp”.  Inom ramen för Göteborgs Universitets arbete med konstnärlig forskning har vi undersökt stadsutveckling utifrån olika perspektiv. Under den kommande helgen kommer Ingreppsgänget att arrangera en samling tillställningar nere på Södra Älvstranden. Exempelvis kommer jag själv att vara med i en diskussion om “Demokrati och medborgarinflytande i staden” nu på torsdag (den 13 maj, 17:00 - 19:00 framför Göteborgsoperan). Medverkar gör även Emma Corkhill, Catharina Thörn, Johannes Åsberg från Yimby - allt modererat av den eminente Hans Abrahamsson.

I samband med dessa begivenheter har Ingrepp även satt samman en tabloid, som går att hitta lite här och var ute på stan. Till denna tidning har jag bidragit med följande text:

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Under rubriken Krönika lyfter vi ibland fram mer personligt hållna texter som inte nödvändigtvis håller sig inom ramarna för Yimby Göteborgs tvärpolitiska profil.

Arkitekten Erik Berg (Vänsterpartiet) driver Sveriges bästa arkitekturblogg: Approximation. Yimby Göteborg har fått tillåtelse att återpublicera hans senaste inlägg, som utgör en lärd översikt och kritisk betraktelse över 1900-talets stadsbyggande i allmänhet och Göteborgs arkitektur och stadsplanering i synnerhet.

En plan för planeringen

I dagarna kom nummer sju av arkitekturtidskriften Kritik. Bästa numret hittills, om än problematiskt och närmast skrattretande homogent bland skribenterna. Det är synd för en tidskrift som har ambitionen att ”ställa de viktiga och effektiva frågorna kring svensk arkitektur och stadsbyggnad.”

Göteborg står i fokus i detta nummer. Rikets andra stad befinner sig i arkitektonisk och stadsbyggnadsmässig bemärkelse i ”fritt fall” enligt redaktör Pär Eliaeson. Det ligger dessvärre en del i det, något som är synligt inte minst i den bråddjupa spricka som råder mellan ambitiösa skrivningar i såväl nya som förra ÖP och det som faktiskt byggs, det som inte byggs, och hur det byggs (jag har i likhet med många andra, utgjutit mig över detta förr, i en artikel i Arkitekten 2/2008). Göteborgs byggande av idag bildar en kedja av missade möjligheter, permanentade problem och mediokra lösningar.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Yimby-nätverket väcker uppmärksamhet på allt fler håll. Nu senast ägnas några artiklar i den lilla arkitekturtidskriften Kritik åt oss. Det är arkitekten Fritz Halvorsen och bloggaren Tanja Suhinina som för pennorna. Halvorsen är i huvudsak positiv (även om vi inte alltid är "vetenskapligt konsistenta") och önskar att Sveriges Arkitekter hade ett lika levande diskussionsforum. Suhinina berättar att hon sett fram emot att såga det hon antog var ett grabbigt, nördigt och allmänt puerilt påhitt. Men efter att faktiskt ha läst inläggen så håller hon med oss i sak och den förväntade sågningen uteblir. Suhinina höjer istället ett varningens finger och förmanar oss att tänka på vår framtoning, eftersom folk annars kan få "fel uppfattning". Hon frågar sig också hur mycket "guts" det krävs för att såga Le Corbusier år 2008 som jag gjorde för ett tag sedan (som om den enda anledningen att kritisera Corbus planeringsideologi skulle vara att visa "guts").

Jag måste säga att det är en överraskande mild kritik för att komma från annars alltid högljudda Kritik, den stridbare Pär Eliassons skötebarn. Det är också intressant att man självklart utgår från att Yimby vill vara rebelliska ikonoklaster. Sådana förutfattade meningar säger nog mer om de som har dem än de som utsätts för dem. Det finns faktiskt andra drivkrafter än personlig uppmärksamhet. Eller annorlunda uttryckt: Hur mycket "guts" krävs det för att såga Yimby år 2008? Att Yimbys mål inte är självbespegling, utan att driva opinion för den täta blandstaden, verkar vissa ha svårt att föreställa sig. Istället uppmanas vi att vara försiktiga med vår "framtoning", så att vi inte blir dömda i förväg. Skulle man inte kunna rekommendera lite mindre fördomsfullhet istället? Att man faktiskt läser vad någon skriver innan man bildar sin uppfattning?

Men indirekt säger detta förstås mycket om debattklimatet i ett arkitektur-Sverige där positionering är viktigare än argumentering, där det alltid är större att tänka rätt än fritt. Förhoppningsvis kan vi i Yimby-nätverket hjälpa till med att lösa upp de mentala knutarna.