31:a Yimbyvandringen: Klippan

Aftonstjärnan på Lindholmen, Göteborgs äldsta biograf och numer även teater visar film några gånger i månaden.

1902 öppnade landets första fasta biograf i Arkaden här i Göteborg. Efter det så ploppade biograferna upp i stan som små vitsippor kring valborg. När man slänger en blick på biografannonserna i dagens tidningar är det rätt svårt att föreställa sig att Göteborg en gång i tiden faktiskt var världens näst biograftätaste stad. Bara New York var värre. Men inget varar ju förevigt i vår stundtals undersköna värld. Den stora biografdöden fortsätter med god aptit att mumsa i sig biograf efter biograf, om än i lägre takt än tidigare. Men det beror mest på att det inte finns mycket biografbestånd kvar att ta av, biografen är utrotningshotad. Palladium och Svea är två av de senaste offren bland göteborgska biografer. Stan kryllar av spår efter forna dagars glansdagar vad gäller biografer men idag hyser lokalerna istället andra funktioner såsom klädaffärer, hamburgerrestauranger och diversehandel. I många fall har man helt struntat i det kulturhistoriska värdet och spåren av film är svårt att urskilja från dagens likgiltighet vad gäller det mesta.




Biograf Kaparen på Stigbergstorget. Efter biografverksamheten upphörde har lokalen bland annat inhyst matbutik, för tillfället är det tomt.



Röda sten på Mariaplan öppnade 1934 och stängde 1963.



Biograf Aveny har blivit klädbutik.



Palladium och Svea, två nyligen nedlagda biografer.



Biograf Svea, tidigare Klappan, hade en fantastisk 1980-talsinredning i sina tre små salonger. Här efter den sista visningen (Lust, caution) i maj 2008.


Den anrika biografen Palladium med sin vackra pampiga salong lades ned för två år sedan, trots att den knappast gick med förlust. Nu står lokalen tom och den vackra röda belysningen på fasaden är borttagen. Kungsportsplatsen har förlorat sitt röda sken som lyste upp i göteborgsnatten. Palladiums stora salong vore synd att göra om till klädbutik eller något liknande. Om inte någon vill driva just en biograf i lokalerna så vore det kanske en intressant idé att använda lokalen som någon slags scen eller danspalats.




Semrén & Månssons skiss av Folkets hus och Draken.


I förra veckan avslutades den stora filmfestivalen här i Göteborg för i år. Den har blivit ett etablerat och stort evenemang i staden. Över 400 filmer visas under tio dagar på olika biografer runt om i stan. Publiken strömmar till och besöksrekorden slås år efter år och det var inget undantag denna gång. Men mycket kan bli mer och bra kan bli bättre. Festivalens huvudbiograf, den vackra och anrika Draken, omges av ett inte alltför spännande Folkets hus på Järntorget. En om- och tillbyggnad av Folkets hus och större foajé till Draken skulle ge festivalen ytterligare ett lyft.  En slutsåld visning på Draken innebär nämligen en knökfull foajé och det är ju lite synd. Arkitektbyrån Semrén & Månsson skissade 2004 på något kallat "Festivalpalatset". Det var dock innan Bergakungen byggdes och innan Sandrews lade ner sin biografverksamhet. Men något slags festivalcenter vid Järntorget är nog ingen dum idé, ett åretruntcenter för film i Göteborg. Kanske med museiverksamhet och aktivitetscenter.





Action och göteborgska takåsar ur filmen "Nattens barn" från 1916.


Göteborg var i början av 1900-talet en stark filmproduktionsort. Här fanns bland annat Hasselblads filmstudior på Otterhällan där många filmer producerades under några intensiva år. Efter det det har det varit ganska tyst om Göteborg som filmstad. Men vid 2000-talets början har det börjat vända och Västra Götaland är mer och mer centrum för filmen i Sverige idag mycket tack vare Film i väst. Det har länge pratats om att försöka etablera ett slags kluster på Lindholmen för film- och medieproduktion. Här finns stora passande lokaler från varvstiden och ett centralt och attraktivt läge. Sakta men säkert ser det ut att bli verklighet. I dagarna slår filmbyn Gothenburg Film Studios upp portarna på Lindholmen och sedan ett par år ligger ju även SVT här. Här finns en chans att vid sidan om det så kallade "science park" på allvar etablera ett film- och mediekluster.



Landstigningscen någonstan vid kusten. Från filmen "För hem och härd" från 1917.



"Hamnstad" från 1948 i regi av Ingmar Bergman. Det roligaste med att göra "Hamnstad" var enligt Bergman "att få se Göteborg från insidan. Visserligen hade jag levt i den staden i en massa år, men jag avskydde den." 



På tal om Göteborgs biografhistoria så kom det nyligen ut en helt ny bok i ämnet. Den heter Göteborgs alla biografer och är skriven av filmvetaren Göran Bjelkendal. Så vill man grotta ned sig i stans biohistoria så finns det mycket att läsa. Till sist, nästa gång du är och handlar kläder i en vacker lokal någonstans i centrala stan så ta en titt omkring, det kan ha varit en biograf.



Källor och bilder: Georg af Klercker av Per Ewald, Filmkonst nr 111, Semrén & Månsson m fl.

YimbyGBG var i måndags i farten på två ställen samtidigt. På restaurang Barrique anordnade Sveriges Arkitekter en liten after work där Olle Jansson och Jesper Hallén var inbjudna. Det blev en intressant samtalsstund. Efter att Olle presenterat vad YimbyGBG är för något handlade snacket mycket om vad vi på Yimby aktivt har gjort i form av yttranden, stadsvandringar och andra inlägg i den allmänna debatten.

Det blev en hel del snack om höghus och skyskrapor och eventuella placeringar av dessa. Det anades en viss skepsis mot att sprida ut skyskrapor i staden, någon frågade sig vad de tillförde staden. Vi diskuterade bland annat om varför man placerar skyskrapor nere på platten och inte uppe på höjder, likt Guldhedens högre hus.

Tanken är väl i så fall att på något sätt följa landskapet. Fast en nackdel med dagens höjder är ju att de likt Gråberget saknar en tät och levande stad att vilja placera högre hus på som inte är rena bostadshus. På tal om skyskrapor så finns det nog en liten allmän fördom om att vi på Yimby är extrema skyskrapelobbyister. Något som jag med egna fördomar misstänker att vi till viss del fått ärva från våra kollegor i Stockholm där skyskrapehungern härjar några grader starkare.

Visst gillar de flesta av oss högre hus, speciellt om de är vackra, har ett levande bottenplan och innehåller lägenheter som inte har ockerhyror likt Turning torso. Dessutom betyder ju fler våningar fler lägenheter och fler människor, vilket är bra för staden. Men vi är ju första hand lobbyister för den täta och levande staden. Sedan tror vi ju att det finns plats för både skyskrapor och landshövdingekvarter i ett större Göteborg.

Ett annat samtalsämne vi behandlade är köpladornas roll kontra de lokala närbutikerna. Vi konstaterade att det är bra mycket trevligare att handla i stan i den mindre butiken. Där kan man dessutom kan få en viss relation till de anställda vilket man sällan kan lyckas få när man besöker de mer anonyma stormarknaderna. Det är ju inte heller alltid priserna skiljer så värst, priser man i så fall sparar in på att man slipper åka bil till till exempel 421. Olle glänste förövrigt med sina kunskaper om närbutiker i Högsboområdet.

Sammanfattningsvis en trevligt stund med några arkitekter, vilka vi även uppmanade att komma med inlägg i Yimbys debatt! 

Samtidigt på Röda Sten var det dags för den tredje delen av Kultursamtal, en välbesökt seminarieserie om konst och kultur i staden. Gabriella Olshammar (forskare på Institutionen för Kulturvård) berättade om kulturlivets roll i gentrifieringsprocessen, utifrån exemplet SoHo. Gentrifiering, att ekonomiskt starkare grupper "tar över" ett område, har en tendens att följa konst och kulturliv.

Konstnärer flyttar in i billiga områden, områdets status ökar, vilket leder till att ekonomiskt starkare grupper etablerar sig. Det ökar i sin tur priserna och gör att den ekonomiskt svagare befolkningen (och konstnärerna) blir tvungna att flytta. Enligt Olshammar är dock inte gentrifieringen en ofrånkomlig eller självgående process, den utlöses eller förhindras genom politiska och ekonomiska beslut.

Efter denna presentation följde ett panelsamtal mellan Olshammar, Ana Betancourt (professor i stadsgestaltning Chalmers), Mia Frankedal (konstnär), Lennart Widén (planarkitekt SBK), Göran Arvidsson (projektledare Higab) och Johannes Åsberg från YimbyGBG.

Samtalet kretsade mycket kring begreppet "blandstad"  och hur man ska och inte ska planera och bygga om man vill ha en levande och blandad stad. Eftersom Sverige urbaniserades relativt sent, började bygga funktionalistiskt relativt tidigt och dessutom har rivit mycket av den äldre bebyggelsen, finns inte mycket av billiga, kulturvänliga blandstadsmiljöer kvar.

Det gäller alltså dels att ta tillvara på de få miljöer som finns, som i Gårda, och dels att börja bygga nya levande stadskvarter. Som flera närvarande arkitekter påpekade förutsätter det senare dock att man förändrar lagar och regler inom stadsplaneringen. Vi har byggt upp mäktiga juridiska system för att förhindra stadsbyggande, det är onekligen dags att ändra på det. Även de ekonomiska systemen måste ses över och reformeras.

Politiker och planerare talar ofta om hur dyrt det är att bygga nytt och att det "inte går" att bygga levande stad från scratch. Något som gick alldeles utmärkt i slutet 1800-talet då stora stadsdelar byggdes upp på några få decennier, skulle alltså idag vara omöjligt. Frågan är hur omöjligt det skulle vara om staden slutade att understödja byggjättarnas oligopol, små byggare är som bekant ca 20% billigare. Enligt Byggkommitténs slutrapport var dessutom 30% av byggkostnaderna (50 miljarder/år) rent slarv. Så det finns ju lite att ta av...

Det finns med andra ord mycket vi kan göra redan idag, och det finns mycket vi måste göra framöver. Det handlar ju inte bara om att vår egen stad och vårt eget kulturliv ska få möjlighet att blomstra och utvecklas. Som vi varit inne på tidigare så är det vi bygger idag framtidens stad, som våra barnbarn ska leva i. Hur många roliga, spännande och billiga lokaler kommer de att ha tillgång till?