Utskrift från gbg.yimby.se
....

YimbyGBG på födelsedagskalas

I år firar arkitektkontoret Semrén & Månsson fyrtio år. Som en del av sitt firande bjöds jag, som representant för YimbyGBG, till en heldag och en paneldebatt kring stadsplaneringsfrågor.

Förmiddagen påbörjades med en frukost på Avalons takterass som följdes av en busstur till taket på Centralposthuset och högsta våningen i Porslinsfabriken.


Göteborgs takåsar sett från Avalons tak
(att bilderna i ett av mina inlägg inte är dåliga beror på att dessa tagits av Semrén & Månssons tillfällige hovfotograf Johan Lund)
.

På plats presenterade representanter från Stadsbyggnadskontoret de utvecklingsprojekt som fanns i blickfånget från dessa högt placerade platser. Två av dessa områden är inte att betrakta som nyheter för den trogne Yimbymedlemmen eller -besökaren. Såväl Backaplan som Skeppsbron har tagits upp till debatt flera gånger.

Däremot kan det tredje området som togs upp bli ett intressant ämne för framtida diskussioner. Som påtalats tidigare har kommunen nu börjat titta närmare på de alternativ som finns för att innan 2020 ersätta gamla Göta Älvbron. Som åhörare var det intressant att få reda på att i arbetet för den nya förbindelsen kommer det även att finnas med tankar på hur denna förbindelse över älven skall förbindas med resten av staden, genom Gullbergsvass och ner mot Stampen. I detta avseende är det inte "bara" ett trafikplaneringsprojekt utan även ett stadsplaneringsprojekt. Om några veckor kommer frågan gå ut på samråd och det kommer att bli intressant.


Den baksida på Centralposthuset som eventuellt kanske skall bli platsen för en tillbyggnad. En tillbyggnad som stör siktlinjer och god smak enligt vissa.

På eftermiddagen deltog jag som representant för YimbyGBG i en paneldebatt på HDK. Övriga deltagare var Semrén & Månssons VD Magnus Månsson, sociologen Catharina Thörn, kanske mest känd i stadsplaneringsfrågor för sitt deltagande i (bristande) Dialog Södra Älvstranden och den mångsidiga arkitekten och professorn vid KTH, Anders Wilhemson.

Det är givetvis omöjligt att sammanfatta en paneldebatt. Ett mötesform som innebär utsvävningar åt både det ena och andra håller som i skriven form bara framstår som förvirrande och ostrukturerat (vilket det i och för sig emellanåt kan vara). Jag skall dock försöka ge en sammanfattning av min poäng och i viss mån försöka ta med övriga deltagares åsikter (om ni och eventuella åhörare är inne och läser är det givetvis trevligt om ni fyller på med saker ni tycker jag missat. Jag kan trots allt bara tala för mig själv).

Titeln för debatten var "Vem styr planprocessen?". En på många sätt viktig fråga men också en omöjlig sådan. Varje gång jag talat med någon part i processen har dessa alltid uppfattning att någon annan part är de som sitter inne med makten.

Magnus Månsson, som betalade kalaset och därför fick tala först, kan processen från idé till färdig byggnad förbättas avsevärt genom att minska antalet personen i varje steg och att det är allt för många personer som egentligen gör samma sak. Vad jag framförde var alla de parter som har makten att säga nej i processen och att antalet möjliga nej, eller i alla fall i den utsträckning denna makt används, behöver minska för att göra processen mer effektiv.

Från en annan synvinkel angrep Catharina Thörn frågan genom att hon ifrågasätter vilka frågor som tas upp och inte tas upp i stadsplaneringsdebatten. Hon menar att den politiska dimensionen måste lyftas fram då sociala effekter av stadsplaneringen ytterst sällan tas upp.


Den där Porslinsfabriken.

Som en följd av detta kom en hel del att handla om demokratifrågor. Anders Wilhemson påpekade dock att det i mångt och mycket inte är fråga om demokrati utan är en äganderättsfråga. Hur mycket makt skall det allmänna och andra ägare ha över planprocessen?

Med den moderna tiden följde en stark tilltro till möjligheterna att planera och strukturera tillvaron rationellt. Detta är inte något som är begränsat till frågor kring stadsplanering. I realiteten har dock förmågan, att i offentlig regi, lägga tillvaron till rätta varit tämligen begränsad.

Planprocessen skall ta mängder av olika aspekter i beaktande. Aspekter som var för sig ofta är förståeliga - vägen till helvetet är kantad av goda avsikter - men sammanlagt ställer väldigt stora krav på en detaljplan och den offentliga byråkratin. Att då SBK eller motsvarande inte har förmågan att snabbt och rationellt väga samman alla dessa aspekter till en objektiv helhet är knappast något som bör förvåna. Detaljplanen är så liten och så detaljerad att det så att säga inte går att se staden för alla hus.

För att klara av kraven koncentrerar sig byråkratin på tekniska frågor som p-normer och solvinklar och lämnar mer svårdefinierade och politiskt laddade aspekter därhän. Med rätta kan sådana aspekter lämnas till den politiska nämnden. Nämnden består i sin tur av i första hand fritidspolitiker som befinner sig i underläge gentemot byråkraternas tekniska genomgångar som de måste utgå ifrån i sitt beslut och sociala och andra mindre teknokratiska aspekter hamnar mellan stolarna (utom det estetiska som alla tycks ha en åsikt om).


Det finns en hel del ytor att bebygga i centrala Göteborg. Nedbrunnet skjul vid frihamnen.

Alla de aspekter och aktörer som skall tas i beaktande leder alltså till att det finns många anledningar att säga nej, planprocessen tar lång tid och fokuserar i hög utsträckning på det mätbara, vilket inte nödvändigvis är det som är viktigast för det offentliga.

Vad jag anser behövs är en politisk genomgång av vilka yttre krav som bör ställas på äganderätten. Planprocessen bör fokusera på färre aspekter. Aspekter som i sin tur anses politiskt viktiga, som måhända sociala frågor, och inte nödvändigtvis de tekniska aspekter som är lättast att räkna på.

Stadens historia: Hotell

Hotell är en viktig del av en stads identitet. De är våra gästrum och hur en värdfamilj välkomnar och tar hand om sina gäster säger mycket om en stad. Min personliga favorit är förmodligen Hotell Royal, Göteborgs äldsta hotell, byggt 1852 efter ritningar av PJ Rapp. Byggnaden skapar en vacker gatuvy genom sitt läge i korsningen av Drottninggatan/Östra Larmgatan. Östra Larmgatans böj ger ett gaturum i Camillo Sittes stil.
 




Familjen som äger hotellet har dessutom bemödat sig om att i största möjliga mån ta hand om interiören, från det handmålade taket i entrén till den imposanta trappan mitt i huset.





På den fjärde våningen finns en väggmålning med en intressant historia. En konstnär som inte hade pengar till sin räkning fick betala av genom att förgylla korridoren med ett konstverk.





Hotell Radisson bredvid, det postmodernt rosa kvarteret, är inte riktigt min smak men har onekligen en tidstypisk American Psycho-air över sig.





Dess historiska motsvarighet låg bredvid, över Östra Larmgatan. Det var Grand Hotell Haglund, stadens stolthet och andra städers avund. Inte minst för dess luxuösa inredning.








Hotellet låg i korsningen Södra Hamngatan/Östra Larmgatan (Hotellplatsen), där spårvägen svänger ut mot Drottningtorget, och var ett tydligt riktmärke i staden.





En av Johannes Olivegrens (Betlehemskyrkan, Saronkyrkan mfl) omisskännliga tegelkompositioner från 70-talet ersatte hotellet och kvarterets många andra stenhus från 1800-talet. Genom att variera färg och uttryck i fasaden försökte Olivegren anknyta till "en äldre, mer småskalig bebyggelse" enligt författarna till boken Hus för hus i Göteborg.





Några detaljer från det gamla hotellet inkorporerades i den nya byggnaden.





Ett annat av Göteborgs klassiska hotell låg tills för ett tag sedan ett stenkast bort. Hotell Opera, tidigare Kung Karl, var ett gediget och utsmyckat stenhus längs Nils Ericssonsgatan.





På grund av en byråkratisk miss kunde kommunen inte hindra ägaren, Carl Henrik Brandel, att riva hotellet. Akke Zimdal, ordförande i Sveriges Arkitekter Väst, fick det prestigefyllda uppdraget att rita det nya hotellet. Det har precis invigts och kan nu beundras av de som passerar förbi Drottningtorget.





Det mest framträdande draget är förmodligen det kraftigt lutande taket. Möjligtvis ett försök till historiskt återknytning och folklighet. Det sägs ju ibland att gemene man inte uppskattar platta tak. Alldeles oavsett om det stämmer är det osäkert om denna nya byggnad kan fylla den plats i göteborgarnas hjärta som Kung Karl hade. Men det får framtiden utvisa. Om nya Hotell Opera är vackert eller ej är en subjektiv fråga, smaken är ju som bekant olika. Jag kan bara konstatera att Akke Zimdal och jag verkar ha mycket olika smak. En tråkig aspekt är att hotellets gatuplan, som tidigare innehöll flera olika verksamheter, nu slagits samman till ett enda. Detaljarbetet är inte heller riktigt övertygande. Notera exempelvis balkongräckenas fästning.





Nära bredvid gamla Kung Karl låg tidigare ett annat riktigt klassiskt göteborgshotell, Hotell Continental.





Hotell Continental låg mittemot Centralstationens västra utgång. Det var alltså för många besökare det första man såg av Göteborg. Det kom att ersättas med dagens Scandic Europa, ritat av Erik Henlund för F O Petterssons Arkitektkontor, samma byrå har senare renoverat husets fasad.





Det nya hotellets påverkan på stadsmiljön kan väl inte sägas vara entydigt positiv, även om läget verkar attrahera en ständigt växande skara emo-kids som kan beskådas livligt pokulerande i närheten. Dessa ungdomar har funnit en plats ovanpå den märkliga undergång som numera leder mellan Nordstaden och Centralstationen. Det här är idag det första intrycket många besökare får av vår stad.





Det här är kanske den plats i Göteborg där känslan av att befinna sig i Stockholm är som störst - och det beror inte bara på att kameran av en ren slump råkade fånga Bo Könberg (i bildens mitt). Vi saknar ju annars i stor utsträckning denna typ av tunnelbaneliknande miljöer i Göteborg.





För tillfället pågår en större förändring av de högre hotellbyggnader som finns i Göteborg. Hotell Opalen vid Skånegatan bygger till med fler våningar, Gothia Towers kommer möjligtvis att få ett tredje torn, Elite Park Avenue Hotel, som sitter på en av de mest felanvända tomterna i stan, kommer att få några tillbyggnader och kanske kommer det att bli ett hotell av posthuset vid Drottningtorget till slut.

Ingen av dessa byggnader tillhör mina personliga favoriter. Men det gör onekligen Kaspar Sahlin-nominerade Hotell Avalon vid Kungstorget. Det är en sådan där byggnad som gör en glad och fyller en med tillförsikt. Den visar att det går att bygga smart och vackert även i vår tid. Många olika verksamheter har funnits tidigare på platsen, senast en tillfällig butikslänga med frukthandel respektive skoförsäljning. Det är alltid lika roligt att se efter-bilder som gör en glad.





Semrén & Månsson ritade hotellet på uppdrag av Bygg-Göta. Det märks att det är glada arkitekter som varit framme. Här finns en mängd roliga och fina detaljer, lägg tex märke till guldmosaiken under balkongen. Den fantasifulla poolen som sticker ut en bit från taket är en annan underfundig detalj som bryter med den vanliga, asketiskt sakliga svenska arkitekturen. Avalon är ett av de gästrum som vi värdar inte behöver skämmas för.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6714 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter