Utskrift från gbg.yimby.se
....

Gårda och luftkvaliteten

Heiti Ernits, miljöpartist och ledamot i miljöskyddsnämnden i Borås, skriver om debatten kring Gårda. Det vanligaste argumentet för en rivning av östra Fabriksgatan är den dåliga luftkvaliteten i området. Ernits genomgång, som också går att läsa på hans egen blogg, visar varför det argumentet inte håller.

Med anledning av Gårdadebatten tänkte jag spåna kring luftproblematiken i Göteborg. Jag menar att rivning av ett bostadsområde inte kan motiveras med ett argument om dålig luftkvalitet; med den logiken skulle runt hälften bostäder i de flesta av Sveriges större städer rivas till förmån för den ökade bilismen. Det är främst bilismen som är roten till luftföroreningar. Och det är där vi måste sätta in effektiva åtgärder.

Miljömålen, som de flesta säkert är redan bekanta med, behöver ingen närmare introduktion. Miljömålet för luftkvaliteten har ett huvudmål: att luften skall vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas. Huvudmålen delas upp i ett antal delmål som definierar tröskelvärden för olika slags partiklar och kemikalier som klassas som luftföroreningar. Det handlar om: svaveldioxid (SOx), kväveoxider (NOx), bly, kolmonoxid, arsenik, kadmium, nickel, marknära ozon, flyktiga organiska ämnen (VOC), partiklar och bens(a)pyren (PAH). Jag tänkte endast beröra några av dessa – för en heltäckande genomgång rekommenderar jag naturvårdsverkets hemsida.

Gränserna för tillåtna förekomster regleras av diverse nationella propositioner, men även via EG-direktiv. Tröskelvärdena kallas för miljökvalitetsnormer (MKN) och består av både en halt- och en tidskomponent för ämnesexponering. Miljökvalitetsnormerna anger högsta tillåtna föroreningsnivåerna. De anges som tim-, dygns- samt årsmedelvärde. De uppsatta föroreningsnivåerna får, med undantag för årsmedelvärdet, överskridas ett visst antal tillfällen per år. Överskrids dessa mer än så, då måste kommuner enligt lag vidta åtgärder för att komma tillrätta med problematiken.

Dessutom är kommunen även då skyldig till att regelbundet mäta luftföroreningar (speciellt de ämnen som riskerar att överskrida MKN) och rapportera dessa mätvärden till Länsstyrelsen. De uppmätta mätvärden extrapoleras till en heltäckande modell – vilket i sig inte behöver betyda samma sak som att personerna som vistas i det utsatta området får i sig den mängden [1].

Ett problem med luftföroreningar är att de är mobila – de kan transporteras tusentals kilometer från och till andra länder - och deras verkan varierar mycket beroende på väderförhållanden, vilket försvårar både mätningar och effektiva åtgärder. Den såkallade inversionen – att varmare luft lägger sig som ett lock över ett geografiskt område – bidrar till att avgaser och andra luftföroreningar blir kvar på marknivå. I Sverige är det främst Göteborg, som på grund av sina geologiska och hydrologiska förutsättningar och den stora trafikmängden, har problemen med detta.

Luftföroreningar känner inga nationella gränser, vilket mer än väl motiverar en internationell reglering. Det bör också nämnas att EG-regleringen för flera miljökvalitetsnormer kommer att revideras under hösten; detta får vi anledning att återkomma till. Men som det ser ut idag kommer ambitionen kring partikelhalterna att sänkas: från dagens sju till 35 överskridande per år. Man brukar uppskatta att runt 2000-3000 personer dör per år i Sverige på grund av diverse luftföroreningar. Mörkertalen för allergier, diverse sjukdomstillstånd och astmabesvär är stora. Låt oss gå genom lite fakta kring svaveldioxider, kväveoxider och partiklar, och sen koppla detta till Gårda.

Svaveldioxid
Svaveldioxid är en gas som bildas vid förbränning av svavelhaltiga ämnen, inte minst fossila bränslen. Gasen är redan vid låga koncentrationer direkt livshotande. Svaveldioxiden bidrar till sur nederbörd som skadar mark, skog, sjöar, vattendrag, kulturella artefakter – och i slutändan våra ekosystem. Det minskade svavelhalten i bränslet, färre oljepannor, ökad mängd biobränslen samt den industriella omstruktureringen i Östeuropa, har påtagligt minskad förekomsten av svaveldioxid under de senaste trettio åren. När det gäller Svaveldioxidhalten, kommer miljömålen nås med god marginal. Dock finns det vissa kuststäder som fortfarande har problem med svaveldioxidhalter på grund av omfattande fartygstrafik. Men utvecklingen går i stort åt rätt håll.

Kväveoxider, NOx
Kväveoxid (eller kvävemonoxid, NO) är en giftig gas som bildas vid all förbränning i luft. I förbränningen bildas också kvävedioxid (NO2) – därför talar man inom miljövetenskapen generellt om kväveoxider (NOx). De största källorna till utsläpp av kväveoxider är vägtrafik, sjöfart, arbetsmaskiner och olika industriprocesser. Av dessa är utsläppen från vägtrafiken den främsta orsaken till hälsoproblem, eftersom de sker i gatunivå där människor vistas. Koncentrationen stiger ofta längs gator där luftcirkulationen är dålig. Utsläppen från varje enskilt fordon har minskat betydligt sedan lagen om katalytisk avgasrening kom år 1989. Renare bränslen har också bidragit till att minska utsläppen. Samtidigt ökar trafikmängderna, vilket delvis har ”ätit upp” de tekniska vinsterna. Man brukar prata om reboundeffekten.

Kvävemonoxid är dessutom en viktig signalsubstans som reglerar diverse funktioner kring det kardiovaskulära systemet. Kväveoxider bidrar i naturen till ökad försurning och övergödning. Hälsomässigt verkar NOx irriterande på luftvägarna, är cancerogen och har visat sig verka negativt på immunsystemet. Dessutom utgör kväveoxid också ett av ämnena vid bildningen marknära ozon som har negativa effekter på hälsa och miljö. Halterna av kväveoxider har i riksgenomsnitt minskat långsamt sedan 1980-talet – mycket beroende på skärpta avgaskrav på motorfordon.

Paradoxalt nog har trafikmängden däremot ökat, detta har i vissa storstäder, i kombination med Europas äldsta bilpark, lett till en ökad mängd kväveoxider. Halten av kväveoxider, precis som svaveldioxid, är oftast högre kring fartygstrafikerade kuststäder då fartyg inte har några skyldigheter att använda sig av katalytisk rening. Bara kring Helsingborg bidrar fartygstrafiken med runt 290 ton utsläpp NOx per år.

Partiklar, PM1.0 – PM10
PM står för particulate matter, det vill säga materia i form av partiklar i varierande storlek. Siffrorna anger partiklarnas ungefärliga storlek; partiklarna benämnda med PM10 har en aerodynamisk diameter av 10 mikrometer (miljondels meter). De mest hälsofarliga partiklarna har en diameter mellan en och 2.5 mikrometer (PM2.5). Detta beror främst på att partiklarna i den storleksordningen kan tränga in i blodomloppet. De partiklar som befinner sig mellan en till 10 mikrometer är osynliga för ögat.

Partiklar uppkommer dels på naturlig väg och dels antropogent, det vill säga genom mänsklig verksamhet. En av de vanligaste källorna för naturliga partiklar är havssaltet (eller mer exakt havspartiklar), som kan transporteras över stora avstånd. Partiklar domineras av de antropogena utsläpp av till exempel sulfater, nitrater, organiska ämnen och sot som är en följd av vägtrafiken samt förbränningen av biobränslen och oljeprodukter. Slitageprodukter från vägtrafik utgör en annan betydelsefull källa: speciellt på grund av dubbdäcksslitaget mot vägbeläggningen. De halterna är speciellt höga under vårperioden när slitagedammet på vägbeläggningar torkar och virvlas upp.

De partikelhalter som förekommer i utomhusluften i tätorter idag är i många fall skadliga, i synnerhet för känsliga personer. Partiklar i utomhusluft har visats vara en bidragande orsak till ökad sjuklighet och dödlighet. Kopplingar har bland annat gjorts till hjärt-/kärlsjukdomar och sjukdomar i luftvägarna. När det gäller partiklar kommer miljömålen generellt inte att nås som det ser ut idag. Naturvårdsverket pekar ut de långväga partikeltransporterna och bristande insatser – både nationellt och internationellt – som några av orsakerna.

Det finns många åtgärder som kan sättas in för att minska partikelhalterna: sänkt hastighet på vägarna, dammbindningsmedel (CMA-spridning), spolning av utsatta vägar, minskad bilism, införande av miljözoner, dubbdäcksförbud, och så vidare.

Gårda, och luften som rivningsargument
Göteborg har generellt sett dålig luftkvalitet, så som många andra storstäder; som jag nämnde ovan så beror den dåliga luftkvaliteten i Göteborg på flera faktorer: den ökade bilismen, samt de ur luftsynpunkt missgynnsamma hydro- och geologiska förutsättningar. Redan för tio år sedan upptäckte man att halterna av kväveoxider vida översteg miljökvalitetsnormen. Sedan dess har kommunen ålagts att ta fram en åtgärdsplan för att komma tillrätta med kväveoxiderna.

Luftmätningar har utförts vid Haga, Femman, Friggagatan och Gårda. Alla dessa mätpunkter har indikerat på höga värden. En osäkerhetsfaktor – när man analyserar mätdata – är mätinstrumentets placering. En felaktig placering kan ge felaktiga eller missvisande utslag. När det gäller mätstationen på Gårda – som har visat på höga toppnoteringar av NOx - skriver Länsstyrelsen: ”Enligt Länsstyrelsens uppfattning kan placeringen av mätstationen i Gårda ifrågasättas utifrån de kriterier Naturvårdsverket anger för lämpliga mätplatser. […] Därför anser Länsstyrelsen att de värden som registreras för Gårdastationen ej bör ingå i bedömningen huruvida miljökvalitetsnormen för kvävedioxid överträds eller ej i Göteborg”.

Alltså bortser Länsstyrelsen från dessa mätvärden – men det tar inte bort det faktum att Göteborg generellt sett har en dålig luftkvalitet. Luftföroreningar (med undantag från synlig damm) kan inte tillskrivas en viss specifik lokation - de är flyktiga och virvlar runt i staden. Däremot kan man generellt säga att koncentrationen av luftföroreningar är som högst precis vid utsläppskällorna, det vill säga kring vägarna i detta fall. Vi kan med fördel granska denna extrapolerade modell för kväveoxider:


xI modellen görs vissa generella antaganden, men den visar ändå på en möjlig scenario för luftföroreningsspridningen i staden. Det råder inga tvivel om att det är biltrafiken som är den största källan till föroreningar. Genom beslut 2004-12-09 fastställde regeringen delar av länsstyrelsen förslag till åtgärdsprogram:

1. Åtgärder för att öka utbudet av kollektivtrafik i Göteborgsregionen
2. Åtgärder för att öka framkomligheten för bussar inom Göteborgsregionen
3. Åtgärder för att förbättra trafikinformationen i Göteborgsregionen
4. Åtgärder för att informera allmänheten om nyttan av att välja andra färdmedel än bil
5. Åtgärder för att informera större arbetsgivare och affärsidkare om nyttan av att upprätta s k gröna resplaner för anställda och kunder
6. Åtgärder inom parkeringspolitikens område för att motverka en ökning av personbilstrafiken i centrala Göteborg
7. Åtgärder för att följa upp tillämpningen av reglerna om förmånsbeskattning av friparkering som tillhandahålls av arbetsgivare i Göteborgsregionen
8. Åtgärder för att öka fyllnadsgraden av distributionsfordon i inre delar av miljözonen
9. Åtgärder för att geografiskt utvidga miljözonen för tung trafik i Göteborg
10. Åtgärder för att utveckla och tillämpa särskilda miljökrav vid myndigheters ochkommuners upphandling av persontransporter som skall utföras i Göteborgsregionen

Det är ironiskt att man försöker motivera rivningen delar av Gårda och byggandet av parkeringsplatser, med argumentet om dålig luftkvalitet. Är det någonting som forskningen har visat, så är det att en ökat andel parkeringar leder till en ökad mängd bilism; vilket Länsstyrelsen tydligt visar med åtgärdspunkten sex: ”[å]tgärder inom parkeringspolitikens område för att motverka en ökning av personbilstrafiken i centrala Göteborg”.

Dessutom, som jag började mitt inlägg med, är just Gårdaområdet inget exceptionellt undantag i Göteborg. Luftkvaliteten är dålig i hela staden. Åtgärder måste sättas in för att minska bilismen, inte att riva områden där luftkvaliteten anses vara undermålig. Då skulle vi behöva riva stora delar av Göteborg.

[1] Lövblad, G., Sjöberg, K., Persson, K. (2003): Personexponering av NO2 – uppskattning av befolkningsexponering. VVS-tidningen energi&miljö, Nr 1 2003

Läs också miljöpartisten Eva Obenius sammanställning av texter om Gårdagate.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6712 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter