Utskrift från gbg.yimby.se
....

Östra Kvillebäcken på gång

Östra Kvillebäcken är ett spännande och viktigt utvecklingsområde, strategiskt placerat mellan Backaplan och Brämaregårdens landshövdingekvarter. När Göteborg växer över älven är detta tänkt att bli en del av innerstaden.

Här låg tidigare enkla lagerlokaler med en blandning av loppisar, verkstäder, kulturföreningar och några mer eller mindre ljusskygga verksamheter. Nu är området förvandlat till en grusöken i väntan på det nya område som ska byggas. Som så ofta valde man att "totalsanera" (dvs. utplåna all existerande bebyggelse), istället för att låta den nya stadsmiljön växa fram organiskt bland den gamla.



Östra Kvillebäcken innan totalsaneringen

Det var också den första detaljplan som YimbyGBG skrev yttrande till. Vi var överlag positiva till projektet men ville se fler lokaler, fler slutna kvarter och högre exploateringstal. Efter att detaljplanen varit på samråd kom en samrådsredogörelse där Stadsbyggnadskontoret hade justerat detaljplanen något. Några fler lokaler blev det och vissa av hålen i kvarteren var nu möjliga att bygga igen, men bara med en våning. Vi lämnade in ett kompletterande yttrande där vi upprepade vår argumentation.

Nu har SBK:s utställningsutlåtande kommit:

YimbyGBG ställer sig mycket positiva till de förändringar som genomförts i planförslaget, men anser att lokalnormen fortfarande är för låg. Vidare ställer man sig frågande till att så få kvartershål får möjlighet att fyllas igen. Vid Gustaf Dalénsgatan är högst en våning tillåten i kvartershålen, vilket man finner märkligt. YimbyGBG vidhåller att våningshöjden i området generellt bör höjdas [sic]. Ett högt exploateringstal är en förutsättning för den typ av stadsliv som planen säger sig vilja skapa.

Kommentar: En utformning med helt slutna kvarter har sina fördelar men måste ställas mot andra aspekter och kvaliteter. Stadsbyggnadskontoret bedömer att vald utformning har stora förutsättningar att kunna ge en god och trivsam boendemiljö. Vid utformningen av kvarteren väster om Gustaf Dalénsgatan har prioriterats att få in ”luft” solljus på gatan
[sic]. En ytterligare höjning av exploateringsgraden är inte möjlig med hänsyn till en rad faktorer, bland annat möjligheten att anordna förskoleplatser, parkering, tillgång till grönområden inom planområdet, ljusförhållande mm.

Av utställningsutlåtandet framgår att vi inte är de enda som efterfrågat slutna kvarter, även bl.a. Fastighetsägarna på Centrala Hisingen har förordat detta. Att fastighetsägarna är positiva till slutna kvarter är nu inte så konstigt. En översiktlig snabbmätning av planen visar att kvartershålen tillsammans utgör en obebyggd yta på kanske 5000 kvm. Det motsvarar ungefär all föreslagen byggnadsarea på västra sidan om Gustaf Dahlénsgatan. Hade kvartershålen byggts igen med 4 våningar hade alltså ca 20000 kvm bruttoarea tillskapats. Så varför gör man inte det? Visserligen hade man fått aningen sämre solvinklar men å andra sidan hade man sluppit bullerstörningar och många fler hade fått möjligheten att bo i Östra Kvillebäcken. Det hade också funnits underlag för fler lokaler i bottenvåningarna, vilket vi också krävt. Det här ska trots allt föreställa Göteborgs framtida innerstad.


Blandstad enligt SBK - de inringade ytorna tillkom efter YimbyGBGs yttrande. Det finns dock inget krav på att dessa ytor verkligen ska användas som lokaler.

Delegationen för Hållbara städer verkar inte heller ha blivit särskilt imponerade. Älvstranden Utvecklings ansökan om 161 miljoner kr för att göra Kvillebäcken till "föredöme inom hållbar stadsutveckling" fick inget gehör. Trots att man bl.a. generöst lovade att "utbyggnaden ska följa detaljplan och gestaltningsprogram" och att man ska "bygga lokaler för service och handel".

En intressant förklaring som SBK lyfter fram till varför man envisas med att stycka upp kvarter är "...att ge förutsättningar för goda planlösningar i kvarterens hörn". Det finns nämligen en föreställning på SBK att det inte går att få till genomgående lägenheter i hörnen på slutna kvarter. Hur denna besynnerliga idé uppkommit är oklart. Ingen av de arkitekter jag frågat förstår vad problemet skulle vara med att rita genomgående lägenheter i hörnen på slutna kvarter.

Arkitektbyrån Semrén+Månsson verkar inte heller känna till denna arkitektoniska naturlag. De lyckades också rita en genomgående hörnlägenhet i Gårda Terrass (vilket tyvärr också är det enda spännande med denna ganska trista bostadsenklav).



Gårda Terrass med genomgående hörnlägenhet - klicka för större bild
. Känner du till fler exempel på nybyggda kvarter med genomgående hörnlägenheter? Mejla planritningen till johannes[at]yimby.se. Skriv "omöjliga figurer" i meddelande-raden.

Av detaljplanen för Gårda Terrass framgår att utformningen valts just p.g.a. bullerstörningarna i området. Där står för övrigt också att i "den del av bostadshuset som vetter mot Fabriksgatan skall på bottenvåningen i första hand lokaler som inte är avsedda till bostad förläggas." Att förlita sig på exploatörens goda vilja är dock sällan en klok stadsbyggnadsstrategi...



Gårda Terrass - lokaler längs med Fabriksgatan (dessvärre osynliga...)

Semrén+Månsson ritade faktiskt också ett förslag för Östra Kvillebäcken. Det är inte lika prydligt isärplockat som slutresultatet. Här finns faktiskt till och med helt slutna kvarter. SBK valde dock istället Erséus arkitekter för att göra detaljplanen.



Semrén+Månssons förslag från 2007

Så vad beror denna kvartersfobi på? En erfaren arkitekt jag talade med menade att det måste röra sig om en rent estetisk övertygelse, som man sedan försökt ge rationell grund. Mysteriet med de sprängda kvarteren börjar alltså kanske att klarna. Är det så att slutna kvarter helt enkelt inte anses "estetiskt korrekta"?

Det är också intressant att SBK menar att en ytterligare höjning av exploateringsgraden överhuvudtaget inte är möjlig. Utöver två punkthus, 10 respektive 16 våningar höga, och två fyravåningshus håller sig alla bostadshus mellan 5 och 8 våningar, med 5 våningar som den överlägset vanligaste höjden. Det är knappast en exceptionell täthet. Men enligt SBK skulle det alltså vara omöjligt att bygga tätare än så. Det här är uppenbarligen den yttersta gränsen, the ultimate frontier. Mer stadsmässigt än så här kan det helt enkelt inte bli enligt SBK. För då räcker ju inte parkeringsplatserna till...



Modell över Östra Kvillebäcken i Älvrummet

Den fjärde Yimbyvandringen - Backaplan


Många tog chansen att förgylla en lördagseftermiddag.


Rekordmånga nya och gamla yimbyiter hade samlats på den soliga ön i Kattegatt för att promenera runt Backaplan i lördags. Vandringen, ledd av Kvillebon Olle, tog avfart på Hjalmar Brantingsplatsen och första stopp var platsen för den tänkta stora parken vid Kvillebäcken. Det spekulerades i om parkens föreslagna placering verkligen var den ultimata, eller om man istället borde bygga in den med kvarter, placerade längs med leden. Detta skulle minska barriären mellan centrala Backaplan och Östra Kvillebäcken. En annan aspekt är att parken skulle slippa att gränsa till trafikleden och istället bli en grön oas mitt i den nya önskade innerstadsmiljön. Det vi absolut inte vill ha fler av är ju oanvända grönytor på central mark.


Promenaden längs med Kvillebäcken med dess lilla parkremsa.


Vidare längs med Kvillebäcken konstaterades att i stort sett all bebyggelse inom synhåll ska bort för att bereda plats för det nya. Längs Östra Kvillebäckens strand kom önskemål upp om publika lokaler i bottenvåningarna ut mot bäcken. Om själva vattendraget genom området ska vara en dragningskraft så bör man kunna fika och handla glass vid vattnet. Varför inte även kanske en handelsträdgård, bibliotek eller schackklubb vid stranden. På så sätt kan Kvillebäcken bli ett stråk och samlingsplats för såväl människor som en och annan knölnate.

Som kuriosa kom även det historiska faktum att Kvillebäcken varit riksgräns mellan Sverige och Norge upp. Ända fram till freden 1658 närmare bestämt. Det spekulerades även i varför man drog gränsen just i bäcken och det kan ju vara så enkelt att det helt enkelt var enklast så. Troligare anledning är kanske dock det faktum att Hisingen för många år sedan delades upp i två öar, en på vardera sidor Kvillebäcken. Det finns säkert någon duktig yimbyit med historiekunskaper som kan reda ut det här närmare. Historien har dock satt sina spår. Idag är således Kvillebäcken landskapsgräns mellan Bohuslän och Västergötland, så det drivs allt lite gränshandel på Backaplan än idag.

Nåväl, vandringen drog vidare över asfaltsöknar mot den ökända Ångpannegatan. Här uttrycktes positiva ord över att man kommer att spara en stor del av bebyggelsen och på så sätt inte återigen bruka totalsanering. Något man dock gjort och är på väg att fullborda i Östra Kvillebäcken som inte får behålla ett enda litet spår av sin historia. Man kunde gott ha sparat till exempel Smyrnahuset och dess röda lilla tegelgranne och integrerat dem med den planerade nya bebyggelsen.


Äldre bebyggelse i Östra Kvillebäcken, innan totalsaneringen i somras.







Gatumiljöer runt Ångpannegatan.


Något som vi alla blir påminda om vid flera tillfällen är att på Backaplan är det bilen som regerar. Men vi lyckades likt lyckliga ankor ta oss över gatorna och vidare på vår promenad. I höjd med det stora tyska orangea byggvaruhuset kunde vi spana bort mot Lillhagsvägen till och platsen för den planerade pendeltågsstationen. Förhoppningar väcktes om att den kan bli en stor tillgång både för Backaplansbesökaren/Kvillebäcksbon såväl som för Brunnsbobon och kanske till och med föra samman de två en aning. Brunnsbo/Backa och Backaplan är idag två tydligt åtskilda områden. Kanske kan järnvägen med en station här tillsammans med ett utbyggt Backaplan förändra den saken.




Det duggar inte tätt med Herr Gårmanskyltar.


Promenade fortlöpte längs diverse Deltavägar och vi kunde blicka ut mot det enorma område som i dag används som bussgarage men som till stora delar ska bebyggas. Vart bussarna ska ta vägen istället vet vi inte, men bli inte förvånade om de ställs upp på Heden.




Lagerbyggnader och bussgarage som kommer att ge plats åt den nya staden.





Ja, det är roligt med Yimby!


Vår välbesökta vårpromenad runt Backaplan gick mot sitt slut. Vi avslutade eftermiddagen med ett par kalla öl och fortsatta samtal på det klassiska haket Adas i Kvillestan. Alla var vi nog överens om att den utställda planen för Backaplan har sina ljusa stunder, men att den är alldeles för mesig. Framförallt måste man, särskilt närmast Hjalmar Brantingsplatsen, höja exploateringstalen och antalet våningar rejält. I så fall kanske det kan bli stad av den gamla hisingska shoppingöknen.

Den andra Hisingsbarriären

Under den senaste tiden har GP skrivit en rad reportage om och kring Västlänken - en underjordisk järnväg under staden som eventuellt skall byggas. Som vanligt när det gäller så här gigantiska infrastrukturprojekt är det ingen hejd på planerande, åsikter och protester, kostnadsberäkningar samt visioner och inte minst diskussionen om vem som skall betala kalaset.

När GP slängde in en ny ingrediens i soppan blev jag faktiskt lite förvånad; jag har tydligen inte följt debatten ordentligt.

Hamnbanan på Hisingen kommer före västlänken, långt före.
- Hamnbanan är otroligt viktig och av högsta nationella prioritet, säger Katarina Norén, planeringsdirektör på Banverket. Orsaken är Hamnbanans strategiska betydelse för Göteborgs hamn och därmed för Sveriges export och import.


På banan transporteras drygt 200 000 containrar per år och stora mängder papper, pappersmassa, stål, olja och bilar. Med drygt 70 tåg per dygn är Hamnbanan en av Sveriges hårdast trafikerade järnvägar, eftersom den är enkelspårig är den dessutom mycket störningskänslig. Blockeras Hamnbanan lamslås Göteborgs Hamn.

För att komma runt dessa problem skall nya spår tas i bruk och eventuellt också täckas. Med tanke på att utvecklandet av Hamnbanan dessutom totalt skall kosta 4 miljarder, att jämföra med Västlänkens över 14 miljarder, är det kanske inte konstigt att Hamnbanan är en lättare nöt att knäcka (i alla fall innan notan verkligen skall betalas och det vissar sig att den är dubbelt så stor, något man la kan förvänta sig).

Dessutom har miljön runt Hamnbanan förändrats markant under de senaste tio, femton åren genom byggandet av bostäder vid Norra Älvstranden. Ur säkerhetssynpunkt är detta förstås problematiskt. Samtidigt skapar Hamnbanan en barriär mellan Norra Älvstranden och resten av Hisingen.

Det är måhända så att just de människor som flyttat in i Norra Älvstranden är lite ömtåligare än Hisingsbor i övrigt men oavsett detta är Hamnbanan ett problem som inte går att ignorera när man som jag gärna tittar närmare på hur Göteborg kan utvecklas och förbättras som stad. Norra Älvstranden är för närvarande klämd mellan två barriärer som försvårar en bättre integration med staden i övrigt; Göta älv i söder och Hamnbanan i norr. Norra älvstranden har inte blivit vad en del hoppades på och måhända kan en del skyllas på alla dessa barriärer.

Just barriärfaktorn är något som jag tycker är mycket viktigt för ambitionen att bygga fungerande och levande stadsmiljöer. En barriär kan vara lite vad som helst men effekten är allt som oftast densamma; den skapar öde återvändsgränder och enklaver genom att få människor kan eller vill passera. Lite människor i omlopp gör det svårt för många verksamheter att fortleva eller uppstå.

Älvstranden Utvecklings kommunikationschef Johan Ekman
tycks tänka på dessa barriärer när kritiker menar att blandstadsvisionen bara blev ett nytt Högsbo:

På Eriksberg och i Sannegårdshamnen har vi försökt att skapa attraktiva stadsdelar med närhet till vattnet som i sin karaktär skulle kunna jämföras med andra områden som ligger en bit utanför Göteborgs stadskärna. I sådana områden är det ofta svårt att skapa det levande, myllrande stadslivet som föregående skribenter beskriver. Det finns inte en tillräckligt stor dragkraft till, och köpkraft där. Idag bor man annorlunda än för 40 år sedan. Då bodde man fyra/fem personer i en lägenhet där man idag en eller två. Idag måste vi bygga annorlunda.

