Den täta blandstadens vara eller icke vara diskuteras (konstigt nog, kan tyckas av vissa) flitigt. Diskussionen präglas av förvånansvärt lite
fakta och kanske särskilt funktionalismens försvarare vill göra gällande att traditionell kvartersstad kontra funktionalism främst är en ideologisk fråga.
Detta kan te sig något missvisande, eftersom det faktiskt finns en hel del hårda fakta att analysera – som trafikflöden, efterfrågan och tillgång på lokaler, demografi, ekonomiska flöden, antal verksamheter och så vidare – och där man således på ett så objektivt sätt som möjligt kan diskutera och resonera om de olika paradigmernas
effekter. Ämnet har diskuterats och lär fortsätta diskuteras även i framtiden av
Yimby.
Nu kan man dock börja se antydan på en ny taktik från politiker och tjänstemän för att man skall kunna fortsätta producera funktionsseparerade bostadsenklaver av i huvudsak förortssnitt: man omdefinierar, eller urholkar, begreppet "blandstad".
I områden som i ÖP anges som framtida tät blandstad bygger man en stad som påminner starkt om... ja, faktiskt samma gamla funktionalistiska stad (förort) som vanligt. Ta till exempel planen för
Sannegårdens Centrum. Här anges tät blandsstad i översiktsplanen för området. Funktionsblandning. Det står uttryckligen i detaljplanen att man skall bygga klassisk kvartersstad: "Tidigare utgångspunkter för den klassiska kvartersstaden fullföljs med tydliga gränser mellan offentliga och privata rum, möjlighet till blandning av verksamheter och mångfald."
Om man sedan tittar på resten av detaljplanen och
utformningen av området så behöver man inte känna sig korkad om man inte kan få det hela att gå ihop. När SBK föredömligt skickar en kommentar till Yimby
angående planen så kallar man det närliggande området som planeras vid Säterigatan för sammanhängande kvartersstad eller tät blandstad.
Blandningen ligger i att det finns närhet till köpcentrum som då får stå för inslaget av handeln i "kvartersstaden". Och kvartersstaden består av... Jag ser faktiskt lamellhus i uppbrutna kvarter. Förvirringen är stor. Senare visade det sig även att det antagligen redan i ett tidigt skede av planeringen av Sannegårdshamnen varit klart att ICA skulle få etablera
ett eko-Kvantum i området och det blir plötsligt lättare att förstå varför planen ser ut som den gör.
Ett annat spännande område med enorm potential – som enligt ÖP och även uttalade ambitioner i detaljplanen, i framtiden skall vara av typen tät blandstad och en utväxt av city över till "andra sidan älven" – är Östra Kvillebäcken. Här har man lyckats hålla sig relativt nära den uttalade ambitionen,
men man når inte ända fram.
Kvillebäcken
Man kan se hur de alltmer börjar närma sig traditionell kvartersstad, även om man inte vågat gå riktigt hela vägen genom att helt sluta kvarteren. Kvarteren är åtminstone lite mindre uppbrutna än de brukar vara. Men så har vi även den låga exploateringsgraden, den låga halten av verksamhetslokaler, den uttalade målgruppen "barnfamiljer" och, kanske mest talande, stadsdelens slogan: "Sex minuter från Brunnsparken". Man får alltså intrycket av att man ska bygga ett citynära city eller ett centrum nära centrum om man så vill. Återigen börjar en viss förvirring gro i mitt stilla sinne.
I ett försök att bemöta kritiken av diskrepansen mellan uttalade visioner (som ÖP) och det som faktiskt byggs, används från vissa håll även argumentet
"tät blandstad är inte rätt i alla lägen" – tydligen inte heller där man i ÖP funnit det lämpligt. Ja, faktiskt nästan ingenstans, om man tittar på
detaljplanerna för 2009. En enda detaljplan (Skeppsbron) av 25 syftar till att "mangla ut" klassisk kvartersstad.
Och, påpekas det ibland, vi fick ju faktiskt Olskroken för trettio år sedan (jag var inte född då, men jag får väl glädjas med er som var det), och det är ju något av den täta blandstad som vi stadshetsare så ivrigt förespråkar. Men vänta nu, gick inte Olskroken redan innan totalsaneringen och ombyggnaden lite i den stilen, och hade vi verkligen så mycket mer tät blandstad att glädjas åt
efter ombyggnaden?
Olskroksgatan före/efter
I
översiktsplanen verkar man vara ganska klar över vad begreppet
tät blandstad betyder och i texten
Stadsbyggnadskvaliteter sammanfaller definitionen av "traditionell kvartersstad" mycket väl med vad som står i Yimbys lexikon under tät blandstad. De flesta av Göteborgs invånare ser antagligen skillnad på Vasastan eller Linnéstan och Eriksberg eller Högsbo.
Frågan är om det egentligen råder några större tvivel på vad tät blandstad (eller kvartersstad, eller innerstadskaraktär) är för något, eller om syftet med diskussionen egentligen är att diffusera och urvattna begreppet tills man kan skräddarsy det efter egna intressen. Kanske finns det rationella, väl motiverade anledningar till att låta bli att bygga blandstad. Kanske finns det omständigheter som omöjliggör ett byggande av den staden man helst skulle vilja.
Låt oss i så fall på ett öppet och ärligt sätt diskutera det. Jag efterlyser en mer saklig, ärlig och öppen debatt, där man vågar redovisa de olika intressena och de verkliga målsättningarna. Att man slutar prata nyspråk och istället talar ur skägget, så att säga. Det är ju trots allt vår gemensamma stad det handlar om. Framförallt hoppas jag att man inte försöker uppnå en medveten och onödig begreppsförvirring.
