Krönika: Konsten att suga livskraften ur ett stadsrum

Färjenäsparken ligger högt belägen mellan Eriksberg och Älvsborgsbron. Tidigare låg det en containerterminal uppe på platån, som skiljde bostäderna på Eriksberg från parken, men idag har bebyggelsen nått ända fram. Med fler människor boendes i området har platsen fått en upprustning, och nyligen återinvigdes parken med ett nytt aktivitetsområde.



Inte långt från den provisoriska förskolan har det byggts en stor lekplats med många olika sorters gungor och rutschkanor. Området inbjuder till lek och kommer troligtvis integreras med den nya Taubeskolan, som förväntas stå färdig 2012. Skolan är tänkt att hysa både förskoleverksamhet och skola i årskurserna 1-9.



Nedanför lekplatsen breder en basketplan ut sig, och i anslutning finns en skatepark i betong. Bakom ett stängsel ligger nya fotbollsplaner med konstgräs, och bortom träden skymtar Älvsborgsbron. Trafiken ger ifrån sig ett dovt, konstant mullrande, och från slänten syns älven mellan träden. Det hela påminner om vyn från Fort Mason i San Francisco mot Golden Gate, fast spegelvänt.



Även skateparken är utsmyckad med detaljer som får den invigdes tankar att vandra iväg till Kalifornien. Bland annat återfinns samma sorts kanter som är standard i amerikanska ”backyard pools” på en av ramperna. Dessa bassänger, med rundad botten, är att betrakta som arketypen för alla de olika hinder som senare byggts för att åka i.



I mitten finns ett hinder som liknar en bro i San Diego



Pumping iron…

Längst ut i kanten av det nya aktivitetsområdet ligger ett sorts utomhusgym, fast inte riktigt av typen ”Muscle Beach” i Venice, L.A. Om jag förstod instruktionstavlan rätt så använder man kroppen som motvikt, snarare än trehundrakilos hantlar …



Backen leder upp mot kullen där föregångaren till dagens Göteborg låg. Karl IX (farbrorn med stridshammaren på ”Kopparmärra”) grundade staden 1603, på ett strategiskt läge tvärs över älven från Älvsborgs slott. Planen var att upprätta något sorts handelscentrum genom att locka Holländare till att bosätta sig där under gynnsamma förhållanden.

Det bar sig dock inte så länge, för 1611 kom danskarna och brände ner allting till grunden. Staden återuppbyggdes aldrig på samma ställe, utan flyttades längre uppströms där det nutida Göteborg ligger.



Miljö som tagen ur Tolkiens böcker - fattas bara vildsinta orcher …



Längst uppe på kullen är utsikten fantastisk! Man ser ut över hela stan och hamninloppet. Under 1900-talet gjordes utgrävningar i området, och man fann bland annat denna kyrkoruin.



Vy från det gamla Göteborg över det nya – Nordostpassagen 2.0

För några månader sedan publicerades en artikel här på Yimby Göteborg om hur viktigt det är med parker. Nu skulle jag vilja ta upp ett konkret exempel som ligger mig varmt om hjärtat, och som vi även tittade på lite under stadsvandringen i Kålltorp i våras, men som då ännu befann sig i något sorts slumrande puppstadium.

I en tid då gräsplättar och partier med vildvuxen sly ses som livsviktiga grönytor – stadens lungor – så skulle jag vilja slå ett slag för denna småskaliga men kvalitativa park. Innan landshövdingehusen i Kålltorp byggdes under 1930-talet, så hade Albert Lilienberg avsatt kvarteret för parkmark i stadsplanen. Det blev en ganska intressant lösning som skapar en ombonad rumslighet, där man inte kan flacka med blicken ut i oändligheten.



Parken sedd från Solrosgatan

Parken blev dock med åren något av ett tillhåll för A-laget, och utsattes för mycket buskörning på moped, klotter och skadegörelse. I slutet av 90-talet byggde föreningen Människan i Kålltorp en skateboardramp i parken för att skapa förutsättningar för förhållandevis vettigare fritidssysselsättningar.



En mötesplats för alla åldrar

Den gamla rampen blev dock efter hand rutten, och var tvungen att rivas. Nu under sommaren påbörjades så arbetet med den nya rampen, som föreningen sparat pengar till i flera år. Men det var inte alla som uppskattade att rampen skulle göra comeback efter två års tystnad! Flertalet (äldre) grannar var ytterst oroliga för dessa planer. Somliga hävdade att en ny ramp skulle dra till sig kriminalitet, klotter och vandalism "precis som den förra". Andra menade att den förde ett konstant oljud, och att detta var direkt olämpligt i ett bostadsområde [sic]. "Det är bättre att ni bygger den ute på ängarna i Bö!"

Som en kompromiss så slogs det fast att en vakt kommer varje kväll och låser fast kedjor på ramperna, så att ingen skall få sin nattsömn förstörd.



Hundratals människor kom till invigningen i september

Utöver rampen fick parken även ett tillskott i form av nylagd asfaltsbeläggning och en exotisk lutande skapelse av mursten och en polerad diabasskiva. Det finns även en befintlig plan för streetbasket och en enklare fotbollsplan, som småungarna brukar vara på. Parken ingjuter liv och rörelse i stadsdelen – på gott och ont, beroende på vad man värdesätter. Den är en målpunkt i sig själv och en mötesplats som vida överskrider den egna stadsdelen (besökare har kommit ifrån så vitt skilda platser som Lerum, Kortedala och Nürnberg).

Varje onsdag, vid någorlunda väderlek, ordnar Människan i Kålltorp med aktiviteter som schackspel med jättepjäser och korvgrillning i parken. Jag önskar att man ser över möjligheten att avsätta mark för liknande platser även i andra stadsdelar, som ett led i att engagera människor i sin närmiljö, att skapa trygghet och sociala mötesplatser.