Utskrift från gbg.yimby.se
....

Yttrande över parkeringsdäck vid Karl Johansgatan

Igår presenterades planerna för området runt den nya Göta Älvbron. Vi får säkert skäl att återkomma till det. Den nya bebyggelsen kommer hursomhelst inte att börja byggas förrän den nya bron står färdig någon gång efter 2020. Under tiden händer det intressanta saker på andra ställen i staden.

I tisdags lämnade Yimby Göteborg t.ex. in ett yttrande över en plan med det inspirerande namnet "Parkeringsdäck vid Karl Johansgatan inom stadsdelen Majorna". Det går att läsa mer om planförslaget på kommunens hemsida. Efter en intensiv och - som vanligt - kreativ diskussion på forumet landade vi i följande yttrande, som nu har skickats in till Stadsbyggnadskontoret.



» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Krönika: Plats för el-bil

Idag publicerar vi ett inlägg av Pär Ekström (FP) och Anders Jonell (FP) angående framtida möjligheter för el-bilar i Majorna. Inlägget skrevs i samband med en detaljplan i området, men tyvärr är datumet (7 juni) för att lämna in synpunkter redan passerat. Vi väljer att ändå publicera artikeln som ett inlägg i stadsbyggnadsdebatten. Vi har även tidigare publicerat en rad artiklar från skribenter med olika partitillhörigheter, och är alltid öppna för nya bidrag.

Framtiden kommer, det är det enda vi kan vara säkra på. Vi kan välja att vara med och försöka påverka den eller så kan vi sitta och se vad som händer. Hur vill du att stadsrummet skall utvecklas? Hur ser den goda staden ut? Inte bara till utseendet utan hur fungerar den socialt, logistiskt och att bo i.

Vi tror på en blandstad. En stad som ger möjligheter att förena funktioner som boenden, arbeten och rekreation utan en tydlig uppdelning. Givetvis skall det finnas en blandning av människor både ur grupp- och åldersperspektiv.



Att i detalj planera en blandad stad låter sig inte göras. Men den kan växa fram om man ger möjligheterna.  När Göteborg förändrar planerna för staden finns det möjlighet för alla att komma med synpunkter. Fram till den 7 juni kan man komma in med synpunkter på planen för ett kvarter i Majorna. Vi i folkpartiet Majorna vill att när det ska skapas nya bostäder i området ska man även bygga så att invånarna skall kunna ha el-bil och möjlighet att ladda den. Om denna möjlighet byggs in från början så är kostnaderna försumbara men om man gör som det ser ut i den tilltänkta planen blir det mycket besvärligt att bygga in det senare. Om plan-och byggprocessen går fort kommer vi kunna ha husen färdiga om ett par år och då kommer det att finnas flera olika el-bilar på marknaden.

Skall det då bara vara möjligt för de som bor i villa att köpa en el-bil.  Man skall kunna bo i Majorna och ha en el-bil. Det är inte bara de som bor i kranskommunernas villaområden som skall kunna delta i förändringen i vårt samhälle. Här kan man invända att det finns spårvagn. I Majorna finns det goda spårvagnsförbindelser och vi är många som använder dem för att transportera oss själv till andra delar av staden. Men skall man ha barn med sig eller åka ut från staden är det många som fortfarande väljer bilen.

Vi har nu två positiva saker vi kan göra. Dels en generell förbättring av kollektivtrafiken i hela regionen och dels möjliggöra för den enskilda att övergå till el-bil. I den aktuella planen skall man bygga bostäder vilka behöver drygt 100 nya p- platser. Dessutom försvinner det  220 platser. Vi i folkpartiet Majorna tycker att man ska gräva ner bilarna i ett källargarage om två plan, med möjlighet att ladda el-bilar. Det finns idag ett uppdämt behov av parkering i området. Planen innehåller bara 150 platser vilket innebär att antalet parkeringsmöjligheter minskar avsevärt i området. Så om vi ska behålla dagens parkeringssituation behöver vi bygga minst 320 platser. Om du har bil eller vill ha möjlighet att skaffa e-bil i Majorna är det nu dags att agera.  Lämna dina synpunkter till stadsbyggnadskontoret före den 7 juni, eller kontakta din lokala politiker. (Observera att detta datum redan har passerats.)

