Kvarteret Merkurius

Söndagen den 11e november var vi ett tiotal som trotsade regnet för att ta en tur runt Sahlgrenska. Utgångspunkten för vandringen var de omfattande planer som finns för sjukhusområdet. Detta är på många sätt något positivt, men det innebär också att ett flertal äldre byggnader riskerar att rivas.

Sjukhuset har byggts ut och förändrats kontinuerligt sedan flytten från Sociala huset (nuvarande Pedagogen) år 1900; detta är ett naturligt tillstånd för byggnader som möter tiden genom anpassning till skillnad från monument och ruiner. Men vi ställer oss ändå frågan om det finns sätt att tillgodose sjukhusets lokalbehov och samtidigt gå mer varsamt fram?

 

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Igår rapporterade GP att räddningstjänsten haft synpunkter på ett antal landshövdingehus. Det var dörrar som behövde tätas och trapphus som behövde säkras. Att åtgärda problemen skulle enligt uppgift kosta ca 2 miljoner kronor. I normala fall hade detta inte blivit någon nyhet. Ingen hade kommit på tanken att att riva kvarteren, göra mer än hundra människor bostadslösa och anlägga markparkering på tomten, för att slippa fixa brandskyddet. Men det här är inte vilka kvarter som helst.



» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Jan Jörnmark ger oss en fascinerande ekonomisk-historisk bakgrund till varför Olskroken (och stora delar av Göteborg) ser ut som det gör idag och vilka möjligheter som finns i framtiden om man vågar lyfta blicken.

Göta Lejon är sannolikt det företag som betytt mest för det moderna Göteborgs framväxt. När Göteborgspolitikerna 1960 skapade ett halvkommunalt saneringsföretag beseglade man egentligen sju-åtta stadsdelars öde. Louis Campanello, som var företagets VD, var en analytiskt driven person som dessutom skrev flera böcker om sin syn på stadsomvandling.

Böckerna är tydliga och bra, vilket gör att man snabbt kan ta sig fram till grunden för den korporativistiska totalsaneringsfilosofin. Ingen prisdrivande konkurrens skulle råda mellan olika köpare, och de olika stadsdelarna delades på ett ”rättvist” sätt mellan olika ägare: Riksbyggen fick ta Masthugget, privata byggherrar fick Nordostpassagen och Annedal, och allmännyttan kontrollerade bland annat stora delar av Landala, Gårda och Olskroken.



Alla bilister hänvisas varmt till…

Men jag ska återkomma till Campanello och Lejonet i en senare artikel, och i stället börja i den andra änden: när man väl hade bestämt sig för stegvis totalsanering betydde det att både stadsdelarnas saneringsordning och byggherre fick stor betydelse för hur området skulle se ut när det återbebyggdes. Under åren fram till 1970 rådde det en exceptionell bostadsbrist, och alla lägenheter som byggdes kunde omedelbart säljas eller hyras ut.

Från och med 1971-1972 förändras det här: villamarknaden och kranskommunerna tar över, och helt plötsligt har Göteborg tusentals tomma lägenheter, framförallt i Nordost. Men även centrala delar har jättebekymmer. Riksbyggen kan inte sälja stora delar av Nya Masthugget, och får istället bli hyresvärd under några decennier.



…grävskopan orkade inte klättra hela vägen uppför backen…

De allmännyttiga bostadsbolagen hamnar i en jättekris och stadens samförståndsinriktade kommunpolitiker måste under 1970-talet hantera en rad krissituationer. Nybyggda tomma lägenheter kombineras med arvet efter Göta Lejon: förfallna stadsdelar som inte hunnit saneras. Till råga på allt drar varvskrisen igång på allvar efter 1973, och mellan 1970-1985 faller Göteborg från 465 000 till 425 000 invånare. Där har ni nu scenariot när de återstående stadsområdena - Haga, Olskroken, Gårda, Hängmattan i Majorna, Skansen Kronan - ska saneras.

I de här stadsdelarna blir ett par drag tydliga: rivningshusen fick stå kvar länge, och när de revs blev ödetomterna ofta kvar under flera decennier. I en del fall har de rentav blivit stående så länga att de idag uppfattas som självklara inslag i stadsbilden. Försök att återbebygga dem möts inte sällan av protester av olika slag. Det gör också att Göteborg på ovanligt många ställen mynnar ut i tomrum och parkeringsplatser, vilket gör att de olika stadsdelarna skärmas av från varandra på ett sätt som verkar obegripligt.

 

...stadens fäder bestämde sig för att helga platsen åt bilismen…

Det var förresten den här kaos-staden jag flyttade ned till 1978, och i ett radioprogram häromåret beskrev jag den tidens Olskroken som en ”western-kuliss”, vilket stämmer rätt bra med verkligheten. Buslivet runt Tages Taverna var ökänt och när väl tvångsevakueringarna genomförts stod husen öde. Det såg likadant ut i Haga och på en del håll i Majorna och på Linnégatan: husen stod helt enkelt tomma – vilket förstås ledde till en och annan brand.


 
…tanken på att någon skulle behöva sno Statoil-platser känns bisarr…

Det här förklarar också att intresset för hård exploatering var försvunnet under stora delar av 1970- och 1980-talet, och även varför politikerna var så exceptionellt ointresserad av många nya lägenheter på till exempel Prippstomten och Porslinsfabriken: det var kommunen som hade hamnat med Svarte Petter när marknaden vek, i form av tusentals tomma lägenheter. En ökad konkurrens på en vikande marknad var inte direkt det första som kommunalråden önskade sig om morgnarna. Den tidens politiker var sällan negativa till stenhårda miljö- och bullernormer, som kunde hjälpa till så att oönskade hus inte byggdes.



…gatulivet är ganska svagt i nya Olskroken…

Exploateringstalen blev med andra ord låga, och för Olskrokens del funderade man 1974-1975 på verkligt drastiska åtgärder. Faktiskt var det så att det fanns en falang bland de kommunala politikerna som ville göra en park av hela dagens stadsdel, vilket ju i sig leder till en intressant tanke: i den logiska fulländningen skulle utspridningen fungera på så sätt att alla värden i city försvann. Befolkningen befinner sig sedan i villor miltals utanför det gamla centrum, som långsamt rivs och växer igen. Vi har ett sådant exempel i västvärlden, för det är dit som Detroit verkar vara på väg.



…soffbutikerna från 1930-talet räddar Norra Gubberogatan…

Så illa gick det inte med Göteborg, men det vi istället fick var en mycket låg exploatering av Olskroken. Mindre än hälften av lägenheterna blev kvar efter nybyggnationerna, och när man går runt i stadsdelen förstår man varför. Här finns så mycket lågexploaterade p-platser och grusplaner att man baxnar. Följderna av de lågt räknat 500 lägenheter som inte byggs blir stora. ”Nya Olskroken” får en relativt begränsad köpkraft, vilket gör att centrumet blir ganska svagt.

Det känns lite ironiskt att det som påstås ha varit stadens affärstätaste område på 1950-talet idag ser ut som det gör på de här bilderna. Det blir helt enkelt inte mycket dödare än så här. Rör man sig i in områdena behöver man inte många minuter för att förstå vilken sida runt Olskrokstorget som är den mest attraktiva. På Kobbarnas väg finns Cyrano och flera andra restauranger och uteserveringar. Bakom det stiliga på p-huset på torgsidan sitter däremot parkbänksgänget och läskar näbben.

 

…livet har återvänt på båda sidorna av Olskrokstorget…

Det märks med andra ord ganska väl att en tredjedel av Olskroken egentligen aldrig blev återuppbyggd. Det skapar å andra sidan stora möjligheter, om det skulle gå att klara bullernormerna med modern byggteknik. Kanske är det idag möjligt att återskapa landshövdingehusen i det helt tomma kvarteret borta vid Tidblads? Skulle dessa i så fall kunna kombineras med något/några höga punkthus i de halvkvarter som förvandlats till parkeringsplatser? Skulle vi bara för formens skull anta 500 lägenheter med 750 personer, skulle den här delen av Olskroken tillföras ett rejält ökat underlag för restauranger, butiker med mera.



…inte heller den södra delen av Olskroken riskerar att drabbas av p-plats brist…

Men det stannar egentligen inte där, för som vi ser av bilderna kapslas även den södra delen av Olskroken/Gubbero in av jättelika p-platser och gamla bensinstationsfundament. Planer för återbebyggandet av delar av det här området har som vi vet funnits och rimligen kan de vidsträckta ödetomterna bli en jättetillgång framöver. Tar man hänsyn till att omgivningen på andra sidan Olskroksmotet förändras snabbt när Norra Gårda och Friggagatan byggs ut, är det här ett av stadens allra naturligaste inre expansionsområden.



…här slapp vi en pinsam och provinsiell skyskrapa häromåret, till miljön och bilisternas glädje.

Självfallet kan man då också se en framtid när den här delen av Göteborg växer ihop och lever upp riktigt rejält, samtidigt som det ger oss möjligheter att åtminstone reparera några av såren från den stora stadsskövlingens tid.

Den 9 februari ska Byggnadsnämnden diskutera Södra Gårdas framtid. Efter den massiva kritik som mötte planerna på att utplåna östra Fabriksgatan så har Rune Elofsson på Stadsbyggnadskontoret arbetat om det tidigare förslaget.

I grunden är det samma urusla förslag som tidigare, som går ut på att riva all äldre bebyggelse öster om Fabriksgatan. Men man har delat upp rivningarna i flera steg för att göra planen mindre kontroversiell.



Landshövdingehus - hotade av rivning



Kulturhuset Gårdaskolan - hotat av rivning



Gårdaskolans gymnastikhall - hotat av rivning



Stenhus i korsningen Tomtegatan/Fabriksgatan - hotat av rivning

I Stadsbyggnadskontorets nya planförslag väntar man med att riva kulturhuset Gårdaskolan och gymnastikhallen - för tillfället. Man säger sig vilja "utreda" en alternativ plats för bussuppställning. Man öppnar också för "möjligheten" att spara stenhuset i korsningen Tomtegatan/Fabriksgatan. Det betyder naturligtvis ingenting i den krassa verklighet som är Göteborgs stadsbyggnad. Men taktiskt och retoriskt är det förstås smart.



Illustrationsritning över nytt planförslag - klicka för större bild

Istället lägger man all energi på att få bort landshövdingehusen. De ska ersättas av ett stort parkeringshus för 1200 p-platser. Parkeringshuset är tänkt att få en miljöprofil - man kommer nämligen att anlägga sedumtak och montera solceller på taket [sic]. Det är oklart om sådana "gröna plåster" räcker för att dämpa miljöopinionens eller de boendes kritik.



Mot Fabriksgatan ska nya hus med lokalmöjligheter byggas. Fasaderna varierar mellan tegel och trä.




Längst i söder, där Nimaihuset idag har sina lokaler, planeras ett tre våningar högt kontorshus.



Enligt samrådsredogörelsen har väldigt många hört av sig för att protestera mot planerna att ersätta landshövdingehus med parkeringsgarage. Invändningarna och de alternativa förslag som kommit fram avfärdas dock relativt kortfattat.

Yimby skrev ett yttrande och erbjöd en alternativ lösning som sparade den äldre bebyggelsen men ändå gav de p-platser som behövdes.



Yimbys alternativa förslag - klicka för större bild

Kommentaren till Yimby Göteborgs förslag lyder i all enkelhet:

Yimby:s förslag är att dels att bygga ett långt parkeringshus mot E6/E20 och dels föreslås ett p-hus med butiker söder om Focus-huset i parken. Visserligen sparas den befintliga bebyggelsen men det blir knappast en bättre boendemiljö i kvarteren Cedern och Eken. Problemen med bl a luftmiljön kvarstår och ett bostadshus får ett p-däck som front på den östra sidan. Parkmiljön söder om Focus-huset är ett värdefullt inslag i området och bör så lång möjligt bevaras. I övrigt hänvisas till kommentarer under Artister mot rivning och Johan Hansson mfl.

Att en barriär mellan E6 och Fabriksgatan enligt Elofsson inte skulle förbättra luftmiljön är ett besynnerligt påstående som motsägs av Miljöförvaltningen. Det är dessutom intressant att Elofsson framhåller grönytan mellan Focus och Örgrytevägen som "ett värdefullt inslag". Uppenbarligen till skillnad från de landshövdingehus som i samma planförslag anges som unika kulturhistoriska objekt.

Både grönytan framför Focushuset och landshövdingehusen skulle kunna sparas om SBK nöjde sig med att ersätta befintligt antal p-platser. Problemet är att man vill öka antalet p-platser med en tredjedel och avvisar alternativa parkeringsytor utanför planområdet eftersom bilisterna då blir tvungna att gå längre för att komma  till entrén. I grund och botten är det för att bespara bilisterna den promenaden som man river landshövdingehusen.

SBK:s reviderade förslag är i allt väsentligt samma som det ursprungliga och fullständigt bisarra förslaget - men denna gång i portionspåsar. Byggnadsnämnden bör skicka tillbaka det till SBK med en tydlig signal om att det är dags för ett verkligt hållbart stadsbyggande. Förhoppningsvis får vi ett vettigt förslag tredje gången gillt.

SBK:s dribblande visar att det lönar sig att försöka påverka politiker och tjänstemän. Det är alltså mycket viktigt att ta kontakt med och prata med våra folkvalda. Deras uppgift är att representera oss medborgare i nämnder och fullmäktige. Vår uppgift är att se till att de faktiskt också gör det.

Uppmana politikerna i de partier ni sympatiserar med att rösta rätt den 9 februari. Argumenten har ni här. Särskilt  Margot Ottossons (V) röst är betydelsefull. Be dem skicka tillbaka det här planförslaget till Stadsbyggnadskontoret. Nu är det dags för nya, friska krafter inom förvaltningen att ta fram förslag. Ge Stadsbyggnadskontoret en chans att få fram en riktigt bra plan för Södra Gårda!

Byggnadsnämndens ledamöter:

Kontaktuppgifterna är hämtade från kommunens hemsida

Mats Arnsmar (S) Ordförande
Kommunalråd
Tfn: 031-368 00 55
Mobil 0761-195 004
mats.arnsmar@stadshuset.goteborg.se

Susanna Haby (M)
Kommunalråd
Tfn: 031-368 00 40
susanna.haby@stadshuset.goteborg.se

Lena Malm (S)
Tfn: 031-63 08 90
Mobil: 0709-70 83 36
lena.malm@lundby.goteborg.se

Carl Otto Lange (M)
Tfn: 031-778 35 00

Mikael Niklasson (S)
Mobil: 0730-57 05 76
mikael.niklasson@sbk.goteborg.se

Ann Catrine Fogelgren (FP)
Tfn: 031-711 60 94
Mobil: 0705-80 90 12
anncatrine.fogelgren@telia.com

Martin Joneskär (MP)
Mobil: 0707-34 78 96
martin.joneskar@mp.se

Martin Hellström (KD)
Tfn: 031-368 00 20
Mobil: 0706-21 28 07
martin.hellstrom@stadshuset.goteborg.se
martin.hellstrom@kristdemokraterna.se

Margot Perlitz Ottosson (V)
Mobil: 0707-48 71 21
margot.ottosson@bahnhofbredband.se

Ersättare

Mattias Jonsson (S)
Mobil: 0705-46 44 49
mattias.jonsson@ifmetall.se

Joakim Olinder (M)
Mobil: 0707-12 25 93
joakim.olinder@kommunfullmaktige.goteborg.se

Martha Elinoff (S)
Mobil: 0708-144 438
martha.elinoff@yahoo.se

Emilie Lotterberg (M)
Mobil: 0705-90 70 30
emilie.lotterberg@telia.com

Emmali Jansson (MP)
Mobil: 0702-85 37 90
emmali.jansson@mp.se

Javad Naini (FP)
Tfn: 031-366 06 50
Mobil: 0707-85 03 00
javad.naini@hogsbo.goteborg.se

Idag har Miljöpartiet medlemsmöte om Gårdas framtid. Kia Andreasson, ledare för de gröna i Göteborg, kommer att närvara för att ta del av medlemmarnas synpunkter.

Alla miljöpartister som tycker att det är en dålig idé att riva landshövdingehus med billiga hyresrätter, konstnärsateljéer, replokaler, butiker mm. för att bygga parkeringsgarage har alltså all anledning att bege sig till miljöpartiets kansli på Ekelundsgatan 4. Mötet börjar kl 18:00.

Läs gärna vad YimbyGBG skrivit om Gårda tidigare, inte minst vårt yttrande där vi visar att det finns massor av plats att bygga parkering på utan att riva de tre kvarteren och Gårdaskolan.



Landshövdingekvarter från 1920-talet - billiga hyresrätter och lokaler i gatuplan. SBK vill riva och ersätta med parkeringsgarage.



Gårdaskolan från 1901 - här finns en mängd kulturaktiviteter, ateljéer, replokaler etc. SBK vill riva och ersätta med bussuppställning.



Gårdaskolans gymnastikhall från 1920-talet - används av många ideella föreningar. SBK vill riva och ersätta med bussuppställning.

Alla svepskäl som anförts för rivningen har hittills visat sig ogrundade. Luftmätaren i Gårda har placerats i marknivå, bara någon meter från E6 och långt från de boende. Andra luftmätare i Göteborg sitter i takhöjd där folk bor. Länsstyrelsen har därför dömt ut Gårdamätaren som olämplig.

Som Miljöförvaltningen visat förbättras också luften i Gårda kraftigt med avståndet till E6 och där det finns bebyggelse emellan. Ett riktigt bullerskydd som skulle förbättra luften i området avsevärt och dessutom åtgärda bullerproblemet.

Men luftkvaliteten är hursomhelst inget argument för rivning. Även om husen på östra sidan Fabriksgatan inte kan användas som bostäder kan de användas som verksamhetslokaler, ateljéer etc tills luftkvaliteten blir bättre, vilket borde vara stadens målsättning.

YimbyGBG gillar när det byggs tät blandstad och gillar inte när det rivs tät blandstad. Är du miljöpartist och känner likadant - säg det till dina representanter!

YimbyGBG lämnar yttrande om Södra Gårda

Göteborg behöver både mässan och Gårda

YimbyGBG i GP

Nätverket Bevara Gårda

I solsken och i lagom kylig decemberluft samlades inte mindre än sexton yimbyiter för yimbyträff nummer två i söndags. Det var dags för stadsvandring i Södra Gårda, med anledning av det nya planförslaget för området. Vi utgick från Lisebergsstationen och gick längs Fabriksgatan.



Två av de fyra kvarter som ska ersättas med parkeringsgarage längs Fabriksgatan
Foto: Jesper H

Vi fick en guidad tur på en innergård mittemot det aktuella området av Olles bror som bor där och trivs utmärkt.



Olles bror beskriver området
Foto: Jesper H

Det är det sista helt slutna landshövdingehuskvarteret i Gårda. Där fick vi bland annat reda på att hyresgästerna har haft en form av rivningskontrakt ända sedan sextiotalet. Om detaljplaneförslaget går igenom och de andra husen rivs kommer detta att vara ett av de sista äldre kvarteren i Gårda.

Det andra kvarteret vi tittade på var ett av de som är tänkta att ersättas med parkeringsgarage.



Gård
Foto: Jesper H

Det var betydligt mer slitet, då ingen renoverat det på decennier. Även standarden är ett snäpp lägre, med toalett i trapphuset och dusch i källaren. Det var lite som att kliva rakt in i Birros sextiotalsvärld i Upp till kamp. De gamla Gårdakvarteren var förresten inspelningsplats för några scener ur nämnda serie, dock var E6:an i TV-serien utbytt mot Göteborgs hamn.



Trapphus
Foto: Jesper H



Trapphus
Foto: Jesper H



Gatumiljö
Foto: Daniel S



Gård
Foto: Daniel S



Port
Foto: Daniel S



Port
Foto: Daniel S



Port
Foto: Daniel S

Vandringen fortsatte i skuggan av motorvägen via diverse parkeringsplatser och parkeringshus till Gårdaskolan, där vi reflekterade över tanken att det 107:åriga huset och gymnastikhallen från 20-talet snart kan offras för att bli bussparkering. Idag håller ett flertal olika verksamheter till i lokalerna.



Gårdaskolan
Foto: Jesper H



Gymnastikhallen
Foto: Jesper H

Längs den för området mycket värdefulla men barriärsskapande Mölndalsån fortsatte sedan vår söndagspromenad. Här diskuterades att det kunde förtätas och snyggas upp. Även nya broar skulle kunna åka tillströmningen av människor till Gårda och kontakten med centrala stan skulle förbättras.



Åvägen
Foto: Daniel S



Mölndalsån med nya, högre och betydligt snyggare Opalen i bakgrunden
Foto: Daniel S



YimbyGBG på Åvägen
Foto: Daniel S

Alternativ till den föreslagna planen, som innebär att 105 lägenheter och ett antal lokaler rivs och ersätts med i huvudsak parkeringsgarage, diskuterades livligt under vandringen. Det handlade framför allt om att hitta alternativa lokaliseringar för de ca 650 p-platser som försvinner när Svenska Mässan bygger om parkeringsplan i Focushuset till mässhallar. En idé utgick från att parkeringen mittemot Valhallabadet skulle kunna bli parkeringshus, men nackdelen är att det skulle leda in mycket trafik långt in i området.



Parkering mittemot Valhallabadet
Foto: Daniel S

Ett populärt förslag var att bebygga tomten framför Focushuset med en högre byggnad som, utöver parkering, även skulle kunna innehålla kontor och lokaler i gatuplanet, vilket avsevärt skulle förbättra stadsmiljön i området. Även Lisebergs parkering på andra sidan gatan borde utan problem kunna exploateras ytterligare.



Lisebergsgaraget kan byggas på och stadsmiljön förbättras
Foto: Daniel S

Vi avslutade vandringen i det sk. Nimaihuset, beläget i ett av de rivningshotade kvarteren. Nimaihuset drivs av en grupp krishna-troende. Vi välkomnades varmt av några medlemmar och visades runt i de mysiga lokalerna och fick höra om deras verksamhet och erfarenheter av Gårda. De bjöd på rikligt med halava (mannagrynspudding) och grädde i det vackra "himmelsrummet" uppe i taket.



Nimaihuset
Foto: Jesper H



Himmelsrummet
Foto: Jesper H



Möteslokal i källaren
Foto: Jesper H

De trivdes bra trots den låga standarden (jämfört med Indien var det lyxigt fick vi veta...) och ville gärna vara kvar. Inte minst eftersom de inte har råd att hyra dyra lokaler. Att stor prisvariation är en fundamental del av ett fungerande stadsliv är ju ingen hemlighet för den som läst sin Jane Jacobs. Det är en förutsättning för att småskaliga och icke-kommersiella verksamheter ska ha en chans att finnas till.

Ett stort tack till alla som trotsade kylan och bidrog till en häftig upplevelse. Nu fortsätter diskussionerna om Södra Gårda i arbetsgruppen på forumet - den 13 januari ska vi ha ett förslag klart!

I dagarna har Göteborgs Stad släppt planen för Södra Gårda. YimbyGBG har tillsatt en arbetsgrupp för att ta fram ett yttrande före 13 januari, följ länken för att vara med och bidra med idéer.

Vad som för inte allt för länge sedan var en tätbefolkad arbetarstadsdel (13000 invånare på 1940-talet) med industrier såsom kafferosterier, bryggerier, textilfabriker och metallverkstäder längst med transportleden Mölndalsån. Så många att området under 1800-talet kallades för Göteborgs Ruhr-område. Med bilismen förlorade området sin konkurrensfördel och blev också ett direkt offer för den nya tidens utveckling genom E6:ans dragning.



Numera kommer angreppen från ett annat håll: den stora draken Svenska Mässan. I och med den nya planen kommer endast ett kvarter kvarstå av den äldre Landshövdingehusbebyggelsen (med rivningskontrakt från 1965, där min bror råkar bo) och den gamla tiden kommer snart endast att leva kvar när sånger ekar mellan huskropparna vid Harry Hjörners plats innan avmarsch mot Preppens läktare.



Planens inledande rader handlar om att bevara kvartersstrukturen och blandandet av funktioner. Vi får la se hur det blir med den saken. Själva bakgrunden och syften med den nya planen är att beredda plats för mer utställningsutrymme i Focus-huset och sprida ut fler parkeringsplatser upp norrut längst E6:an.

Bostadshusen i de södra kvarteren ersätts av p-hus och eventuellt butiker och kontor. Verksamheterna söder om Tomtegatan ersätts med p-hus och Gårdaskolans kvarter ersätts av bussuppställning och eventuellt kontor. Dessa förändringar bedöms sammanlagt medföra att de sociala aktiviteterna kommer att vara livaktiga trots att bostäder utgår. En bidragande orsak till en ökat social aktivitet kommer etableringen av mässhallar i Focushuset och dess förbindelse med övrig mässverksamhet väster om ån att vara. Ett allsidigt utbud av olika användningssätt i området bidra till en god stadskvalitet som även bedöms som positivt för trygghet och säkerhet.

Texten ovan är planens förhoppningar. Men för att kunna uppfylla önskemålen i den nya översiktsplanen ställs de inför flera utmaningar i skapandet av detaljplanen:

...södra Gårda [är] idag en stadsdel – med ett varierat innehåll av bostäder och verksamheter, tätt blandade. Södra Gårda uppfyller alltså de krav och önskemål som vi i dag har på en centralt belägen stadsdel i Göteborg som de kommer till uttryck bl a i kommunens översiktsplaner. En etablering av utställningslokaler för Svenska Mässan i Focus-huset kommer inte att innebära att Södra Gårda blir ett område. De konsekvenser denna etablering för med sig i form av nybyggnad av P-hus öster om Fabriksgatan som ersättning för bostäderna och verksamhetslokalerna som nu finns innebär inte heller att södra Gårda blir ett område. En tendens mot detta undviks om denna nybebyggelse kan innehålla ett antal m2 kommersiella lokaler. Ett scenario: Focus-huset innehåller utställningslokaler för Svenska Mässan sammanbyggt med en vacker förbindelse över Mölndalsån. Attraktiva parkeringsmöjligheter i vackert gestaltade P-hus finns öster om Fabriksgatan.

I ett sådant scenario kommer södra Gårda att få en helt annan roll som en betydande entrépunkt för hela det sk Evenemangsområdet. Att södra Gårda då är en attraktiv och vacker stadsdel som lever hela dygnet är av vital betydelse inte enbart för Evenemangsområdet utan för hela sydöstra centrala Göteborg. Det finns självfallet en kritisk gräns för när södra Gårda upphör att vara en stadsdel och istället blir ett område. Var denna gräns går är svårt att ange. Vi vill i detta program väcka denna för södra Gårda och för sydöstra Göteborg väsentliga fråga.



Tyvärr är jag rädd för att den kritiska gränsen redan är nådd och kanske även passerad. för stadsdelen. Det tycks svårt att genom en vacker övergång över Mölndalsån för mässans besökare och nya kontorslokaler kan rädda södra Gårda som stadsdel. Kontorsarbetare var la de som skulle göra Lindholmen Science Park till en tummelplats dygnet runt, eller hur var det? Även om det står något om det på dess hemsida, tänker jag mer på kontorsmiljön i Office Space...

Jag säger inte att Svenska Mässan skall stoppas för att rädda några nedgångna gamla kvarter (de är förstås nedgångna av delvis just den anledningen). Stora aktörer får alltid sin vilja igenom, förr eller senare. Den stora utmaningen är hur det skall uppstå nya blandstadsdelar för människor och småföretag som kompenserar för dem som försvinner. I skuggan av en söndagspromenad väntar jag fortfarande på en tillfredsställande lösning på den utmaningen.