Nu riktar vi blicken framåt och börjar utvecklingen av mer centrala områden som Backaplan och Kvillebäcken. Där ser planerna helt annorlunda ut.

Med dessa förevändningar har det gått att bygga på som vanligt och antingen planera in bilburen dagligvaruhandel i Sannegårdshamnen eller ett typiskt grannskapsenhetscentrum i området Platån vid Eriksberg. Delvis har de förstås rimliga skäl till detta, men jag skulle vilja påstå att den inre, tredje barriären sitter i skallen på planerarna. Många av alla dessa barriärer är ju skapade av människorna i en tid då de faktiskt sågs som något positivt (något de förstås också kan vara, i alla fall delvis).

Exempel 1: Platån i Västra Eriksberg.



Centrum planeras vid den lilla torgbildningen strax ovanför texten "Platån". Dockan avskiljs genom kraftig höjdskillnad. All trafik kommer att gå förbi området via Västra Eriksbergsgatan norr om bostäderna och en parkeringsyta. Ytterligare ett stenkast norrut ligger den berömda hamnbanan. Genomströmning av människor lika med noll.

Med andra ord blir torget en angelägenhet för lokalbefolkningen allena och får flera likheter med mängder av förortstorg. Skillanden är måhända att bilen återigen introducerats vid torget, en återgång till 1940-tal eller tidigare. Om målet är blandstad skulle området egentligen må bättre av att Västra Eriksbergsgatan leds om genom området. Blandstad får inte ske på bekostnad av något annat - som smidiga trafiklösningar - och vad får man egentligen gratis? Barriären har tripplats genom kombination av väg, parkeringsplats och järnväg.

Exempel 2: Sannegårdens centrum.




Med den berömda Hamnbanan strax norr om området och diverse trafiklösningar däromkring ursäktas ett köpcentrum som riktas ut mot stora parkeringsplatser och barriärer 400 meter från ett annat bilburet köpcentrum. Samtidigt är vägen ut mot dockan endast för bussar och den gulliga miljön som där skall skapas med små butiker och fik kommer att få en genomströmning av några busspendlare som går av vid fel hållplats?

Exempel 3: Lååångt ifrån Hamnbanan i Östra Kvillebäcken.



All förbipasserande trafik dras via Gustaf Dahléngatan där de skall finnas butiker i lokalplan och Färgfabriksgatan. Men för det lokala utbudet av dagligvaruhandel tycks det planeras in att det centrumet skall ligga vid en liten park mitt inne i området. Parken kring Kvillebäcken* kommer att i viss mån verka som en barriär, även om det förstås inte är någon avsikt.

Den befintliga Hjalmar Brantingsleden är givetvis en högst påtaglig barriär**, vilket jag kan intyga som boende söder om denna. Påminner på så sätt lite om exempel 2; det skall finnas en miljö där vi gör våra dagliga inköp och den miljön skall helst döljas undan lite för utbölingar. Sedan kan man skapa en mysig miljö där vi skall strosa runt, dricka kaffe latte och titta på folk. Trafikplanering och funktionsseparering är påtagliga även i uttalade blandstadsprojekt.

Kan vi ana en trend i planerarnas sätt att tänka? Barriärer är alltså dåligt eller eftersträvansvärt? Om blandstad endast kan byggas under förutsättning att vissa av modernismens barriärskapande dogmer och planeringstraditioner behålls blir det svårt att faktiskt i realiteten bygga den goda staden enligt blandstadsprincip. Är SBK redo att försämra framkomligheten och hastigheten i halvcentrala lägen för att faktiskt skapa levande stadsmiljöer och kommer byggherrar acceptera sådant som till en början kan skrämma bort deras idealkund; det äldre paret som sålt villan och vill köpa fräsch bostadsrätt?

Det är en stor utmaning att försöka sammanfoga dessa till synes oförenliga sätt att se på stadens gator och vägar till en fungerande lösning istället för trista halvmesyrer. Ibland tror jag att Johan Ekman bara luras och att Backaplan och Kvillebäcken inte kommer att bli annorlunda...

- - - - -

* När jag var nere på Älvrummet för samrådet kring det nya Backaplan, i april förra året, var mannen - jag kan inte säga att jag kommer ihåg hans namn - som höll i talarpinnen inte så lite positiv om hur trevlig denna grönyta är redan idag men att den inte är vidare välbesökt. Att den är bortglömd är måhända inte så konstigt, placerad som den är på baksidan av affärer, bortom en parkeringsplats och sedan rinner bäcken under Hjalmar Brantingsleden...

** När Hjalmar Brantingsleden byggdes någon gång för tusen år sedan medförde det även att Kvilletorget hamnade på sidan av och förlorade sitt strategiska läge. Nu ligger torget avsides och har säkerligen förlorat en hel del dragkraft på det. Jag kan tänka mig (jag spekulerar alltså vilt här) att om någon tankemöde ens lades på det så var det att Kvilletorget skulle ses som centrum för den lokala grannskapsenheten medan all annan handel kan förläggas till Backaplan med alla sina parkeringsytor. Hisingens största och äldsta torg består medan det bilanpassade Backaplan nu skall bebyggas. Så kan det gå.

Östra Kvillebäcken presenteras

Nu har detaljplanen för Östra Kvillebäcken kommit. YimbyGBG lämnade under samrådet in ett yttrande där vi ställde oss mycket positiva till planerna. Vi förordade dock vissa justeringar för att ambitionerna att bygga tät blandstad skulle förverkligas. Stadsbyggnadskontorets svar är intressant läsning. Ur samrådsredogörelsen:

YimbyGBG ställer sig helt och hållet bakom den uttalade ambitionen i planförslaget, som är att bygga en tät, levande blandstad. Den föreslagna planen är som helhet utmärkt och lyckas på ett klokt och genomarbetat sätt uppfylla målet att bygga socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart. Om andan i planen bibehålls kommer Östra Kvillebäcken att bli ett tydligt föredöme vad gäller stadsbyggande. För att säkerställa att förslagets målsättning förverkligas är dock några grundläggande planjusteringar nödvändiga:

1. Miniminivån för lokalexploatering bör utökas avsevärt.
2. De fristående lamellerna bör ersättas med slutna kvarter och passager genom portar.
3. Våningsantalet bör utökas generellt, särskilt de två höghusen bör bli avsevärt högre.


Kommentar:

Detaljplanen ger möjlighet till att uppföra lokaler för handel och kontor inom samtliga kvarter. För att säkerställa att en viss miniminivå kommer till utförande har i samråd med exploatörerna ett antal lägen diskuterats fram med krav på att här skall utföras lokaler. Till utställning har plankartan kompletterats med bestämmelse om att byggnaderna utefter Gustaf Dalénsgatan skall förberedas för lokaler i bottenvåningen. Detta innebär att om berörda delar av byggnaderna i ett första skede kan uppförs med bostäder, att dessa med relativt enkla åtgärder skall kunna byggas om till lokaler. Bland annat måste våningshöjden anpassas redan från början. Föreslagen utformning av kvarteren m m har föregåtts av intensiva studier där olika alternativa utformningar har studerats. Illustrerad utformning med delvis öppna kvarter har valts bland annat med tanke på att ge förutsättningar för goda planlösningar i kvarterens hörn. Utformningen bedöms i kombination med bebyggelsens skala ge en tydlig stadsmässighet och avgränsning mellan gatornas offentliga rum och gårdarnas halvoffentliga miljöer. Under gårdarna uppförs garage, vilket innebär att gårdarna till stor del kommer att bli upphöjda och nås via trappor och ramper som leder direkt upp från gatan. Detta bidrar till att ge en tydlig avgränsning mellan de offentliga platserna och de halvprivata gårdarna.

Efter samråd har planbestämmelserna ändrats så att plankarta ger utrymme för en större flexibilitet beträffande hur kvarteren skall utformas. Planen ger möjlighet till att uppföra såväl slutna kvarter som kvarter med passager i vissa lägen såsom redovisas på illustrationen. Den sammanlagda exploateringsgraden inom respektive kvarter påverkas dock inte av vilken utförande som väljs. Utformningen av området innebär att boendeparkering skall ske i garage medan besöksparkering i första hand skall ske på gatumark. Tillgången till besöksplatser gör det inte möjligt att ytterligare öka exploateringen. Stadsbild, skuggning, tillgång till rekreationsytor i områdets närhet, behov av förskoleplatser m m har även vägts in vald exploateringsgrad.

- - - - -

Först och främst är det mycket sympatiskt att Stadsbyggnadskontoret bemödat sig om ett så långt och resonerande svar. Sedan är det naturligtvis glädjande att man åtminstone delvis har valt att gå oss till mötes. Lokalexploateringen har alltså ökats lite grand, framför allt längs Gustaf Dahlénsgatan. Den föreslagna lokalnormen är dock fortfarande alldeles för låg. Det ska mer till om området ska se ut som på den fina teckningen ovan.

Det är också roligt att man möjliggjort något mer sammanhängande kvarter, även om det är underligt hur långt inne det verkar sitta. Det tar uppenbarligen emot fruktansvärt att ens överväga slutna kvarter - mycket märkligt. Tittar man lite närmare på plankartan dämpas dock glädjen en smula. Bullerhålen mellan husen får nämligen bara bebyggas med en enda våning om de överhuvudtaget ska byggas. Det kommer alltså att behövas bullerskärmar alldeles oavsett. SBK måste ha ett mycket förmånligt avtal med bullerskärmstillverkaren.

Att "behovet" av p-platser tillåts begränsa våningsantalet är om något ett bevis på att p-normen behöver justeras ordentligt eller avskaffas helt. Efter en hastig titt på detaljplanen blir en rimlig bedömning att åtminstone Gustaf Dahlénsgatan har en viss chans att leva upp till blandstadsvisionen. Även om planen lämnar mycket övrigt att önska är det viktigt att komma ihåg att detta är enorma framsteg jämfört "normala" byggprojekt som tex. Kvibergsstaden. Nästa gång lyckas vi förhoppningsvis få in ännu mer stad i planerna!

Älvstranden Utveckling lovar bättring

Älvstranden Utvecklings kommunikationschef Johan Ekman har nu kommenterat den kritik som riktats mot bolagets misslyckande att bygga stad på Norra Älvstranden. Om man ska tolka Ekman rätt verkar han mena att man tidigare inte alls har haft ambitionen att bygga tät blandstad, istället har man eftersträvat en glesare bebyggelse vars främsta kvalitet är "närhet till vattnet". Men nu ska det uppenbarligen bli ändring på det:

"Nu riktar vi blicken framåt och börjar utvecklingen av mer centrala områden som Backaplan och Kvillebäcken. Där ser planerna helt annorlunda ut. Precis som tidigare kommentatorer uttrycker önskemål om, kommer det att byggas blandstad med butiker och kaféer i bottenplan och lägenheter och kontor i de övre planen. I dessa centrala delar blir det lättare att bygga en tätare stad med mer människor där mångfalden, stadspulsen och stadslivet är ett givet inslag. Här sätts stor fokus på att skapa rakt igenom hållbara stadsdelar där människan står i centrum. I stället för att åka bil går och cyklar man."

Även om det går att ifrågasätta Ekmans historieskrivning, är det glädjande att man nu tydligt säger sig vilja bygga riktig stad. Vi kan alltså förvänta oss verkligt urbana planer för de mer centrala delarna av Norra Älvstranden. Detta lovar mycket gott och YimbyGBG kommer att vara de första att tacka Johan Ekman & Co när dessa utfästelser infriats. Tills dess kommer vi att fortsätta hålla ett vakande öga på processen. Planen för Östra Kvillebäcken var inte helt övertygande och det första konkreta som börjat byggas vid Backaplan kan knappast definieras som blandstad. Det är PEAB som håller på att färdigställa det renodlade bostadsområdet Porslinsfabriken. Jag har bett Johan Ekman förklara om detta är vad han menar när han talar om "en tätare stad med mer människor där mångfalden, stadspulsen och stadslivet är ett givet inslag". Om det är det har vi nämligen allvarliga problem...

Se PEABs reklamfilm om Porslinsfabriken här...

För er som är intresserade kommer det att hållas en öppen visning av Porslinsfabriken söndagen den 19 oktober 12.00 - 15.00.

YimbyGBG lämnar yttrande om Östra Kvillebäcken



Idag lämnar YimbyGBG in ett yttrande över planförslaget för Östra Kvillebäcken. Området är den första delen i den planerade, gigantiska, utbyggnaden av Backaplan till ny centrumkärna. Det är därför oerhört viktigt att man får en bra start. Planförslagets ambitioner är det definitivt inget fel på, man är mycket tydlig med att man vill ha tät, levande blandstad. Det finns också mycket att glädjas åt i förslaget. Här finns verkligen en reell chans att Göteborg för första gången på länge kommer att bygga riktig stad.

Problemet är som vanligt den där lilla övergången mellan vision och verklighet. YimbyGBG rekommenderar därför i sitt yttrande att det görs några grundläggande planjusteringar som är nödvändiga om de fina idéerna ska kunna förverkligas.

För det första bör man avsevärt höja miniminivån för lokalanpassade ytor. Det är i grund och botten ganska enkelt, vill man ha en blandning av funktioner måste det finnas någonting att blanda funktionerna i. Att omvandla bostäder till lokaler är kostsamt och rent tekniskt komplicerat (pga av normer för takhöjd etc). Det är ingen slump att Andra Långgatan är en rolig gata, det finns lokaler i nästan varje hus. Hade bottenvåningarna varit fyllda med bostäder och tvättstugor hade den inte varit lika rolig. Jämför till exempel med Landsvägsgatan (parallell till Linnégatan). En central gata i mitt i smeten. Men nästan inga lokaler, ett problem den gatan delar med många andra gator i Göteborg.

För det andra bör man låta bli att bryta upp kvarten. I förslaget har man valt att spara ett par meters tomrum mellan alla hus, oklart varför. Menar man allvar med ambitionen att bygga blandstad finns ingen anledning att bygga in bullerkonflikter i planen. Är det livligt på gatan behövs en tyst gård. I förslaget vill man istället lösa bullerproblemen som de uppbrutna kvarteren skapar genom att täppa igen ett antal gluggar med bullerskärmar. Det har tidigare gjorts i kvarteret Kostern, resultatet är inte övertygande. Som tur är finns det ju ett uppenbart alternativ som är betydligt enklare och mer stadsmässigt: Bygg sammanhållna kvarter med portar för passage.

För det tredje skulle ett högre våningsantal vara önskvärt, det är trots allt en ny centrumbebyggelse det rör sig om. Den variation som finns i planen är mycket positiv men kan utökas. Nu ligger de flesta hus mellan 5-8 våningar, vi föreslår istället ett spann mellan 5-15 våningar med tyngdpunkten på 10-15 våningar. Fler bostäder behövs, inte bara pga bostadsbristen, utan också för att ge underlag för lokala verksamheter.

Läs aktuellt planförslag

Läs hela YimbyGBG:s yttrande som PDF
»
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6717 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

Göteborgsregionens folkmängd
28 Mars 07:55 av Matthias H.
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 04:44 av Huai Chuan
VÄSTLÄNKEN OCH ALTERNATIVEN
15 Februari 2019 15:57 av Mikael Bigert