Utskrift från gbg.yimby.se
....

Staden och Hildedal 2 - Tillbaka till Byn

I första avsnittet av Staden och Hildedal bekantade vi oss med den nya stadsdelen, eller kanske snarare bostadsområdet, Hildedal - sju bostadsrätter med i huvudsak små- och radhus i nyfunkis med i nuläget grönskanden kolonilotter på gårdarna.

Jag presenterade två grundläggande idé-typologier - Staden och Byn. Dessa typologier motsvarar olika sätt att relatera till sin omgivning. Staden står för omvandling, frihet och nya möten. Byn står för stabilitet, ordning och grannskap. Detta är självfallet hårt dragna abstraktioner. I de små stadsdelarnas Göteborg har ofta funnit genemskap medan många av miljonprogrammets områden präglats av anonymitet och brist på socialt sammanhang (se speciellt Arkitekter berättar III, och då specifikt den senare delen om Gårdsten).


Hildedal igen: I väster ligger Wieselgrensgatan samt en del småhus; i öster Tuvevägen och industritomter och volymhandel; i söder småhusområde.


Däremot står det bortom all tvivel att det är Byn som ideal som dominerat i svensk stadsplanering under efterkrigstiden. Resultatet av detta har blivit vad som från början ofta refererats till som grannskapsenhet men som i detta sammanhang bättre benämns som enklaver. Jag vill nämligen hävda att i försöken att skapa lokal gemenskap (tyvärr med minst sagt tvetydiga och begränsade resultat) inåt i enklaven har dessa samtidigt avskärmats från sin omgivning på ett olyckligt sätt.

Så fort vi lämnar idyllen ryggen och skall ut i staden möts vi av en annan företeelse i svensk stads- och trafikplanering: menlösa gräsmattor och SCAFT. Hisingen är gammal kulturbygd men det är nu länge sedan någon Edvard Persson satt vi någon landsväg häromkring. Det finns ett ömsesidigt avståndstagande mellan vägen och Hildedal. Trafiken är för kraftig för att det skall vara attraktivt med småskalig bebyggelse direkt mot vägen och för de som reser till och från Tuve finns det givetvis ingen anledning att se Hildedal som något annat än något som passeras på vägen in till stan (eller i falla fall Backaplan), utan vill att trafiken skall flyta på snabbt och smidigt. Att SCAFT-paradigmen får råda är under dessa omständigheter inte konstigt. Det är långt ifrån blandstad.


Avståndstagande åt öster - Tuvevägen.


Avståndstagande åt väster - Wieselgrensgatan.


Låt oss dock titta framåt, säg 20 år. Om då visionerna för Backaplansområdet som en ny del av centrum realiserats kommer situationen förändras här vid stadens ände. Efterfrågan och markpriserna kommer att gå upp när Staden försöker växa norrut längst med dalgången. Då kommer den idylliska enklaven Hildedal att ligga ivägen och bidra till att stoppa expansionen av en kontinuelig stadsväv.

En levande, fungerande blandstadsmiljö skapas enklast och bäst genom att så att säga bygga vidare på något redan existerande. Att den dynamiska, föränderliga staden då stöter på den statiska Byn är ett problem som existerar runt om i Göteborg. Områden som är resultatet av modern planering ligger i vägen för stadens expansion. Med hjälp av PBL:s möjligheter att stoppa förtätning hindrar de bofasta en sådan utveckling. Staden blir inlåst av bostadsenklaver vars neomedeltida byinvånare ser allt att vinna och inget att förlora på status quo. I Hildedals fall består dock många grannar av köplador och industritomter, så det kanske inte kommer att talas så mycket om "gröna lungor" i just detta fall, fast man vet ju aldrig.


Downtown Hildedal

I nuläget är Hildedal en lämplig plats för en by (Kvibergstaden är i mina ögon ett mycket värre brott mot blandstaden) men någon gång i framtiden behöver vi kunna omvandla byn så att den blir en del av staden. Hur kan man uppnå sådana förutsättningar?

Jag återkommer nu till en av mina käpphästar - detaljplaneringens brist på tidsperspektiv och flexibilitet. Idag ägnar sig detaljplaner åt mycket in i minsta detalj men saknar allt för ofta framåtblickar. Likt det mesta som byggts efter kriget antas planerna vara för evigt, trots att vi vet att så sällan är fallet (inte ens den medeltida byn var så statisk som man kan tro).

Äldre tiders stadsplaner ägnade sällan någon tid åt vardagens små detaljer men hade fördelen att de ofta var framåtblickande. Även om det måhända är tjatigt att en urbanist tar upp New York som exempel är det värt att notera att Manhattans rutnät etablerades redan 1811, ungefär samtidigt valde stadens styre att snåla lite och strunta i marmor på baksidan av stadshuset på Lower Manhattan eftersom det mest var landsbygd. På så sätt kan mark- och fastighetsägare samt boende veta vad som kan tänkas hända inom det närmast årtiondet. Översiktsplanerna idag är mestadels ord och ger egentligen ingen konkret fingervisning om vad som skall hända på en given geografisk plats.


Nordöstra Göteborg - byar utan sammanhang.

Den kortsiktiga lösningen är att bygga vidare fler enklaver utåt och allt längre ifrån stadskärnan. Enklaver som alla vänder sig bort från genomfartsvägar och inte blir något annat än kulisser för den förbipasserande, om nu husen inte är helt gömda bakom en skog. Enklaverna saknar oftast underlag eller lokaler för service (i fallen med nya småhusområden) eller så ligger dessa handelsplatser avskilt från den ström av människor som rör sig till och från staden (många miljonprogramsområden). Vägarna fungerar som barriärer som inte uppmuntrar rörelse mellan enklaverna. All trafik för arbete, fritid och handel riktas in mot centrum eller ut mot köplador.

Medan Byn upplever vägen som ett problem är gatan istället en möjlighet för Staden. Det är längst med stråk där människor rör sig som det är attraktivt att skapa mötesplatser och lokaler för arbete, tjänster, handel, kultur och kaffesörplande. problemet är att det finns allt för många vägar runt byarna och allt för få välbesökta gator.  


Ett exempel på hur man kunde göra istället. Barrow Street är en lugn gata på Manhattan. Det är inte en återvändsgränd. Jag står mitt i gatan och tar bilden. Mindre än tio meter bakom mig ligger 7:e Avenyn. Ingen SCAFT, inga menlösa gräsmattor. Fastighetsvärdet är nog inte så lågt.


Min tanke är att byns avståndstagande mot genomfartsgator och vägar istället kan användas till en fördel. Genom att redan redan i detaljplanerandet för Byn peka ut impedimenten, de menlösa gräsmattorna, som tomter för framtida bebyggelse direkt mot gatuplan, kan den expanderande staden växa runt och förbi Hildedal (vars avstånd från vägarna måhända är lite i minsta laget för min idé; hade ej med mig lantmätarutrustning). En sådan bebyggelse skulle då bestå av lite större byggnader med lokaler i gatuplan, kontor och även lägenheter för oss som vill bo i Staden och inte i Byn. Genom att planera på detta, er långsiktiga sättet, kan idylliska bostadsområden byggas upp i utkanten av staden och sedan kan intresserade bolag et cetera bygga till andra funktioner och boendeformer när det finns en efterfrågan. Om det aldrig uppstår någon sådan efterfrågan kommer marken att ligga i träda som vanligt och vi har egentligen inte förlorat något på det; att slösa bort yta är vi så vana vid nu att det näppeligen gör vare sig till eller från.

Dessutom är de boende i idyllen medvetna om denna utveckling i förväg, vilket torde underlätta i detaljplanearbetet, de boende får reda på detta i ett skede långt innan en exploatör måste börja riskera kapital på något som kan överklagas och dras i långbänk. Jag tänkte mig i Hildedals fall inte att denna exploatering skulle vara extremt hög. Kanske en våning som inte får vara bostäder och ytterligare två eller tre våningar ovanför detta.

Genom att i arbetet för en enklav göra lite extra och ta med några solstudier och bullerutredningar (området ligger inom fyra kilometer från Brunnsparken och med stombusslinje vilket skulle kunna underlätta för bostäder med undantag från bullerkrav; Hildedal torde garantera en tyst baksida; bortsett från barnen då) för en sådan framtida exploatering så finns det en del förarbete som exploatörer kan utgå ifrån.

Ytterligare en liten fördel skulle vara att det finns en prislapp på nimby-beteende. Om exempelvis bostadsrättföreningar i Hildedal inte vill att det byggs hus på deras impediment ut mot vägen - hus som skulle ge dem bättre lokal service och bullerskydd - så får de ta den ekonomiska kostnaden för detta. Först genom att köpa upp tomterna och sedan genom att inte sälja om eller när priset på dessa tomter börjar gå upp.


Delsjövägen i Vandkunstens (dystropiska?) vision
- nog hade denna plats mått bra av några exploateringsbara tomter i väntan på efterfrågan?

Sammanfattningsvis finns det möjligheter att skapa förutsättningar för stadsplanering som skulle gynna både stads- och byinvånarna och hjälpa oss att bygga den socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbara staden om vi börjar tänka utanför den funktionalistiska stadsplaneringslådan.

Expedition Stålhandskegatan

Rivningar, ombyggnader och nybyggen i de centrala delarna av Göteborg leder allt som oftast till en hel del uppmärksamhet och debatt. Centrum är något som de flesta av oss kan relatera till; som göteborgare (och besökare) har vi erfarenheter av och relationer till dessa platser. De flesta göteborgare bor dock inte på platser som någon utomstående egentligen har någon djupare relation till. Inom denna kategorin faller många av stadens förorter. Även om en del får sin beskärda del av uppmärksamhet i media är det sällan av det positiva slaget. Turligt nog (får man nog säga) finns det även flera förorter som nära nog aldrig uppmärksammas eller besöks av någon utomstående.


Kyrkbyn med två detaljplaner

Ett sådant område är Kyrkbyn i Lundby (Johannes Åsberg har ingen aning om vad det ligger). Det är en grannskapsenhet från 1950-talet med vinkelformade trevåningshus och punkthus i park. I den södra delen av detta område, i angränsning till början och slutet av Stålhandskegatan - en rak gata som går från Lundbytunnelns östra öppning rakt västerut i ungefär 700 meter innan den svänger av och byter namn till Östra Bräckegatan - finns det två planerade byggprojekt.


Det första av dessa är ett planerat område med fem hus i park på Trekantsgatan. Det andra projektet ligger 400 meter väster därom och består av två punkthus. Jag kommer nedan resonera kring de tankar och den motivation som nyttjas för dessa planer, i första hand i relation till den andra planen närmare Kyrkbytorget (det finns mer att säga än vad som får plats i detta inlägg - se planhandlingar för att få veta mer!). Jag har nämligen inte kunnat hitta några detaljplaner och samrådshandingar kring Trekantsgatan och min rädsla för minotaurer medför att jag inte vågar leta mig längre in på kommunens hemsida.


Här skall "staden" ligga!


Mitt emot kan vi skönja den inbjudande gångvägen till Erikbergs köpcentrum


Blandstad och stadskvarter på södra sidan om Stålhandskegatan


Notera den närmast sjukligt utstuderade separering av hus, gc-väg och bilväg vid en måttligt trafikerad gata


I mötet mellan Stålhandskegatan och Åbogårdsgatan som bilister (och cyklister som mig) tar för att komma runt grannskapsenheten Kyrkbyn i väst-östlig respektive nord-sydlig riktning borde kanske kunna vara en lämplig plats för någon form av blandat inslag med andra funktioner än bara bostäder. Det kommer mig osökt att tänka på tre punkthus en kilometer nordnordväst vid Örebrogatan, där jag hade snarlika invändningar. Och råkar det inte vara samma bolag, Botrygg, som är inblandad i även detta fall! Om det är något att gå på vet jag inte om jag är vidare optimistisk.


Botryggs idéskiss för område 1

(skall påpekas att jag för en tid sedan såg att projektet överklagats och ännu har inget hänt vid Trekantsgatan)


Vy över område 2

Det andra projektet med två punkthus i sju våningar är närmare Kyrkbytorget och grannskapsenhetens park. Här angränsar dessutom den planerade bebyggelsen till Östra Bräcks småhusområde på andra sidan vägen. Den planerade bebyggelsen skils visuellt från delar av Kyrkbyn av en höjd kallad Byabacken med lämningar av en bronsåldersgrav. Jag kunde med min otränade blick inte se något som liknande en gravplats men som tur är så avser i alla fall gestaltningen garantera att siktlinjen till andra fornlämningar i området som jag antagligen inte heller kan se är fri: "De arkeologiskt viktiga siktlinjerna mellan begravningsplatsen och andra strategiska höjder i omgivningen fungerar som fysiska begränsningar för de nya byggnaderna och dess arkitektur".


Gammal värmecentral

Bygget kommer att ske på bekostnad av en gammal värmecentral med tillhörande garage. Värmecentralen är i ett rätt slitet tillstånd och man kanske skulle förvänta sig att boende i område skulle bli glada över att bli av med den och få nya grannar... Men så verkar inte vara fallet. Givetvis oroar sig flera av de boende för att fler grannar (och endast 0,8 parkeringar per lägenhet) kan förstärka det "parkeringskaos" som påstås föreligga i den slumrande grannskapsenheten. Dessutom anses byggnaderna vara alltför höga (skulle vara nio våningar från början).


Blickfång från byabacken

Grannarna i småhus är oroliga över insyn och skuggor. SBK ser det som att de nya husen kan ge "ögon på gatan" och därmed öka tryggheten. De menar att två punkthus en bit upp på en grässlänt skall ge Stålhandskegatan mer prägel av stadsgata och agera som en grön port in i Kyrkbyn från söder. Egnahemsägarna verkar dock snarare vara av uppfattningen av att deras nya grannar i alla fall viss utsträckning kan komma att bestå av perversa individer som kommer att sitta och studera dem med hjälp av kikare från sitt punkthus. Vad som kanske är lite mer förvånande är oviljan från boende i Kyrkbyn. Punkthusen kommer att sticka upp lite över Byabacken och några anser tydligen att detta kan skugga parken och dessutom störa parkintrycket.



Med tanke på parkens storlek vet jag inte vilken byggnad som skulle krävas för att lägga den i skugga och är det inte redan något som sticker upp och stör parkintrycket? Låt oss zooma in med kameran lite...



... jo där är den! Masthuggskyrkan som förstört Göteborgares naturliga siktlinjer sedan 1914 (invigande biskop Edvard Rodhes väg ligger i Västra Bräcke)!


Infart i Kyrkbyn från söder

Kyrkbyn, vars plan signerades av Tage William-Olsson 1950, har i sitt upplägg många likheter med Norra Guldheden. Bebyggelsen består av en blandning av lamellhus och punkthus. Det anses vara vikigt att de nya husen relateras till detta. Men samtidigt har alltså även närområdet såväl småhusbebyggelse (om man köper resonemanget så ger detta faktiskt kritiska småhusägare rätt) och mer traditionella stadskvarter. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att de två planerade områdena i realiteten i mycket högre utsträckning geografiskt angränsar till dessa två typologier än nuvarande Kyrkbyn. Ändå är det alltså just typologin punkthus i park som får ses som modellen för båda dessa områden.


Punkthus i park

Det tycks vara är helt oproblematiskt för SBK att förslå dessa typologier. Det är nämligen bestämt och klarlagt i den officiella beskrivningen av Lundby att det redan är blandstad. Grönt ljus att fortsätta precis som vanligt med bostadsenklaver i halvcentrala lägen alltså, målet är ju redan uppnått!


Kyrkbytorget

Kyrbytorget är planerat så att de skall påminna om torget i en svensk småstad - samfällighetens mitt för en lämplig population av individer. Tyvärr har den också något av den svenska småstadens stagnation över sig. Även om just detta torg måhända inte är något skräckexempel så är det inte precis placerat så att det skall vara lätt att hitta; resenärer leds runt om på sidorna av grannskapsenhetens mitt. Kanske kan fler invånare en bit bort bidra till stävja stagnationen - längre än så verkar inte SBK:s ambitioner sträcka sig. I grannskapsenheten andra funktioner än bostäder endast till för att tillgodose lokala behov. Att i området inkorporera och tillåta verksamheter med ett annat syfte finns inte på kartan.


Befintligt nybygge nära område 2 - blandstad?

Lundby är att betrakta som mellanstaden i Göteborgs nya översiktsplan. I den kan vi läsa att dessa områden skall kompletteras med bostäder, arbetsplatser, service, rekreation och kultur. Dessa funktioner skall i möjligaste mån blandas. Blandningen här är givetvis lika med noll. Måhända kan man förklara detta med att planerna påbörjades innan den nya översiktsplanen antogs, men nog är det inte så enkelt.
 


Frågan som skulle behöva ställas är varför en sådan funktionsblandning inte övervägs? På vilka grunder är det i dessa lägen omöjligt att öppna för möjligheten att blanda funktioner och skapa förutsättningar för detta?


Skiss över område 2 från molnen

Det är svårt att sia om vilken faktor som är den mest avgörande för att planeringen till synes oundvikligen hamnar i fritt placerade bostadshus om och om igen. Detaljplanehandlingar  är oftast redigerade på ett sådant sätt att andra lösningar inte ges någon närmare genomgång och många beslut i planprocessen blir osynliga för den utomstående.


Dokument som ligger till underlag för beslut innehåller sällan eller aldrig några konkreta alternativa lösningar och därtill hörande analys. Även följder av nollalternativet (blankt nej) saknas i allmänhet. Dessutom saknas det alltid den fjärde dimensionen i detaljplaner - tiden. Hur ändrade behov och förhållanden skall kunna tillgodogöras problematiseras inte. Planer är så kompletta och allomfattande att de implicit antas presentera lösningar som kommer att stå sig i alla tider.


Måhända är det byggherrarnas krav, punkthus verkar vara en standardlösning numera, ger mycket solljus och är tydligen relativt billiga att bygga - dessutom säljs/hyrs alla lägenheter i ett så här centralt läge ändå ut. Kanske är det PBL och andra normer och lagar om solvinklar och bullerstörning som varit ledande. Kanske trafiklösningen har haft ett stort inflytande.


Måhända är det en blandning av alltihop; resultatet av oreflekterade icke-beslut präglade av en blandning av formella och informella institutioner  och traditioner kopplade till ett funktionalistiskt paradigm inom stadsplanering som i realiteten gör det omöjligt att ute på Hisingen bygga något annat, trots att det kritiske observatören tycker att det skär sig med de ord och visioner som framhävs i den rådande Översiktsplanen.


Vi skall alla denna vägen vandra - (d?)Ödmansgatan mot Lundby Nya Kyrka. Endast förhållanden i detaljplaner råder för evigt.

I en sådan situation är orwellskt nyspråk den enklaste - kanske den enda - lösningen för SBK.

SBK svarar om Sannegårdens Centrum



SBK:s förslag för Sannegårdens centrum

YimbyGBG har tidigare lämnat ett yttrande över detaljplanen för Sannegårdshamnen. Nu har vi fått svar från den ansvarige planarkitekten Anders Svensson:

- - - - -

Först stort tack för ert långa och ambitiösa yttrande över vårt förslag till detaljplan. Jag håller i grunden med er om det mesta. Se detta som spontana reaktioner på era tankar. Ett mer formellt remissvar kommer i antagandehandlingen där ert yttrande nu ligger med i utställningsutlåtandet.

Det är riktigt att Norra Älvstranden har en bit kvar ännu mot den täta stad som var visionen. Men Rom byggdes inte heller på en dag och de ca 25 år som man nu har byggt på Norra Älvstranden är också en kort tid ur stadsbyggnadssynpunkt. Jag tror att de tankar som nu är aktuella att knyta samman med Lundby vid Säterigatan och skapa en sammanhängande kvartersstad kan betyda mycket för integrationen.

Mycket handlar ju om att däcka över och skapa bättre skydd längs hamnbanan som ligger som en avskärande barriär längs hela området. Det är buller och det är risker med transporter av farligt gods som stökar till det, men nu är det aktuellt med en tunnel mellan Eriksbergs köpcentra och Pölsebo och då tror vi att vi kan komma loss med Säterigatan.

Norra Älvstranden förtätas succesivt med alla funktioner. Vi försöker just nu få in bostäder vid Lindholmen centrum. Studentbostäderna var första steget. En plan finns framme för ett bostadskvarter i hörnet Lindholmsallén/ Ceresgatan/Karlavagnsgatan. Överklagad till regeringen av Zinken Weland som inte vill ha bostäder alltför nära med tanke på framtida miljötillstånd. Ännu ett bekymmer i vår ambition att bygga blandstad. Ett tänkt bostadskvarter skulle bilda avslutning på Lindholmshamnen där restaurangen i den gamla infobyggnaden ligger idag.

När det gäller Sannegårdshamnen så ligger tyvärr både tågtrafik och biltrafik kvar inom överskådlig tid och ger tydliga ramar för vad som är möjligt. En förstudie för Lundbyleden och Hamnbanan mellan Kvillebangården och Eriksbergsmotet är i startgroparna men det finns tydligen inga pengar för detta inom den närmaste 10-årsperioden. Under tiden måste vi förhålla oss till det och bygga staden utifrån de förustättningar som ges. Tyvärr fungerar inte ert förslag pga just detta.

Ett kvarter med bostäder närmast hamnbanan och Lundbyleden godkänner inte räddningstjänsten, det hamnar inom riskzonen och bullernivåerna är för höga. Även kringbyggda kvarter i sådana lägen får ett antal lägenheter i hörnena som inte kan få någon tyst sida. Därmed säger miljöförvaltningen nej.

Vad det gäller handel så är inte ambitonen att skapa ännu ett köpcentra. Ägaren till Eriksbergs köpcentra ville egentligen ha in även ICA i sitt skal så att all handel kunde samlas dit. Vi (Sbk och Byggnadsnämnden) sa nej till detta med hänvisning till en mer spridd handelsstruktur nära kollektivtrafik och med möjlighet att nå åtminstone någon större livsmedelsaffär inom gångavstånd från bostäderna.

I Sannegården centrum såg vi möjligheten att ordna detta och att dessutom ge underlag för ett antal mindre butiker och caféer på sikt i bostädernas bottenvåningar och i affärshuset som komplement till ICA. En vårdcentral är ett starkt önskemål i stadsdelen. Här råder fri etableringsrätt idag så det gäller att vara först och att erbjuda något bra och attraktivt om man skall kunna planera för vården.

Sedan har vi det här med ekonomi. Där hamnar vi ofta i ett moment 22. Vi vill gärna skapa en levande stad med handel, bostäder, service och verksamheter i en salig blandning och jobbar rätt hårt för att nå detta i våra planer. Men det måste ju alltid finnas någon som betalar. Vilka pengar som finns för samhällsbyggande är beroende av vad jag brukar kalla "den ekonomiska motorn" i samhället.

Under förra högkonjunkturen på det sena 80-talet var det kontor som gällde. Då tillkom på Norra Älvstranden ett antal ambitiösa kontorsbyggen i det gamla varvsbyggnaderna. När ekonomin tog fart på slutet av 90-talet var det bostäder som gällde. Bostadsrätterna har bekostat hyresrätterna och på Norra Älvstranden har man lyckats skapa en hygglig blandning av både och.

De senast åren har det varit mycket fokus på handel. Handeln har blivit alltmer nischad på olika kundgrupper. Vill man bygga en stor livsmedelshall så skall det se ut på ett visst sätt. Med gratis parkering intill osv. Att bygga handel med hus ovanpå har vi testat i skisskedet även i Sannegårdshamnen men då sade intressenterna nej. Det blir ju en dyrare lösning husbyggnadstekniskt. Ur förvaltningssynpunkt vill man också ha rena fastigheter.

Detta har vi lyckats slå hål på i centrala lägen där man kan hävda butiker i bottenvåningarna. Vid Friggagatan har jag t ex jobbat med en plan för smålägenheter ovanpå handel. Älvstranden är duktiga på att förhandla med olika intressenter och t ex vid Eriksbergstorget (vid Hotell 11) har vi ju byggt ett blandat kvarter med kontor och bostäder ovanpå handel.

Men som sagt det gäller att ha med sig intressenterna och att kunna erbjuda bra lokaler med låg hyra för att detta skall gå ihop. Så assymetrin som ni pratar om har sina ekonomiska skäl. Att bygga den levande staden från början skulle helt enkelt kosta en hel del skattemedel som inte finns.

Social segregering har ju debatterats mycket. Enligt min mening går det inte idag att bygga nya hus så billigt att de blir tillgängliga för alla grupper. Markpriserna i attraktiva lägen gör att nya bostäder i Sannegårdshamnen och på Eriksberg hamnar väsentlig över nyproduktion i t ex Gårdsten. Att bygga bostadsrätter i de nordöstra stadsdelarna har också länge varit ett önskemål men svårt att få till.

Jag har nu i några år jobbat med Backaplan och Östra Kvillebäcken som jag tror kan vara en bit på vägen att bygga bostäder med blandade upplåtelseformer nära handel, service och kollektivtrafik. I Kvillebäcken har vi försökt jobba med kvartersstad. Även denna är litet modifierad om man jämför med Linnéstan. Nya hus ställer sina krav. Som sagt, bostäder nära trafikbuller innebär genomgående lägenheter. Svårt i kvartershörn. Lösning: öppna kvartershörn med inglasade balkonger!

Vi får se. Vi har också skrivit ett gestaltningsprogram där vi lyfter fram åtskillnad mellan gata och gård i material och utformning. Viktigt med halvprivata zoner likaväl som en tydlig offentlighet där alla känner sig välkomna.

Jag tycker inte att man skall vara alltför negativ inför den lösning som nu ställs ut. Planen för Sannegården centrum har blivit bra, tycker jag. Vi har lyckats lägga bostäder där det är möjligt med hänsyn till risker och buller i bra lägen med utsikt mot vatten och med bra ljusvärden. Vi har fått till en stor offentlig plats/strandpark som kan bli en enorm tillgång för folk i området. Vi har lagt handel, vård och bostäder vid en hållplats som även når skola och daghem. Förberett för spårvagn den dagen sådan blir möjlig (pengarna igen).

Exploateringstalet i Sannegården centrum är betydligt högre än i resten av hamnen. Husen är högre och blandningen är större. Funktionsintegrering bör man ju alltid försöka fixa på kvartersnivå i stadens centrala delar. Hela vägen fram har vi kanske inte nått men vi har ändå lokaler i bottenvåningen även mot parken och i centrat som helhet räknar jag till minst fyra funktioner utöver allmänna mötesplatser.

Vi har försökt gestalta den offentliga parken som en tydligt offentlig yta medan ytorna mellan husen blir tydligt halvprivat. De offentliga ytorna är lätt åtkomliga från allmänna gångstråk. Det handlar också om att markera gränser genom murar och nivåskillnader mm. Det är detta som ligger i kvartersstaden till skillnad från 50- och 60-talens trafikseparerade lameller och punkthus i park. Däremot kan jag hålla med om resultatet kanske inte skall definieras som "kvartersstad" i egentlig mening. Det har heller inte varit avsikten.

Anders Svensson
Planarkitekt


- - - - -

Vi är naturligtvis väldigt glada att Anders tagit sig tid att svara oss så utförligt, det lovar verkligen gott att vi har stadsplanerare som är måna om att upprätthålla en levande dialog med medborgarna. Det är också mycket intressant och upplysande att få ta del av de problem och utmaningar som planerare möter i sin vardag. Mycket kritik som riktas mot arkitekter och planerare bygger på en bristande insikt i stadsbyggandets praktiska verklighet. Det är därför oerhört betydelsefullt att även vanliga medborgare får denna typ av "inside-information".

Det är också roligt att Anders i grunden håller med oss om det mesta. På några punkter är dock resonemangen som förs i svaret något dunkla. Förhoppningsvis kan vi nå en större klarhet genom en diskussion här på sidan.

1. "Rom byggdes inte på en dag"
Det är sant att en stad är en organism med en mycket längre livscykel än en människa. Stadsdelar förändras och utvecklas under lång tid. Men för att förändring och utveckling överhuvudtaget ska vara möjlig krävs ju att det finns en grundläggande flexibilitet i bebyggelsen. Dagens byggande, bl.a. på Norra Älvstranden, saknar ofta denna flexibilitet. Har man från början omöjliggjort andra funktioner än boende så är utrymmet för utveckling mycket litet. Det är därför oerhört viktigt att bygga in flexibilitet från början.

2. Kvartersstad vid Säterigatan
"Sammanhängande kvartersstad" låter ju bra och det skulle säkert "betyda mycket för integrationen". SBK gav nyligen ut en utmärkt handbok för stadsbyggande, Stadskvaliteter, där kvartersstad beskrivs på ett tydligt och pedagogiskt sätt.



SBK:s definition av kvartersstad - klicka för större bild

Problemet är att den plan som offentliggjorts knappast kan definieras som "sammanhängande kvartersstad", lika lite som Sannegårdshamnen är det. Funktionsblandningen verkar också inskränka sig till "gångavstånd till köpcentrum" och en handelsetablering i områdets nordöstra utkant. I övrigt hänvisas man till maskinkajen på Eriksberg.



SBK:s förslag för Säterigatan

Man kan naturligtvis kalla uppbrutna bostadslameller för "sammanhängande kvartersstad", men det förändrar ju inte det faktum att det är uppbrutna bostadslameller och inget annat.



SBK:s förslag för Säterigatan - klicka för större bild

3. Hamnbanan
Det låter mycket bra att SBK arbetar för att minimera störningarna från Hamnbanan. Vad gäller säkerhetsavståndet (80m för tät bostadsbebyggelse) så ligger all bebyggelse som YimbyGBG föreslagit utanför riskzonen. Det är alltså inget motargument mot vårt förslag. Detta framgår också tydligt av MKB:n som är bifogad planhandlingen. Dessutom förmodar jag att SBK är medvetna om att både Centrumhuset och Västra Lotten kommer att innehålla bostäder. De ligger till och med närmare Hamnbanan än vårt föreslagna kvarter.



4. "Norra Älvstranden förtätas succesivt med alla funktioner"
Nej, problemet är just att man förtätar successivt med olika funktioner. Först kommer renodlade "bostadskvarter", sedan kommer "centrumfunktioner". Alternativt bygger man "kontorskvarter" som på Lindholmen och försöker sedan trycka in några "bostadskvarter" där det finns plats. Låter det bekant?

Det är för att det är så vi byggt det senaste halvseklet. Men det är inte så man bygger blandstad. Och det är SBK uppenbarligen medvetna om: "Att bygga den levande staden från början skulle helt enkelt kosta en hel del skattemedel som inte finns."

Frågan är dock om det bara finns två alternativ: antingen att låta byggbolagen göra som de vill, eller att ge dem väldigt mycket skattepengar för att göra som vi vill. Förhoppningsvis finns det fler sätt, eftersom det under mänsklighetens historia har gått alldeles utmärkt att bygga stad fram tills för ett halvsekel sedan.

Som tjänsteman är det förstås inte Anders Svenssons roll att säga vad som är önskvärt, men våra politiker skulle nog behöva lite konkreta tips om olika sätt att politiskt komma tillrätta med det här problemet. Vilka konkreta juridiska, finansiella och administrativa reformer behövs?

5. Överklaganden
Det är förstås tråkigt att samhällsnyttiga projekt stoppas av snävt egoistiska intressen. Men det är ju ingen konstig slump eller naturlag, utan ett juridiskt system som upprätthålls (och kan ändras) genom politiska beslut. Därför vore det återigen värdefullt om våra lagstiftande politiker fick tips om hur dessa system kan förändras.

6. Social segregering
Att vår kommunala förvaltning helt utesluter möjligheten av social blandning i nya områden, när detta är ett uttalat mål från våra politikers sida, tycker jag låter mycket oroväckande. Såvitt jag vet är dessutom mycket av den aktuella marken i kommunens ägo, varför det är svårt att förstå vad markpriserna har med saken att göra.

Att det finns ett fiskalt intresse av att erbjuda hushåll med god ekonomi attraktiva bostäder innanför kommungränsen kan jag förstå, men det borde ju också finnas politiska prioriteringar av vilken sorts stad vi vill leva i.

7. Kvartersstad och genomgående lägenheter
"Nya hus ställer sina krav. Som sagt, bostäder nära trafikbuller innebär genomgående lägenheter. Svårt i kvartershörn. Lösning: öppna kvartershörn med inglasade balkonger!"

Att det skulle finnas någon sorts motsättning mellan slutna kvarter och genomgående lägenheter låter väldigt underligt. Inte ens om man utgår ifrån att svensk byggindustri är oförmögen att bygga något annat än lameller så blir det begripligt. Även lameller som ställs i vinkel kan få genomgående lägenheter med rätt planering av lägenheterna.

Att lösningen på bullerproblem skulle vara att öppna upp kvarteren och glasa in balkongerna låter märkligt. Det måste väl vara bättre att skapa fysiska hinder för ljudvågorna så nära bullerkällan som möjligt. Till exempel genom att sluta kvarteren.

Det finns ju också exempel på kvarter som byggts i modern tid utan öppna kvarterhörn, ta t.ex. planen för det nya Skeppsbron - där har SBK gjort ett utmärkt jobb med att sluta kvartershörnen. Gatuhörnen är för övrigt också de bästa kommersiella lägena, fråga Seven-Eleven.

- - - - -

Sammanfattningsvis finns alltså en hel del att rikta kritik mot i det liggande förslaget. Det grundläggande problemet är dock inte bristande vilja bland arkitekter och planerare, de gör uppenbarligen så gott de kan under de rådande förutsättningarna. Problemet är de rådande förutsättningarna. De måste förändras och det är en politisk fråga.

Vi måste komma bort från den nuvarande situationen där planerare och arkitekter tvingas trolla med knäna för att få till något som i bästa fall vagt påminner om översiktsplanens intentioner. Vi behöver konkreta reformer - nu.

Stadsliv - hur gör man?



Enligt Metro är bilden ett montage - men detta myllrande folkliv skulle kanske bli möjligt om FP:s motion gick igenom...

Folkpartiet i Göteborg utmärker sig med ett intensivt intresse för stadsliv. Det kommer en strid ström av mer eller mindre underbyggda motioner som alla förespråkar ett mer livaktigt stadsliv. Den här gången gäller det uteservering på Gustav Adolfstorg. Kerstin Ekman (FP) tycker gamle Gustav ser lite ensam och moloken ut - varför inte anlägga en härlig uteservering fylld med glada människor bredvid? Stadsbyggnadskontoret har inget att invända men...

- Däremot finns det inga restauranger eller kaféer i direkt anslutning till Gustaf Adolfs torg som skulle kunna sköta det så det är snarare ett logistiskt problem, säger Magnus Sigfusson på stadsbyggnadskontoret.

YimbyGBG skrev för inte länge sedan
om en annan motion från Kerstin Ekman. Då gällde det att göra om Norra Hamngatan till en levande gågata fylld med uteserveringar. Vi på YimbyGBG gillar förstås uteserveringar, i likhet med andra former av urban social samvaro, och det är kul att det uppenbarligen finns ett starkt intresse från ledande folkpartister att skapa förutsättningar för ett rikt stadsliv.

Men stadsliv uppstår inte för att man ställer ut några cafébord med parasoller. Vill man verkligen göra Västra Nordstaden mer levande så behövs det mer bostäder och fler publika lokaler i området. Man måste bryta upp kontoriseringen av området. Snart flyttar kanske förvaltningen från funkisklossen Traktören (bredvid Rådhuset). Då är det kanske dags för FP att lägga en motion om en rejäl ombyggnad/nybyggnad?

Stadsarkitekt?

GT rapporterar att frågan om tillsättande av stadsarkitekt är uppe för diskussion i kommunstyrelsen idag. GT:s Åke Lundgren, som ofta skriver om stadsplaneringsfrågor, är skeptisk och tror mer på ledarteam än ensamt geni:

"Göteborg har inte haft någon stadsarkitekt sedan stadsbyggnadskontoret omorganiserade 1998. I januari i år motionerade folkpartiet i kommunfullmäktige att en tjänst som stadsarkitekt åter skulle inrättas i Göteborg, och efter en remissrunda ligger nu motionen på Kommunstyrelsens bord på onsdag. I motionen konstaterar de fyra folkpartisterna att Göteborg står inför stora utmaningar de närmaste åren när det gäller stadens utveckling och anser att staden saknar ett forum för en framåtsyftande stadsbyggnadsdebatt. En stadsarkitekt skulle utgöra ”spindeln i nätet”, hålla ihop frågorna om stadens utveckling, vara en kraft för en samlad vision och ha ett tydligt mandat att driva en debatt kring dessa frågor. Frågan är kontroversiell och har diskuteras häftigt i minst ett år i olika forum - långt innan motionen lades.

Förespråkarna tror att för en bra utveckling för stadsbilden. Diffust dock vad "bra" egentligen betyder. Oftast tolkar man in sina egna värderingar i vad denne eventuelle stadsarkitekt står för. De som exempelvis inte vill se Centralposthuset byggas om till hotell tror att denne skulle hindrat dessa planer. Är man mot höga hus i Göteborg tror man att man att en stadsarkitekt stoppar dylika dumheter, vill man se fräcka byggnader som sticker ut tror man att stadsarkitekten förverkligar det. Motståndarna menar att en införandet av en stadsarkitekt är fel utifrån en demokratisk synvinkel. Staden ska byggas i politiskt samförstånd och med allmänhetens insyn och påverkan.

Enligt min ringa mening behövs inte en tjänsteman till på Stadsbyggnadskontoret, där det för övrigt redan finns 66 arkitekter. Däremot saknar jag ett större mått av kreativt tänkande, stora vågade visioner och större öppenhet. Den ensamma ledare, det excentriska geniet som stadsbyggare, representerar ett ledarskap på väg bort. I dag är ledarteam modellen, i allt från idrotten till näringslivet och politiken. Samhällsbyggande, visioner om stans utveckling och stadsbildens framtid är för viktig för att lägga i knät på en enda person. Tio år har gått sedan 1998 - och utvecklingen har inte blivit sämre, kanske inte bättre heller, men inte sämre. Skrämmande saker hände under den senare hälften av 1900-talet fram till 1998 då staden hade en stadsarkitekt - även om det inte var i paritet med min hemstads mardröm."

Mycket på gång

Det är höst, och det betyder att det blir extra aktivitet på stadsplaneringsfronten. På Stadsbyggnadskontorets hemsida kan ni se några av alla de projekt som är på gång. Här finns mycket spännande att läsa om hur framtidens Göteborg kommer att se ut. Bland annat två detaljplaner som YimbyGBG planerar att lämna yttranden om.

Sannegården Centrum på Norra Älvstranden är ett intressant projekt, där man uttryckligen säger sig vilja skapa tät, blandad kvartersstad.



Det är särskilt anmärkningsvärt eftersom det är första gången översiktsplanens mycket explicita ambitioner återkommer i oförvanskad form i en detaljplan. Dessvärre verkar inte de ritningar som presenteras helt överensstämma med de ambitioner som detaljplanen uttrycker.

Det andra projektet gäller skola och bostäder vid Marconigatan i Frölunda.



Även här är detaljplanens ambitioner sympatiska och även här finns vissa frågetecken kring hur ambitionerna förvaltas i den konkreta utformningen.

Utöver dessa projekt har vi inlett ett mer långsiktigt arbete med att ta fram ett exploateringsprogram för Guldheden. Om ni vill vara med i arbetet med dessa yttranden eller bara lämna synpunkter, skriv en kommentar här eller skicka ett mejl till johannes@yimby.se.

Stadsbyggnadskvaliteter

Göteborgs Stadsbyggnadskontor publicerade nyligen en intressant skrift som heter "Stadsbyggnadskvaliteter". Det är en handfast guide genom stadsbyggandets teoretiska och praktiska förutsättningar i dagens Göteborg. Här återfinns, i komprimerad form, det stadsbyggnadsperspektiv som den nya översiktsplanen bygger på. Förhoppningsvis kan denna skrift, tillsammans med den nya ÖP:n, bidra till ett progressivt stadsbyggande i Göteborg.

Ur texten:

"Under de senaste 50 åren har Göteborg spridits ut i öar av bebyggelse över ett stort område. Särskilt tydligt blev det under 1960- och 70-talens storskaliga bostadsbyggande där sambanden mellan olika delar är svagt på flera håll. Stadslandskapet har blivit stort och uppsplittrat, där man färdas mellan bostad, arbete, skolor, handelsplatser och andra målpunkter. Vissa stadsdelscentra och lokala torg kom att ligga avskiljda från det övergripande vägnätet, vilket försvårar orienteringen och gör vägsystemet mindre logiskt. Gång- och cykelvägar ligger ofta i grönområden i dålig kontakt med bebyggelsen. Ett relevant och realistiskt förhållningssätt i stadsplaneringen är att på lång sikt bygga samman Göteborgs stadsområde till större och kontinuerligt sammanhängande delar. Kollektivtrafik samt gång- och cykelsystem ska vara basen i en sådan planering, där ökad trygghet och mer logiska rörelsemönster är viktiga inslag."

Läs "Stadsbyggnadskvaliteter" som pdf.
»
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6731 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter