Med jämna mellanrum väcks det liv i frågan om Hedens framtid. Denna enorma sandlåda mitt i stan som göteborgare både älskar och hatar. Den används ibland till sportaktiviteter, nu senast spelades till exempel en hel del matcher i Gothia Cup där, vilket många uppskattade. Men stora delar av året är det mest en stor, brungrå tomhet. Heden, eller
Exercisheden som den egentligen heter, var ursprungligen en tobaksplantage som senare kom att användas som övningsfält av militären. 1891 tog staden över Heden och året efter spelades Sveriges första fotbollsmatch här.
Heden har genom åren visat sig ha en fantastisk förmåga att locka fram det mest visionära (alternativt fnoskiga) i Göteborgs stadsbyggnadsdebatt. Ett av de mest kända förslagen presenterades för ett par år sedan av arkitekten Gert Wingårdh. Han ville bygga fyra skyskrapor i varsitt hörn av Heden och sedan spänna upp ett gigantiskt tak mellan dessa, under vilket diverse festligheter skulle utspela sig. Trots att Wingårdh verkade ha stadens mäktiga med sig på sin vision för Heden, stöp det hela efter massiv kritik från både arkitekturexperter och vanligt folk.
Arkitekten Gunnar Anjou presenterade i april i år
sitt förslag till bebyggelse på Heden. Anjous förslag utgick från de befintliga huvudstråk som finns vid Heden.
Enligt Anjou borde man bebygga den norra sidan av Heden (till höger i bild), låta Vasagatan (och spårvägen) fortsätta över Heden till Ullevi och låta den södra sidan vara. Anjous recept för bebyggelse, tät, hög och varierad blandstad, lät i mina yimby-öron alldeles utmärkt. Men en stor del av det gamla Heden,
korpfotbolls-Heden, skulle förstås försvinna. Anjous idé passerade ganska spårlöst förbi i den allmänna debatten. Men eftersom Stadsbyggnadskontoret håller på att utreda området, och kommer med ett första utkast i höst, är det ganska troligt att vi snart är inne i en ny hetsig Heden-debatt. Det kan därför vara en god idé att förbereda sig lite innan kaoset bryter ut. Alltså: Vad ska vi göra med Heden?
Personligen tror jag att en anledning till att det är så svårt att få något vettigt gjort på Heden helt enkelt beror på att det är för stort. Att på funkisvis formulera en enhetlig vision för hela området är därför kanske inte rätt väg att gå. Ett alternativ skulle kunna vara att istället dela upp området i mindre tomter, baserat på befintliga stråk och gator i den omkringliggande staden, och först därefter ta ställning till hur tomterna bör användas. Det skulle kunna se ut ungefär såhär:
Därefter kunde man förslagsvis skydda de tomter med kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som finns, i det här fallet Exercishuset och det sk. Loppetorpet:
Därefter kunde man bestämma sig för vilka tomter som borde sparas som parkmark/idrottsyta. Det skulle kunna se ut såhär (i det här fallet väljer vi att omvandla det befintliga Hotell Liseberg till parkmark):
Kvar har vi då ett antal tomter för framtida bebyggelse. Denna yta består idag i huvudsak av parkeringsplatser. Det är dåligt utnyttjad mark. Varför inte hög och tät blandstad istället, med parkering i källaren? De aktuella tomterna skulle kunna styckas upp ytterligare och sedan portioneras ut efterhand till många olika intressenter, med tydliga restriktioner knutna till sig (exv. miniminivå för publika lokaler, våningsantal etc), under en 10-20 års period. På det viset skulle man kunna förändra planeringen efterhand beroende på hur området utvecklades.
Gjorde man på detta vis skulle man faktiskt, utöver en massa tät, levande blandstad, också få mer parkmark och idrottsyta än i nuläget. Dessutom skulle alla gator runt Heden få möjligheten att leva upp. Genom att inte planera och bygga allt i ett svep skulle man dessutom få större variation och ha möjlighet att undvika grandiosa fiaskon. Arkitekturens fjärde dimension, tiden, är ju minst lika viktig som de övriga.
Man borde ta lärdom av det enorma och livlösa området mellan Heden och Skånegatan. Det är ett typexempel på hur man
inte ska planera om man vill skapa tät, levande blandstad.
Man borde istället låta sig inspireras av det pågående planarbetet i Malmös Norra Sorgenfri, som senast skildrats i
Arkitekten 6/7-08. Där ser man till att arbeta långsiktigt och småskaligt. Och framför allt ställer man urbanitetskrav:
Det finns vissa icke förhandlingsbara värden som måste med i de ekonomiska beräkningarna: små fastigheter, offentliga bottenvåningar och viss andel hyresrätt. Och det får ekonomiska konsekvenser, eller som man skriver i planprogrammet, "de ekonomiska konsekvenserna av detta vad gäller byggrättsvärden, merkostnad etc har beaktats vid beräkningen av exploateringstalen, ett villkor för de höga exploateringstalen är således att kärnvärdena genomförs".
Man accepterar helt enkelt inte för stora fastigheter, döda gatuplan eller enbart bostadsrätter. Lösningen heter högre exploateringstal. Med högre tillåten exploateringen får byggarna ekonomi i projekten, trots urbanitetskraven. Kan de göra det i Malmö så ska vi väl kunna göra det i Göteborg?
