GP debatt: Bygg upp husen på Skansberget igen

Vi skrev en replik på en debattartikel om göteborgsförslaget som Yimbymedlemmen Alexander Lisinski lagt om att återuppbygga landshövdingehusen på Skansbergets sluttning. Förslaget har tidigare uppmärksammats av Göteborg direkt.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Yimbymedlemmen Alexander Lisinski har lagt ett fint göteborgsförslag om att återuppbygga landshövdingenhusen som fram till 1966 stod längs Risåsgatan och Lilla Risåsgatan i Skansbergets sluttning. Vid minst 200 röster så kommer förslaget tas upp i ansvarig nämnd.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Inspirerad av Stadsbyggnadskontorets Program för Bostäder vid Godhemsberget, som Yimby skrivit ett yttrande på, började jag fundera över hur närliggande Ekedalsgatan skulle kunna väckas ur sin törnrosasömn och utveckas till ett livaktigt urbant stråk. Följ med på en promenad längs gatan – och halva Bangatan – från Stigbergstorget till Mariaplan, så ger jag några förslag på hur staden skulle kunna växa längs stråket.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

 

Torsdagkvällen den 23 augusti var vi 16 stycken som samlats vid Lindholmens busshållplats (några tillkom senare, och som mest var vi 18) för att promenera i denna mångfacetterade stadsdel på Hisingen. Det blev också extra intressant då flera av deltagarna bodde i området, och delade med sig av sin lokalkännedom. En av dem var författaren Maria Berggren, som passande nog precis skrivit en lokalhistorisk bok, ”Kära Lindholmen – från slumkvarter till riksintresse”. Hon hade med sig lösa blad ur boken (skulle precis gå i tryck) som hon visade upp medan hon berättade om viktiga skeden i stadsdelens historia.

 

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

För precis 400 år sedan brändes den lilla staden Göteborg ner av danska trupper. Staden blev blott åtta år gammal. Den låg på Hisingen och grundades av Karl IX, mannen som även är avbildad sittandes på häst på Kungsportsplatsen, det vi i folkmun kallar Kopparmärra.
Av 400-årsjubileet av vårt första Göteborg har vi inte märkt ett dugg. Så nu firar jag det med en hyllning till Färjenäs och den glömda historien om den första staden med namnet Göteborg.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Flervåningslandshövdingehus är ett långt ord, men visst vore det snyggt!


Vi är nog många som börjar tröttna på den tråkiga och numer fantasilösa nyfunkisen som erövrat vår stad de senaste tio-femton åren. Människor invaggas i tron att detta är det moderna och det enda sättet man kan bygga på nuförtiden. Dumheter! Varför tar vi inte bättre till vara på den trätradition vi har? Vart har de nya landshövdingehusen tagit vägen? Nej, just det, det finns ju knappt några sådana. Enstaka exempel kan man hitta om man letar med lupp (Lindholmen, Bangatan). Men när denna form av klassisk bebyggelse är så populär, kan man ju undra varför man inte bygger mer av det.


Att bygga i trä är vad jag upfattat det som inte nämnvärt dyrare än att bygga i betong eller papp eller vad det nu är som är populärt idag. Sen är det miljövänligt och som man kan höra på ordet trä även ett helt naturligt material, vilket ofta är positivt. Brandrisken är inte heller längre något problem då trä kan vara/göras minst lika brandsäkert som betong (eller papp). Hållbarheten är även den god i trähus. När man rev Landalas landshövdingekvarter märkte man att virket fortfarande var så gott som i nyskick. Sen kan det ju i och för sig bero på att Landala revs alldeles för tidigt och helt i onödan, men det är ju ett annat ämne.

Än annan minst lika bra argument för träbyggnader är vår tradition med trähus här i stan. Något vi bokstavligt talat borde bygga vidare på. Snart har vi väl fler nyfunkishus än landshövdingehus i Göteborg. Jätteunikt verkligen. Busslaster lär ju verkligen komma hit för att beundra vår unika fastighetsfauna. För det är väl ingen annan svensk stad som har sådana moderna byggnader? För det är ju inte samma tre-fyra byggbolag som bygger i hela landet? Jodå. Allt mindre ser unikt och personligt ut. Man kan inte längre skilja städer ifrån varandra. Det är nästan så att man får för sig att byggherrarna trycker upp knappar med texten Vi gillar lika.


Att våra landshövdingehuskvarter är populära är det väl knappast någon tvekan om. Ändå byggs det inte några sådana. Lite märkligt kan man tycka, människor skulle antagligen älska dem. Jag är övertygad om att de skulle sälja slut eller hyras ut lika fort som något av de där gråa bunkerliknande lådorna på Eriksbergs skuggsida. Det lär dessutom gå alldeles utmärkt att bygga in lyxiga vindsvåningar på ett modernt landshövdingehus. Man skulle nog tillochmed kunna installera en sådan där teppanyakihäll om det finns önskemål.


I Kirkenes i Norge planeras en 20 våningar högt trähus vilket i så fall blir världens hittills högsta byggnad i trä. Ser dock mest ut att vara glas med stommen skall byggas i trä. Så ingenting är omöjligt och inga hinder finns längre. Dock kan man ju fråga sig varför man ska bygga höghus i trä. Men men, varför inte.



Barentshus Reiulf Ramstad Arkitekter




Men som sagt. Landshövdingehus är populära bland göteborgare och besökare. Låt oss bygga vidare på det och utveckla oss lite grann. Idag har ett klassiskt landshövdingehus en våning i sten och två i trä. Varför inte tre våningar i trä? Eller fyra? Kanske två i sten och fem i trä? Vår stad behöver förtätas och bostäder behöver byggas, alltså finns det goda skäl att bygga lite på höjden. Vi skulle kunna förena det gemytliga och det täta och högexploaterade.



Plussa på våningar och skapa det nya moderna landshövdingehuset!



Klassikern med en våning i sten och två i trä.



Utmanaren med en våning i sten och tre i trä.




Nu börjar det hända saker! En och en halv våning i sten och fyra i trä.



Ja, hur ska det sluta undrar man. Möjligheterna är många då man kan laborera lite olika med den klassiska landshövdingeformeln. Sanningen är väl dock den att skulle vi kunna börja bygga sådana här moderna landshövdingehus skulle staden bli rikare på flera sätt. Vi skulle kunna bygga landshövdingekvarter där det aldrig funnits några. I Hammarkullen eller i Torslanda. Eller där vi haft men råkat riva ner. I Annedal eller i Gullbergsvass. Vi skulle knyta an till vår historia och sprida den göteborgska känslan ut i alla våra stadsdelar. Lite lokalpatriotism och arvtagarstolthet som idag tycks saknas i vårt stadsbyggande hade kanske inte skadat. Vi borde gladeligen bygga vidare på vår vackra stad där alltfler borde ha möjlighet att bo.

En gigantisk göteborgsk fastighetsskatt. (klicka för större bild)


1940 bodde nästan halva Göteborgs befolkning i landshövdingehus runt om i stan. För de är spridda lite överallt. Till exempel i Majorna, på Hisingen, i Haga, i Gamlestan och ända ut i Mölndal. Landshövdingehusen byggdes främst som arbetarbostäder med ett rum och kök och det var då tänkt för en stor familj. Alltså inte som idag då vi i nödfall med stor möda i en etta knökar in absolut max två pers plus katt. Under rivningshysterin försvann många äldre kvarter, på den tiden såg många dem som en påminnelse om dåliga tider och en barndom i fattigdom och trångboddhet.  Idag är det dock annorlunda, de mer centrala arbetarkvarteren som blev kvar har i flera fall blivit trendiga och finputsade medelklassgetton. Morgonpigga arbetarfik med grötfrukost har förvandlats till latterior där en simpel kopp kaffe kostar som en mindre lunch. Småverkstäder och kiosker får slå igen till förmån för ännu en bostadsrätt i gatuplan med persiennerna neddragna. Denna utveckling på gott och ont. Många av de gamla husen är idag välskötta, renoverade och lär få stå kvar inom överskådlig tid. Men gatulivet blir lidande när ettor blir treor, stadsdelarnas befolkningar minskar och den sociala blandningens virvel stannar av.

Stilarna på husen har varit många genom årens lopp och man kan tydligt se skillnader mellan olika tidsepoker. Landshövdingehus har ju precis som andra byggnader anpassat sig efter rådande stilideal och mode. I många fall har man velat imitera fina och dyra stenhusfasader.




Knapegatan i Långängen. Tydlig skillnad mellan fasadlivet, 1910-tal och 1930-tal.


Historik
I och med reglementet som på grund av brandrisken inte tillät trähus på mer än två våningar blev man tvungen att tänka i nya banor. Eftersom det var dyrt att bygga höga stenhus och olönsamt att bara bygga två våningar ville man komma runt det hela och bygga i tre våningar, men ändå i trä. Man ansökte om att i Annedal få bygga fastigheter med bottenvåningen i sten och resterande två i trä. Den oeniga göteborgska byggnadsnämnden sa dock nej och menade att även om det var
en bottenvåning i sten skulle byggnaderna räknas som trähus. Men räddningen kom då länsstyrelsen gav dispens åt projektet. Om landshövdingen vid denna tid, Albert Ehrensvärd, personligen var med och fattade beslutet är inte troligt. Men det är därifrån byggnadstypen har fått sitt namn. Hur som helst, 1875 stod det första landshövdingehuset färdigt på Albogatan i Annedal. Då nästintill hela Annedal förintades på 70-talet finns ju inte detta att beskåda längre mer än på fotografier.



Brämaregården.



Port i Långängen.



Prydlig innergård i Gamlestan.



En evig favorit, Artillerigatans gatuliv mittemot SKF.



Olskroken/Bagaregården. Ånäsvägen och Stockholmsgatan.


Hur ser framtiden ut för våra landshövdingehus? Visst ser det ljust ut för de flesta av husen vi har idag. Dock finns det undantag, i Gårda finns starka viljor att återigen sanera landshövdingehus. Fast här är anledningen en aning värre, man vill nämligen anlägga parkeringsplatser. Förr när man totalsanerade byggde man i alla fall nya bostäder på platsen. I Gårdas hotade kvarter är det fortfarande billigt att bo och det finns lokaler med överkomliga hyror för mindre verksamheter. Gårdas sista landshövdingehus är väl värda att bevara och rusta upp. Läs gärna vårt yttrande om Södra Gårda.



Södra Gårdas hotade kvarter.



Till vänster en liten rest av Landalas gamla bebyggelse. Till höger röda fasader i Kungsladugård.



Kungsladugårds landshövdingehusbestånd är så gott som intakt. Trots den enformiga byggnadsstilen känns det trots allt inte deppigt. Variation på fasader gör mycket för känslan av staden.



Pampiga fasader på Djurgårdsgatan i Majorna. Jag tror att de är ommålade, tycker att färgerna känns nya.


Landshövdingehus byggdes i Göteborg mellan 1875 och 1940-talet. I och med kriget ansåg man det vara olämpligt att bygga kvarter i trä eftersom eventuella bombangrepp skulle vara förödande. Men det har faktiskt byggts enstaka landshövdingehus även på senare tid, men mest som ersättare för likadana hus. Men jag kan inte se något som talar emot att man skulle kunna bygga landshövdingehus även idag. Kanske inte i centrala delar då våningstalet inte är det mest urbana, även om det går att bygga med fler än tre våningar. För det är inte det mest urbana och storstadsmässiga sättet att bygga på. Men variationen i fasader och material förlåter det låga exploateringstalet och det lite öde gatulivet. Tänk att istället för några punkthus i nyfunkis bygga ett par landshövdingekvarter här och var, jag tror inte många skulle klaga.

Landshövdingehus symboliserar Göteborgsk tillhörighet, som ett slags byggnadsmässigt gemensamt språk. Det skulle kunna vara ett medel att bygga samman staden med, socialt och urbant. Jag kan tänka mig att bygga landshövdingekvarter i till exempel Backa, Hammarkullen och Frölunda.



Stora lokaler på Paradisgatan, Övre Masthugget.



Övre Masthugget. Här är även den nedersta stenvåningen klädd i träfasad. Även vanligt i Kungsladugård och på Landalahöjden.



Gammalt och nytt i Haga. 1880-tal till vänster och 1990-tal till höger.



Lindholmens gamla arbetarkvarter. Till vänster ett landshövdingehus byggt 1997 (Wingårdh!) i klassisk stil men med moderna inslag.



Lindholmen. Till höger Göteborgs äldsta och trevligaste biograf, Aftonstjärnan.


Den som vill grotta in sig mer kan läsa byggnadsantikvarierna Anna Ligoura och Lisa Molanders ambitiösa kartläggning av stans alla landshövdingehus. I landshövdingehusen har vi i Göteborg en enorm unik skatt att vara stolta över, det är trots allt vårt största arkitektoniska världsarv.