Det våras för slutna kvarter

Boverkets hantering av solljus och dagsljus i krav, råd och rekommendationer har tidigare varit föremål för vår granskning. Vi granskar vidare och hittar fler svagt underbyggda påståenden tillsammans med krav och rekommendationer som i princip är omöjliga att uppfylla i tät kvartersstad. I Boverkets soldyrkande skrift "Solklart ...att lämna företräde för sol" finns dessutom de "10 byggorden" och vi kan lätt uppgivet konstatera att verkligheten överträffar dikten.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

YIMBY har tidigare belyst det orimliga i att Boverkets byggnadsregler kräver direkt solljus - istället för tillräckligt dagsljus - för alla bostäder som byggs. Det är ett krav som försvårar byggandet av en tät och fungerande blandstad och som förstör vissa av kvartersstadens kvaliteter. Gräver man vidare för att hitta det underlag som ligger till grund för kravet måste man gå långt bakåt i tiden. Boverket hänvisar till en rapport från 1964 om solljus, smittohärdar, husmödrar och tre mycket speciella lamellhus i Malmö. Häng med på en tidsresa ett halvsekel bakåt och upptäck den mycket bräckliga grund som delar av våra byggnadsregler står på.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Det var en gång, för ungefär hundra år sedan, ett land där trångboddhet, mörker och sjukdom regerade de industrialiserade städerna. De fattiga, industriarbetarna, var de som värst drabbades, då de hostande trängdes i städernas centrala delar, och de kunde skatta sig lyckliga om de någon gång kunde fly ifrån fabrikernas rök för att få lite solljus i ansiktet. Urbaniseringen innebar uppenbara problem. Som en reaktion mot detta introducerades de funktionalistiska idéerna som skulle skingra mörkret och röken och ge hela folket drägliga boendemiljöer i glänsande nya förorter. Äldre generationer ger än idag uttryck för en viss aversion mot staden och drar en lättad suck när de minns utbyggnaden av förortens större, ljusare bostäder.



Såhär hundra år senare har en hel del hänt. Solljus och avskildhet är inte längre de bästa preventionerna mot sjukdomar som tuberkulos. Ett miljonprogram har genomförts, städerna splittrats och massbilismen introducerats. Ambitionerna om att höja boendestandarden lyckades, trångboddheten minskade. Samtidigt står miljonprogrammets förorter till viss del tomma och de som bor där flyttar oftast så snart de bara kan därifrån. Det pågår just nu en flykt tillbaka till staden.

Kuriöst nog så är det mesta som byggs än idag utformat till stor del utefter funktionalismens idéer om solvinklar, gleshet och separatism. Kravet på tillgång till direkt solljus i alla bostäder lever inte bara kvar, det finns även ambitioner om att skärpa det. Varför? Det råder nog inte så många tvivel om att en bostad med bra solförhållanden är lättare att sälja än en bostad med sämre solförhållanden (om alla andra faktorer är lika, vilket de aldrig är), men hur ligger det till med tanken om att direkt solljus är nödvändigt för hälsan hos de boende?

» Klicka här för att läsa resten av inlägget