Vilken sorts problem en stad är

Idag är det dags för Melicafé på Hängmattan i Majorna. Det är miljökonsulterna Melica som anordnar diskussionskvällar på temat hållbarhet. YimbyGBG är inbjudna ihop med Urban Laboratory Group, Trafikkontoret och Naturskyddsföreningen - tillsammans med publiken kommer vi att diskutera "hur vi vill leva och röra oss i ett hållbart Göteborg".

Förhoppningsvis blir det ett givande samtal. Det känns som om miljörörelsen just nu befinner sig i ett avgörande skede vad gäller synen på staden och stadsplanering. Den dualistiska civilisationskritiken är inte längre allenarådande. Allt fler inser att den täta, levande blandstaden - där man kan gå eller cykla dit man ska - inte är ett hot mot miljön, utan tvärtom själva räddningen för miljön.

Istället för den romanticistiska 1800-talssynen på staden som en omänsklig och i grunden "onaturlig" livsmiljö (a la William Morris) börjar man se staden för vad den är, en specifikt mänsklig ekologi. Målet blir då inte att till varje pris bryta sönder och plocka isär staden (för att göra den mer "naturlig"), utan istället att ta vara på och vårda den urbana livsmiljön.

Det här synsättet ligger förstås i linje med det vi i Yimby argumenterar för: att förstå, uppskatta och utveckla det urbana på dess egna villkor. Det är inte heller något kontroversiellt ställningstagande, åtminstone inte bland yngre människor i den gröna rörelsen. Att Grön Ungdom nyligen tog ställning för den täta blandstaden (och nämnde Yimby som inspirationskälla) är därför inte förvånande, utan bara ytterligare ett tecken på den pågående nyorienteringen.

Förhoppningsvis fortsätter Miljöpartiet i Göteborg den här progressiva rörelsen mot en mer nyanserad syn på staden, det finns tecken som tyder på det. Ett första steg vore kanske att sluta försöka jämna Gårda med marken för att bygga parkeringsgarage - det vore ju onekligen ganska progressivt...