
Per Planhammar är författare och bor i en villa i stadsdelen Kungsladugård i centrala Göteborg.
Idag skriver han i GP om den planerade
förtätningen vid Svaleboskogen som kommer att förändra området. Många andra, i nya höghus, kommer att få en fantastisk utsikt. Hans utsikt blir sämre. Vad förtätningen gör med värdet på hans villa är naturligtvis lätt att förstå. Planhammars text andas också en viss självinsikt:
Jag bor själv i en av villorna på höjden, trodde aldrig att jag skulle få uppleva den rikedom det innebär. Och jag är medveten om hur detta områdes nyvaknade oro kan se ut för andra: att vi inte kan räkna med att för evigt leva i en sorts skyddad gated community, att det är den hyfsat välbärgade medelklassens falsettprotester som snart ska ljuda. Gud förbjude att småbarnsföräldrar och hundägare, som jag själv, fritt får råda över stadsbildens utseende, det vore förskräckligt, men var och en av dem som tänker högt och stort gällande den unika stadsdel som Kungsladugård faktiskt är borde nog ändå, noga, tänka sig för.
Det är bara att hålla med Planhammar. En stad är inte en anhopning av grindsamhällen, där en viss bebyggelsestruktur konserverats i formalin för all framtid. En stad är en levande organism, nya, glada människor väntar på att få komma in och leva sina liv här. Det kan faktiskt betyda att någons utsikt riskerar att förändras under ens livstid. Och det kan faktiskt komma att gälla även villaägare i centrala Göteborg. Även de kan bli tvungna att anpassa sig en smula till andra människor, inte minst med tanke på den bostadsbrist vi har.
Planhammar har också en annan viktig poäng - det gäller att tänka sig noga för. Han skriver att han "...har grannar som ser fram emot detta, som med de planerade husen ser staden komma närmare, pulsen bli högre". Det är förstås glädjande att det också finns positiva tongångar bland de boende men om man bygger den "park av höghus" som Planhammar beskriver, kommer knappast staden närmare och pulsen lär inte bli mycket högre heller. Tvärtom vore det att förstöra en fantastisk urban potential.
Det här är mycket viktigt. Fötätning utan urbanisering förstör förortskvaliteter utan att ge några stadskvaliteter. Förtätning med mer suburban bebyggelse skapar bara större motstånd mot framtida förtätningar. När vi förtätar stadsområden, som nu i Kungsladugård, måste det ske med urban bebyggelse - stadskvaliteterna måste öka. Inga fler "parker av höghus" alltså, utan riktiga stadskvarter med levande gatuplan, och lummiga, gröna innergårdar. Gör vi så kommer nog även Per Planhammar tids nog att uppskatta förtätningen. Om inte annat kommer värdet på hans villa trolligen att öka, istället för att sjunka.