Från miljöbyggnad till stadsmiljöbyggnad

Yimby gillar staden. Det vill säga: Yimby gillar den täta, pulserande, stökiga, bökiga staden. Detta är en annan typ av stad än den mindre, mer förutsägbara, mer tillrättalagda och långsammare staden. "Men alla vill inte bo i stan!", hävdar kanske någon. Och det är helt rätt. Följdfrågan blir då: "Ogillar Yimby allt annat än storstaden?" Vill vi tvinga in alla och envar i storstan? Nej, för staden ligger inte i motsatsförhållande till andra typer av bebyggelser.

Förvisso blir det inte särskilt bra om en och samma stad försöker vara både småstad och storstad samtidigt - ett syndrom jag vill hävda att Göteborg till viss del lider av - eftersom att en storstad till stor del har andra drivkrafter och behov än en småstad. Men det betyder inte att det inte finns plats för andra städer än storstäderna också.


Småstad och storstad - helt olika organismer, med olika sorters attraktionskraft och olika behov.

Tyvärr har det inom vissa kretsar i stadbyggnadsdebatten byggts upp en gigantisk halmdocka. Så fort vi talar om storstaden och dess behov och framtida utformning, så styrs debatten in på att istället handla om att alla faktiskt inte vill bo i storstan och att det faktiskt finns de som kanske skulle vilja men som faktiskt inte har möjlighet att göra det utefter rådande förhållanden. Det kan handla om allt från att satsa pengar på någon kollektivtrafikled till att avstå från att bygga på jungfrulig mark i stadens periferi. Jag skulle här vilja försöka riva ner denna halmdocka.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget