Nya anvisningar för höga hus i Göteborg

Det ska byggas högt på Lindholmen. Fem arkitektkontor har skissat på Karlavagnsplatsen där bland annat Nordens högsta hus ska ingå. Snart får vi reda på vilken av de fem finalbidragen som juryn väljer som segrare. Här är lite kort om varje förslag.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Det sägs ibland att det inte finns plats för förtätning i centrala lägen. I utbyggnadsplaneringen för Göteborg fastslås att bara en mycket liten del av den planerade ökningen av bostäder kan ske i Göteborgs centrala delar. Det är ett högst ideologiskt ställningstagande som tar sin utgångspunkt i att whatever. I själva verket finns goda möjligheter att utveckla och förtäta i centrala staden. Uppenbara ytor som idag är rena skräpytor kan många identifiera. Gamla torg som idag bara har namnet kvar för att dölja det faktum att de i själva verket är dåligt utnyttjade markparkeringar till exempel. Men det finns naturligtvis ytterligare möjligheter, men för att upptäcka dem krävs kanske ett lite mer tränat öga.

Här var det fullt? Inte plats för en enda liten själ till?

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Under senare år har allt fler höga byggnader dykt upp i centrala Göteborg. Gemensamt för dessa är att avslutningen inte görs till en intressant eller dekorativ detalj. Med ett yxhugg kapas byggnaderna vid översta bjälklaget. Möjligen kan något fläktsystem på taket få sticka upp över nocken på det platta taket. Kvar blir något som närmast kan liknas vid ett glest kalhygge av stubbar. Det är typiskt sådant får en att börja fundera på staden i termer av "tänk om..."

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Vissa sakförhållanden kan man inte ens i sin vildaste fantasi förställa sig att man ska behöva leda i bevis eller ens behöva ta upp till diskussion. Att Hong Kong är betydligt tätare än Barcelona är en självklarhet för de som med egna ögon upplevt dessa städer eller för de som någon gång sett bilder från dessa städer.


Hong Kong - en tät stad? (Foto: Anders Gardebring - YIMBY)

Men tyvärr finns det de som med benfast övertygelse, och utan inskränkningar, hävdar att Barcelonas 8-våningsstad är tätare än Hong Kongs höghusstad, och dessutom säger sig ha funnit stöd för detta i modern forskning. Det är otroligt fascinerande hur en sådan här myt kan få fäste, börja spridas och slutligen framställas som ett vedertaget och allmängiltigt faktum. Förvisso är stadsplanering och byggande i staden komplext och mångfacetterat, och man kanske inte alltid av en eller annan anledning vill eller behöver bygga höghus, men detta kan förstås inte tas som en ursäkt för att fara med rena osanningar.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

 


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Idé på ett gigantiskt fyrtorn som skrapar i den blå göteborgshimlen. Det vore la kul!


Ibland dyker det upp roliga och ibland smågalna idéer om nya inslag i stadsbilden. Som höghuset vid Älvsborgsbron, vilket var en kul idé. Men som vanligt så stannar det vid idé- och visionstadiet och rinner ut i sanden. Eller som Wingårdhs Hedenskrapor för några år sedan, där det på sidan av husen skulle vara porträtt av kända göteborgsprofiler. Också det en kul idé, även om vår egna Yimbyplan för Heden är snäppet mer stad.



Wingårdhs Hedenidé. (ber om ursäkt för den kassa bildkvalitén)


Yimby Göteborgs Hedenidé.



Skylinen vid Otterhall skulle kunnat se ut så här om visionen på bilden nedan hade blivit besannade. Visst hade det väl varit snyggt och passat väl in i stadsbilden? 




Själv har jag också skissat på mer eller mindre galna idéer så klart. Här är en som jag hittade när jag botaniserade på hårddisken förut. Det är en sylvass skyskrapa som sticker upp ur den runda bostadsborgen uppe på Otterhällan. Likt ett fyrtorn blir den till ett mäktigt landmärke för Göteborg och en perfekt utsiktsplats där man kan se ändå till Danmark, minst.



Sett från gångbron vid Kajskjul åtta.

EXTRA - Centerpartiet om höghus i Frihamnen på GP Debatt

Yimby påstås ibland vara fixerade vid höghus. Det är en lustig anklagelse eftersom vi nog är de som har det minst neurotiska förhållandet till höghus. Utifrån vårt perspektiv är det helt enkelt inte en så laddad fråga. Vi bedömer höga hus på samma sätt som låga. Skapar de en roligare, mer levande och blandad stad så gillar vi dem - annars inte.

En sådan avspänd inställning kan dock vara provocerande. GT:s arkitekturskribent Ola Nylander skrev nyligen en krönika där han pekade ut Yimby som höghusfanatiker:



Nylander, som är en mycket kunnig person och vanligtvis skriver väldigt klokt om stadsplanering, måste ha läst vår blogg ytterst selektivt. Det är talande för det apoplektiska debattklimat som råder när det gäller höghus. Det här med höghus är av någon anledning oerhört känsligt för vissa.

En intressant utredning genomförs för närvarande. Den heter Höga hus på Södra Älvstranden och är tänkt som riktlinjer för höghusbyggande under de kommande årens arbete med Centrala Älvstaden. Den senaste handboken i ämnet författades 1990 på Stadsbyggnadskontorets uppdrag av arkitekurhistorikern Claes Caldenby och heter Höga hus i Göteborg - varför, var och hur samt inte minst om. Caldenby är svensk arkitekturs Grand Old Man och en internationell auktoritet inom arkitektur och stadsplanering.

Höga hus i Göteborg - varför, var och hur samt inte minst om är en spännande skrift. Den lyckas med konststycket att både vara en lärd exposé över höghusbyggandets historia internationellt och i Göteborg och en flammande stridsskrift mot något som kallas "höghusepidemin", komplett med suggestiva illustrationer av Skyskrapan brinner, Babels torn etc.



Så här går det om man bygger höghus ...och anlitar Paul Newman som arkitekt

Alla möjliga (och omöjliga) argument mot att bygga höghus tas upp i denna bok, naturligtvis även "fallossymboliken":



Caldenby påpekar dock generöst att fallossymboliken (i likhet med katastroffilmerna) "väl egentligen" inte är några argument vare sig för eller emot höghusbyggande.

En tänkvärd distinktion som Caldenby gör i texten är mellan ett "europeiskt" och ett "amerikanskt" förhållningssätt till höghus. Caldenby nämner Skandiahuset och Otterhall som exempel på en mer "amerikansk" höghusmodell i Göteborg:



Det är en viktig poäng Caldenby gör, som också i förlängningen underminerar hans våldsamma generalangrepp på höghus. Varken Skandiahuset eller Otterhall framstår nämligen som några skräckexempel. De är helt enkelt högre byggnader infogade i en fungerande kvartersstruktur - precis som det ska vara alltså. Det är svårt att se att Skandiahuset eller Otterhall hade blivit mycket bättre om man hade kapat några våningar, snarare tvärtom.

Så varför skulle det då vara fel att bygga nya Skandiahus eller Otterhallar? För att det tillhör den "amerikanska" traditionen och därför är främmande för den svenska folksjälen? Det låter väl onödigt provinsiellt och inskränkt för en kosmopolitisk stad som Göteborg?



Skandiahuset - fyra våningar för högt?

Ännu märkligare blir det när man skärskådar själva definitionen av begreppet "höghus". Caldenby använder nämligen ett relativistiskt begrepp. Ett höghus är enligt honom helt enkelt ett hus som är "högre än sin omgivning". Ett femvåningshus är ett höghus om huset bredvid är tre våningar. Det är en smidig definition. Men det är också en definition som har ganska avgörande effekter för Caldenbys argumentation och hållbarheten i hans slutsatser.

Caldenby har nämligen ett förslag på en lång "checklista" för höghusbyggande, som mot bakgrund av hans definition av höghus blir närmast bisarr. Varför ställa en massa krav på just de hus som råkar avvika några våningar i höjd från sin omgivning? Varför inte ställa krav på alla hus - oavsett höjdskillnad mot omgivningen? Det blir väl inte mindre viktigt hur ett hus fungerar i staden bara för att det råkar stå bredvid ett hus med lika många våningar istället för bredvid ett hus med färre våningar?

Så här ser Caldenbys checklista ut:



Det var Caldenbys checklista. Det är ju överlag kloka (om än kanske omotiverat defensiva) frågor som skulle kunna ställas i samband med alla husbyggen. Det är fortfarande oklart varför detta bara skulle gälla hus som är något högre än de som står bredvid.



Inga konstigheter såhär långt heller. Men sedan kommer det - håll i hatten:



Okej? Så man får inte bygga hus som är högre än andra hus i kvartersstad, på södra älvstranden, i resten av älvdalen eller på slätten? Men man får bygga 22 våningar på Raketgatan? Nja, det är nog då det "goda omdömet" ska komma in får man förmoda. Eller som Caldenby skriver:



Nej, så säger han ju naturligtvis inte. Det är jag som strukit prefixet "hög". Han pratar ju inte om alla hus utan specifikt om sådana som är något högre än de som står bredvid, dvs. "höghus". Det är sådana hus som man inte får bygga. Osvenska, uppstickande hus. Som t.ex. Otterhall.



Otterhall - före/efter checklista

Yimby gillar variation, tex när det gäller höjd. Det finns naturligtvis de som känner ett starkt behov av geometrisk enhetlighet och obrutna horisontallinjer men det är svårt att se att lite variation med nödvändighet skulle ge ett mindre upplevelserikt stadsrum. Att förespråka ett generellt förbud mot höjdvariation känns hursomhelst inte som rätt väg att gå om man vill ha en levande, dynamisk blandstad.



Östra Hamngatan före/efter totalsanering - variation kontra enhetlighet

Förhoppningsvis kommer den nya utredningen att bygga på en lite mer objektiv analys. Det viktiga för ett fungerande stadsrum är ju inte hur höga husen är - utan hur breda de är. Människor rör sig trots allt mestadels horisontellt genom staden. Långa, trista gatuplan är betydligt värre än en "arkitektoniskt inkorrekt" diff mellan takfötterna. Ska man förbjuda något så är det alltså inte höga hus utan b r e d a  hus.

Ett kvarter som består av en enda huskropp kan lätt bli mördande tråkigt, inte minst om det är konsekvent jämnhögt. Fler fastigheter per kvarter ökar förutsättningarna för variation i gaturummet även om, gud förbjude, horisontallinjen bryts. Så mitt råd blir helt enkelt: Begränsa hellre fastighetsytan än fastighetshöjden.