Pär Ekström (FP), Fastighetsnämnden
Anders Jonell (FP), SDN Majorna-Linné

16:e Yimbyvandringen - Gråberget


Yimby Göteborg har besökt Gråberget en gång tidigare, närmare bestämt 2009, men med tanke på det aktuella programförslaget för området, så kändes det intressant att återvända. Om du missade någon av vandringarna, eller aldrig besökt platsen i fråga, så kan du med fördel börja med att läsa rapporten från den första turen. Området är så att säga konserverat i tiden, och troligtvis har inget dramatiskt hänt sedan 2009 (eller kanske rent av 1979). De fina fotona från den första vandringen är även ett utmärkt komplement till denna rapports mer dogma-inspirerade bildspråk…

Jag var lite sen när jag klev av vagnen vid Chapmans torg. Då stod det redan en hop människor, kanske 25 stycken, samlade vid statyn mitt på torget. Något som slog mig var vilken stor spridning det var mellan deltagarna, både vad gäller bakgrund, ålder och yrkestitlar. En del kanske aldrig varit i Majorna tidigare medan andra mindes hur det såg ut innan stadsomvandlingen kulminerade under det sena 50- och tidiga 60-talet, på den tiden området kring Gröna gatan ännu kantades av små träkåkar. En del lokala förmågor kom fram och undrade vad vi gjorde, om de fick följa med eller om var det möjligen var så att vi betraktade konstverket? ”Döh, står ni här och kollar på den eller? Ska det vara nåt konstnärligt med den? Jag har jag aldrig fattat, men det vet la ni, för annars hade la ni inte stått här?”



Gröna gatan var ett av de första i raden ”slumhusområden” som totalsanerades under rivningsåren i Göteborg.


Den varma tegelarkitekturen från 50-talet i ena änden av torget övergår stegvis mot ett mer monotont och brutalistiskt uttryck i fasaderna från 60-talets början. Om man tittar på de tre punkthusen på norra sidan av torget, de som föredömligt binds samman av en butikslänga, så ser man denna process ganska tydligt. Detta tas sedan till nya nivåer i de storskaliga lamellhus som ramar in platsen. Det är lite märkligt när man står här, eftersom alla spår av det gamla nästan helt försvunnit på en mycket kort tid. Lite av den äldre bebyggelsen upp mot Gråberget är dock sparad, bland annat ett stenhus från 20-talet och ett trähus som flyttats upp från området kring dåtidens Gröna gatan. En annan sak som är intressant är hur abrupt Karl Johansgatans stadsliv upphör precis när den passerar torget ner mot Jaegerdorffsplatsen.




Vi rörde oss först upp mot vad jag väljer att kalla Gråbergets miljonprogram. Platsen ligger egentligen mycket nära Mariaplan, och verksamheter som Dalheimers hus, men man upplever det inte så; det mentala avståndet är betydligt längre. Jag får återkommande minnesbilder från när vi skulle på ett kalas ute i Norumshöjd i Tuve, och var helt vilse. Planeringen bygger på att det inte skall vara någon genomfartstrafik i området, vilket leder till en sorts labyrintkänsla och ödslighet, eller ett lugn, beroende på hur man väljer att se det. Eftersom ingen hade med sig någon vettig kamera, så passade jag på att ta lite foton med min mobiltelefon.



Var är alla lekande barn?





Från bron kan man bland annat se denna tidstypiska parkeringsplats med tillhörande bebyggelse. Genius loci.



Ett spår från äldre bebyggelse?





Sedan bar det iväg uppåt, längs de branta backarna. Vi nådde Kabelgatan, själva huvudgatan med de pastellfärgade punkthusen. Här uppstod en del diskussioner om förslaget för området, både vandringsdeltagare emellan och med boenden på Gråberget som passerade. Bland dem vi träffade på fanns det ett sorts utbrett motstånd mot all sorts byggnation i närheten. En herre konstaterade att de minsann inte skall få bygga, inte så länge han bor där. En dam som gick förbi med rullator upprepade mantrat ”det är bra som det är, det är bra som det är”. Området är i sin struktur inflexibelt, och det är svårt att förändra eller bygga till, eftersom det var färdigt redan innan det byggdes. Sedan dess har det handlat om att upprätthålla status quo. Det blir så tydligt att Gråberget - precis som många andra ”tidstypiska” barn av sin tid - är ett introvert bostadsområde nära staden, men inte en del av staden. Samtida exempel kan vi ta från Porslinsfabriken, som marknadsförs med ”city living”, och sin närhet till Brunnsparken; dess främsta kvalitet finns alltså i att ligga nära stadens puls och utbud (city), men på betryggande avstånd (living). Frågan är hur det sett ut om det inte funnits någon ursprunglig stad att ligga nära, om Göteborg grundats under mitten av 1900-talet?




Fastän punkthusen är placerade lång ifrån varandra, så bidrar de till en omhuldande rumslighet.



Den vänstra sidan av gatan kan jag dock inte bejubla för dess arkitektoniska skönhet.


I själva hjärtat av Gråberget, där de stråk som ändå finns möts, där placerar man några längor för parkering? Hur tänkte de? Finns det något ställe som har potential så är det just här, eftersom alla som bor uppe på berget - eller skall dit av någon anledning - passerar just denna kritiska punkt. Någon sorts verksamhet i hörnet tror jag hade varit ett enormt lyft. Det skulle säkert gå att klämma in lite bostäder ovanpå också, utan att kränka punkthusens dominans. Bakom slyn på bilden finns en hyggligt stor markparkering i asfalt, som borde kunna användas effektivare.



Sluttningen på sydsidan verkar vara ett bra ställe för att göra sig av med brôte man samlat på sig…





Om Östblocket ligger i Kviberg, så kanske detta är Västblocket?




Vi drog oss upp mot toppen av berget, och en förskola som föreslås rivas och istället inhysas i bottenvåningen på ett bostadshus.










Det fördes många diskussioner kring hur man skulle kunna göra det enklare att ta sig upp och ner för berget. Bland annat hur man skulle kunna göra för att förbättra tillgängligheten med cykel.



Nybyggt landshövdingehus? 





Sluttningen upp mot Gråberget från Såggatan



Även Såggatan är i behov av att vitaliseras…



Vid Galateagatan möts det gamla med det idag inte längre så nya



Avslutning på samma plats som vi började, Chapmans torg. Lägg märke till balkongernas utformning.

Göteborg berättar: Landshövdingehus


En gigantisk göteborgsk fastighetsskatt. (klicka för större bild)


1940 bodde nästan halva Göteborgs befolkning i landshövdingehus runt om i stan. För de är spridda lite överallt. Till exempel i Majorna, på Hisingen, i Haga, i Gamlestan och ända ut i Mölndal. Landshövdingehusen byggdes främst som arbetarbostäder med ett rum och kök och det var då tänkt för en stor familj. Alltså inte som idag då vi i nödfall med stor möda i en etta knökar in absolut max två pers plus katt. Under rivningshysterin försvann många äldre kvarter, på den tiden såg många dem som en påminnelse om dåliga tider och en barndom i fattigdom och trångboddhet.  Idag är det dock annorlunda, de mer centrala arbetarkvarteren som blev kvar har i flera fall blivit trendiga och finputsade medelklassgetton. Morgonpigga arbetarfik med grötfrukost har förvandlats till latterior där en simpel kopp kaffe kostar som en mindre lunch. Småverkstäder och kiosker får slå igen till förmån för ännu en bostadsrätt i gatuplan med persiennerna neddragna. Denna utveckling på gott och ont. Många av de gamla husen är idag välskötta, renoverade och lär få stå kvar inom överskådlig tid. Men gatulivet blir lidande när ettor blir treor, stadsdelarnas befolkningar minskar och den sociala blandningens virvel stannar av.

Stilarna på husen har varit många genom årens lopp och man kan tydligt se skillnader mellan olika tidsepoker. Landshövdingehus har ju precis som andra byggnader anpassat sig efter rådande stilideal och mode. I många fall har man velat imitera fina och dyra stenhusfasader.




Knapegatan i Långängen. Tydlig skillnad mellan fasadlivet, 1910-tal och 1930-tal.


Historik

I och med reglementet som på grund av brandrisken inte tillät trähus på mer än två våningar blev man tvungen att tänka i nya banor. Eftersom det var dyrt att bygga höga stenhus och olönsamt att bara bygga två våningar ville man komma runt det hela och bygga i tre våningar, men ändå i trä. Man ansökte om att i Annedal få bygga fastigheter med bottenvåningen i sten och resterande två i trä. Den oeniga göteborgska byggnadsnämnden sa dock nej och menade att även om det var
en bottenvåning i sten skulle byggnaderna räknas som trähus. Men räddningen kom då länsstyrelsen gav dispens åt projektet. Om landshövdingen vid denna tid, Albert Ehrensvärd, personligen var med och fattade beslutet är inte troligt. Men det är därifrån byggnadstypen har fått sitt namn. Hur som helst, 1875 stod det första landshövdingehuset färdigt på Albogatan i Annedal. Då nästintill hela Annedal förintades på 70-talet finns ju inte detta att beskåda längre mer än på fotografier.



Brämaregården.



Port i Långängen.



Prydlig innergård i Gamlestan.



En evig favorit, Artillerigatans gatuliv mittemot SKF.



Olskroken/Bagaregården. Ånäsvägen och Stockholmsgatan.


Hur ser framtiden ut för våra landshövdingehus? Visst ser det ljust ut för de flesta av husen vi har idag. Dock finns det undantag, i Gårda finns starka viljor att återigen sanera landshövdingehus. Fast här är anledningen en aning värre, man vill nämligen anlägga parkeringsplatser. Förr när man totalsanerade byggde man i alla fall nya bostäder på platsen. I Gårdas hotade kvarter är det fortfarande billigt att bo och det finns lokaler med överkomliga hyror för mindre verksamheter. Gårdas sista landshövdingehus är väl värda att bevara och rusta upp. Läs gärna vårt yttrande om Södra Gårda.



Södra Gårdas hotade kvarter.



Till vänster en liten rest av Landalas gamla bebyggelse. Till höger röda fasader i Kungsladugård.



Kungsladugårds landshövdingehusbestånd är så gott som intakt. Trots den enformiga byggnadsstilen känns det trots allt inte deppigt. Variation på fasader gör mycket för känslan av staden.



Pampiga fasader på Djurgårdsgatan i Majorna. Jag tror att de är ommålade, tycker att färgerna känns nya.


Landshövdingehus byggdes i Göteborg mellan 1875 och 1940-talet. I och med kriget ansåg man det vara olämpligt att bygga kvarter i trä eftersom eventuella bombangrepp skulle vara förödande. Men det har faktiskt byggts enstaka landshövdingehus även på senare tid, men mest som ersättare för likadana hus. Men jag kan inte se något som talar emot att man skulle kunna bygga landshövdingehus även idag. Kanske inte i centrala delar då våningstalet inte är det mest urbana, även om det går att bygga med fler än tre våningar. För det är inte det mest urbana och storstadsmässiga sättet att bygga på. Men variationen i fasader och material förlåter det låga exploateringstalet och det lite öde gatulivet. Tänk att istället för några punkthus i nyfunkis bygga ett par landshövdingekvarter här och var, jag tror inte många skulle klaga.

Landshövdingehus symboliserar Göteborgsk tillhörighet, som ett slags byggnadsmässigt gemensamt språk. Det skulle kunna vara ett medel att bygga samman staden med, socialt och urbant. Jag kan tänka mig att bygga landshövdingekvarter i till exempel Backa, Hammarkullen och Frölunda.



Stora lokaler på Paradisgatan, Övre Masthugget.



Övre Masthugget. Här är även den nedersta stenvåningen klädd i träfasad. Även vanligt i Kungsladugård och på Landalahöjden.



Gammalt och nytt i Haga. 1880-tal till vänster och 1990-tal till höger.



Lindholmens gamla arbetarkvarter. Till vänster ett landshövdingehus byggt 1997 (Wingårdh!) i klassisk stil men med moderna inslag.



Lindholmen. Till höger Göteborgs äldsta och trevligaste biograf, Aftonstjärnan.


Den som vill grotta in sig mer kan läsa byggnadsantikvarierna Anna Ligoura och Lisa Molanders ambitiösa kartläggning av stans alla landshövdingehus. I landshövdingehusen har vi i Göteborg en enorm unik skatt att vara stolta över, det är trots allt vårt största arkitektoniska världsarv.

Den femte Yimbyvandringen - Gråberget



I vårsolen på Chapmans torg samlades 15 personer för att vara med på stadsvandring upp på Gråberget. Många i Yimbysammanhang nya ansikten och några gamla. Guide och ciceron för dagen var Gråbergsbon Johan som proffsigt ledde vår vandring upp på det för många okända berget mitt i Majorna.

Anledning till att vi valt att titta närmare på Gråberget är skriverier i bland annat GP om planer på att förtäta och bebygga Majorna i allmänhet och Gråberget i synnerhet. Vi har även diskuterat detta i forumet. Dessutom är Gråberget för många göteborgare en ganska
okänd plats och bara av  den anledning väl värt ett besök för den stadsintresserade.


Från Chapmans torg gick promenaden uppför Kabelgatan, områdets huvudgata och där
bergets enda busslinje trafikerar.



Johan guidade runt på Gråberget och bidrog med nyttig information.



Kabelgatan.


Snacket under promenaden handlade till exempel om hur man misslyckats med att integrera Gråberget i Majorna i övrigt. Att det är en isolerad ö och barriär mellan det gamla Majorna och Kungsladugård. Även om det är ett berg så bör man kunna bebygga det med genomfartsvägar
och på så sätt bidra till ett mer levande område.

Det pratades en del om befolkningen i området och det faktum att den har minskat drastiskt och vilka följder det har fått för verksamhetsunderlag. Den sista butiken fick slå igen för några år sedan och idag finns det i stort sett bara en pizzeria och ett par frisersalonger kvar.

Naturligtvis, som på alla våra vandringar, diskuterades flitigt vad man kan skulle kunna göra i området. Hur man kan förtäta rätt och hur man skulle kunna få ett större underlag för handel på
Gråberget. Att förtäta och bygga ut är dock tyvärr knepigt och kontroversiellt då många boende är rädda att få sin utsikt "förstörd" av grannar. Något vi till viss del faktiskt kunde ta hänsyn till och kom fram till att det går att förtäta relativt smärtfritt.

Det som man skulle vilja göra när man går på Gråberget är att låta det levande Majorna att klättra upp på berget. Att låta stadsgator kämpa sig upp från Chapmansområdet och mötas med liknande gator från Kungsladugård. Kanske tillochmed låta en gata slingra sig ned för berget mot Godhemsgatan. Som det ser ut idag är Gråberget en stor liten punkthuskoloni mitt i Majorna, det vore synd om bergets framtid föll i den traditionen.


Pizzerian är Gråbergets enda restaurang och ligger i resterna av det enda lilla
centrumliknande kvarteret.



Gråberget domineras av punkthus i olika nyanser av skärt och gult.



Utsikten över Göteborgs böljande landskap. Brevduvehus i förgrunden.



Vandringens höjdpunkt över havet, den gamla vattenreservoaren.










Vandringen fortsatte nedför berget mot Kungsladugård till.



Som ett exempel på förtätning utan större utsiktsåverkan skulle man här på Ärlegatan kunna bebygga den andra sidan av gatan genom att spränga in det i berget. Detta helt utan att de boende ovanför skulle störas. Man skulle då kunna få en stadsgata uppför berget och således bidra till en naturligare tillströmning.




I en annan del av Majorna. Gråbergets egna lilla isolerade betongförort.




Halvt genomblåsta av friska vindar avslutades vandringen med ett sedvanligt kafébesök. Eftersom Gråberget inte har någon större kaféflora att välja bland så föll valet på att gå ned till kvartersstaden i Kungsladugård och Kafé Marmelads varma inre. Där fortsatte de många och intressanta samtalen en bra stund in i kvällskvisten.

YimbyGBG tackar för intresset och alla givande samtal, fortsätt gärna diskutera Gråberget och övriga staden på vårt forum. Välkomna på vår nästa stadsvandring!

Stadsvandring på Gråberget

Imorgon söndag är det dags för en ny stadsvandring med YimbyGBG. Vi ses på Chapmans Torg kl 15 (kom i tid!) och promenerar upp till Gråberget, ett lite bortglömt område i hjärtat av Majorna. I samlad tropp spankulerar vi omkring och samtalar om hur man skulle kunna utveckla och integrera området i stadsväven.

Vår ledsagare är Gråbergsbon Johan Karlsson. Johan har tidigare skrivit om Gråberget på sin blogg. Det  har under åren funnits många planer på att förtäta Gråberget men det har varit svårt att komma till skott. Nu är nya planarbeten på gång.

Det är med andra ord hög tid för oss att yimbyfiera Gråberget!

Välkomna!

Nybyggen i Göteborg 3: Oktanten



Alla nybyggen är inte de där stora projekten eller ikonbyggnaderna som får uppmärksamhet i tidningar eller de där nya bilburna medelklassförorterna som smygs in i vår stads utkanter. Det förekommer även mer anspråkslösa nybyggen mitt i staden. Ett exempel på ett sådant som jag flera gånger tittat på från spårvagnsfönstret med nervös nyfikenhet är kvarteret Oktanten i den så kallade hängmattan i Majorna. Här är det inte bara frågan om nybygge utan även restauration av landshövdingehus.

Det är totalt frågan om tre berörda hus i ett kvarter som tidigare innehållit en ödetomt och ett äldre hus i dåligt skick. Ett hus är från 1800-talet och restaureras externt och internt, ut mot Karl Johansgatan byggs ett nytt hus i landshövdingestil (Jag har inte åkt förbi på några veckor så jag vet inte om de nya fasaderna kommit fram bakom presenningar och byggställningar ännu) och ut mot fiskhamnen byggs ett mer modernt hus med inglasade balkonger. Byggherre är jätten JM som på sin hemsida för ovanlighetens skull lyfter fram en del annat än goda kommunikationer, öppen planlösning, hur lätt det är att ta sig därifrån och utsikt - även om de också nämns. Dessutom finns det kvalitéer som citypuls och närheten till caféer, pubar och restauranger. Ja, till och med innegården framhävs som en fördel - kan verkligen moderna människor bo i hus som inte är fristående i uppbrutna kvarter? Tanken svindlar!

Utöver bostäder kommer det finnas två lokaler som kan/kommer hyras ut till butiksverksamhet eller liknande. Så här har vi alltså ett slutet kvarter som byggs med anpassning till de kringliggande husen, med en restaurering istället för en demolering av ett gammalt hus från 1800-talet, butiker i bottenvåningen och även - tycks det som - en del kontor. Så nu undrar ni förstås vad jag har emot det här nybygget. Inget speciellt faktiskt, verkar helt OK. Det enda tråkiga är la att det på något sätt påminner om att det inte byggs så här på platser där det inte anses nödvändigt eller är påtvingar. Kanske dags att påminna lite om betydelsen (om än liten) av att lämna konstruktiva synpunkter till detaljplaner så att man kunde få se lite mer sådana här kvarter bortom den gamla staden.

Det är nämligen så att restaureringen av det gamla huset inte är något som byggherren kommit på själv. I detaljplanen från 2003 framhävs det att det gamla husen i området framhävs i kommunens bevarandeprogram från 1999 som ”mycket värdefulla exempel på landshövdingehus som tillkom under den första epoken i dess historia 1875-1885. Karl Johansgatan 17 har en ovanligt välbevarad interiör med unika detaljer som är kännetecknande för hus byggda av Johannes Andersson.” Annars hade la allt rivits och ett punkthus planterats på en gräsmatta. Njae, kanske inte.

*****

Skummade även igenom inkomna åsikter från samrådet och då framförallt inlagor från privatpersoner. Det är en smula beklämmande att se att de framförallt består av typiska nimbyister som beklagar sig över att den nya byggnaden skall bli 5 1/2 våning vilket måhända stör deras utsikt. Endast några få verkar se lite längre än näsan och utsikten räcker.
»
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6713 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter