Utskrift från gbg.yimby.se
....

Videotips: Den Öppna Staden

För snart tre år sedan skrev en något yngre version av mig ett inlägg här på Yimby där jag efterlyste mer stadsforskning. Kanske helt rättvist ifrågasattes jag av flera som påpekade att det ju visst finns massor av forskning som relaterar till städer. Jag borde ha formulerat mig annorlunda. Det jag skulle frågat efter är forskning på städer som system. Städers emergenta egenskaper. Och om det finns sådan forskning (vilket det åtminstone i viss mån gör), varför är den nästan helt frånvarande i stadsbyggnadsdebatten, varför ligger debattnivån allt som oftast snarare på en nivå som handlar om färgen på husen eller var höjdgränsen går för "mänsklig skala"?

Sedan dess har jag uppmärksammat flera som faktiskt ställer sig liknande frågor och som är på jakt efter en fundamental teori om städer, en slags "Grand Unified Theory" för städer, om man så vill. Kanske är det en omöjlig, eller ännu värre en irrelevant uppgift -- det låter jag andra bedöma. Men själv tycker jag att det om inte annat är rysligt intressant att tänka på, och kanske kan vi lära oss något viktigt om att planera och bygga städer genom att se på städer på även ur det perspektivet.

En av dem som försöker tackla problemet är Richard Sennett, professor i sociologi vid New York University och London School of Economics. I föreläsningen i videon nedan berättar han om sina tankar om staden som ett öppet system, den "öppna staden", och hur olika stadsplaneringskolor betraktar staden som system. För den som inte skräms av facktermer och långa föreläsningar av äldre män rekommenderar jag att titta på videon. Jag ska även försöka mig på en liten sammanfattning här nedan och reflektera lite över hur jag tror idéerna kan relatera till Yimbys ståndpunkter.



» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Den urbana motorvägens liv och förfall

När man diskuterar trafikfrågor kan man nästan alltid räkna med en polariserad och livlig debatt, det är bara att titta på trafikdebatten i Älvrummet som gick nyligen för ett bra exempel. Ena sidan fokuserar ofta på hur man kan minska biltrafiken i staden så mycket det går, medan andra sidan höjer ett varnande finger och tycker att bilismen behövs i stan och att många är beroende av den för att pendla till jobbet.

Därför kan det vara bra att komma ihåg att Göteborg inte är den enda staden i världen som har ställt liknande frågor, så vi är inte helt utlämnade till gissningar och starka personliga övertygelser. Till exempel har vi bland annat rapporten "The Life and Death of Urban Highways" - en nickning åt Jane Jacobs ikoniska bok "The Life and Death of Great American Cities", som vi av en händelse har haft studiecirkel om på Yimby Göteborg - som är en samling fallstudier av städer från olika delar av världen där de inte bara har minskat anslagen till nya motorvägar, utan faktiskt till och med rivit ner existerande eller påbörjade motorvägar, för att istället bygga stad på de ytorna. Hur har det fungerat för dem? Hur har man gjort, och varför? Vi kollar rapporten.



 

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Almedalen: Dags för en stadsminister?



YIMBY var även i år närvarande på Almedalsveckan och ett av de intressantaste seminarierna anordnades av Sveriges Arkitekter på temat "Behövs en stadsminister?" Medverkade gjorde bl.a. Björn Siesjö, stadsarkitekt, Göteborg, Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör i Malmö, Tomas Rudin, oppositionsborgarråd (S) i Stockholm och Ola Andersson, arkitekt, författare och debattör. För den som inte själv kunde närvara och lyssna i Almedalen så streamades seminariet på nätet och kan ses här:

Trottoarens funktioner: Trygghet

Yimbys studiecirkel om Den amerikanska storstadens liv och förfall fortsätter...

Städernas gator tjänar många fler syften än att ge plats åt fordonstrafiken, och trottoarerna - gångtrafikanternas del av gatan - tjänar många fler syften än att ge plats åt gångtrafiken.



The White Horse Tavern på Hudson Street där Jane Jacobs bodde.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Krönika: Arkitektur - Moral eller kunskap?

Jan Jörnmark, som den 11 maj får Yngve Larssons pris för stads- och kommunhistoriska insatser, ger i denna krönika en historisk tillbakablick på svensk arkitekturkritik

Jag har varit intresserad av arkitektur och samhällsplanering så länge jag kan minnas och de sista decennierna har jag haft förmånen att kunna forska och skriva böcker och rapporter om dessa fängslande ämnen.

Under alla de här åren har jag fascinerats av att svensk arkitekur- och samhällbyggnadsdebatt liksom pågår i luften. Det har alltid saknats en analys av de ekonomiska förutsättningarna för byggandet, vilket gör att debatten blir en skendiskussion. Mest formas den till en serie viskningar och rop där olika aktörer önskar sig diverse saker som aldrig kan uppfyllas.

Eftersom diskussion inte utgår från de förutsättningar som finns, saknar den dessutom ett verkligt historiskt sammanhang. Analysen av efterkrigstiden, när större delen av de svenska städerna nybyggdes, inskränker sig till fraser om "rekordår", "folkhem" och "välfärd". Någon problematisering av begreppen finns sällan, utan är snarare en längtan till ett förgånget Shangri-La, när Hasse Tellemar fanns i etern och Tage Erlander regerade folkhemmet.



Stadsbyggnad är en svår konst, och på vägen till Brunnsparken i Göteborg...


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Krönika: Kvarteren som sprängdes



Urban entropi i Kviberg

Något som är slående i modern stadsplanering är den fascinerande oviljan att bygga kvarter som inte är uppbrutna. Av någon obegriplig anledning måste huskroppar oundvikligen vara separerade från varandra. Enstaka infills klarar man vanligtvis av att göra stadsmässigt, men gäller det ett helt kvarter ser plötsligt huskropparna ut som repellerande magneter. De kan läggas mer eller mindre nära varandra, men de får absolut inte nudda varandra. Detta självklara axiom inom stadsplaneringen försvårar effektivt uppkomsten av ett dynamiskt stadsliv.

Jag har många gånger försökt få ett rationellt svar på orsaken till denna arkitektoniska fobi för sammanhållna kvarter. När jag vid ett tillfälle diskuterade saken med en erfaren planarkitekt vid Stadsbyggnadskontoret fick jag följande svar: "Ja du, det har jag också alltid undrat". Den enda förklaring han kunde komma på var att den slutna kvartersformen gör att vissa lägenheter får en sämre utsikt, vilket i sin tur skulle sänka värdet på dessa lägenheter.

Den slutna formen skulle alltså leda till lägre avkastning (men därigenom samtidigt möjliggöra större social blandning). Eftersom enbart avkastningen är av intresse för byggaren skulle man därför föredra uppbrutna kvarter (varför politikerna skulle vilja ha minskad social blandning är däremot svårförståeligt).

Detta är den enda förnuftiga förklaring jag någonsin fått. Frågan är dock om den är hållbar. Slutna kvarter borde rimligen ge en ökad exploateringsgrad, vilket ju torde vara till fromma för byggaren. Mysteriet måste följaktligen fortfarande betraktas som olöst. En alternativ förklaring är att funktionalismens hang-up på "solvinkeln" ligger bakom det maniska sönderplockandet av kvarteren.

Att man älskar solsken i ett kallt land som Sverige är ju inte så konstigt. Att just solvinkeln sedan funktionalismens intåg varit den viktigaste arkitektoniska parametern (viktigare än rumslig integrering mm) kan därför tyckas i sin ordning. Vad kan vara viktigare än att ha direkt solljus i vardagsrummet de få timmar om året då vi har direkt solljus? Ja, det är klart, det finns ju vissa människor som sätter andra saker högre, t.ex. en levande stadsmiljö, men hur många sådana konstiga typer finns det? Det överraskande svaret är: Väldigt många.

Som empiriska studier visar (Rådberg, Attraktiva kvarterstyper, KTH 2000) utgör bebyggelsestruktur den tyngsta parametern i människors bostadsval. Av flerbostadshus ligger de slutna kvartersformer, som slutade byggas i och med funktionalismen, högt över funktionalismens sol-optimerande lamellhusplaner. Då har man dessutom uteslutit andra faktorer som avstånd till stadscentrum, service, handel mm. Sammanhållen kvartersstad vinner ändå på knock-out.

Det kanske inte är så konstigt när man tänker efter. Sol är ju trevligt, men vem ska sitta i vardagsrummet mitt på dagen i solskenet? Den icke-existerande hemmafrun? Sverige har faktiskt förändrats en del sedan 30-talet. Kvinnor arbetar och barn går på dagis på vardagarna. Och om det nu råkar vara helg och strålande solsken, varför inte ta en promenad istället för att sitta inne?

Inomhus-picnic är förstås trevligt men den som vill ha en ordentlig solbränna föredrar nog stranden framför parkettgolvet. Nuförtiden, när det finns andra botemedel mot tbc än solljus, finns ingen anledning att planera städer utifrån solvinklar. Ur en hälsoaspekt är också intakta kvarter bättre än trasiga eftersom man då förhindrar externt buller. De negativa effekterna av ljusskugga inomhus är obetydliga jämfört med de positiva effekterna av ljudskugga inomhus.

Om inte växthuseffekten vill annorlunda så kommer Sverige att fortsätta vara ett ganska kallt och mörkt land. Solljus i all ära, men den värme som räcker längst är den som uppstår i kontakten med andra människor.

Sara Danielsson hos Bezdomny



Idag kl 16-18 föreläser arkitekten Sara Danielsson hos roliga konstnärskollektivet Bezdomny på 3:e Långgatan 13A. Utgångspunkten är det hypade examensarbete hon gjorde på HDK, 3 steg för ett nytt stadsliv. Sara Danielsson visar där, steg för steg, hur man går tillväga om man som enskild medborgare vill göra sin stadsmiljö lite roligare, trevligare och mer fantasifull. Som Danielsson visar ger vår demokrati enorma möjligheter att förändra och utveckla den urbana miljön på helt laglig väg, bara man vet vilka myndigheter man ska kontakta, vilka blanketter som ska fyllas i eller var man ska skicka in ansökningar. Danielsson examensarbete är en konkret, tydlig och användbar handbok för medborgligt urbant engagemang och kan varmt rekommenderas. Alltför ofta när det ska tas arty-farty grepp på det urbana erbjuds man en rutinartad mix av färdigtuggade deleuzianska fraser och lite lagom rebelliska poser. Danielssons arbete är allt det som många offentligt finansierade salongsrevolutionärers manifest utger sig för att vara, fast på riktigt och med bibehållen respekt för våra gemensamma demokratiska institutioner. Det är ett oändligt efterlängtat och konstruktivt verktyg, läs det!

Program för Heden/Avenyn



Byggnadsnämnden fattar idag beslut om programmet för Heden/Avenyn, vilket vi skrivit om tidigare här på YimbyGBG. Det kommer snart ut på samråd, under december kommer det att finnas utställt på Stadsbiblioteket i två veckor. Samrådet sträcker sig fram till och och med februari. Någon mer specifik plan kommer tidigast om ett år.



Heden är ett särskilt känsligt kapitel här i Göteborg och det är nog många som slipat knivarna och är beredda att kasta sig över förslaget. Att Stadsbyggnadskontoret är rejält strykrädda är förståeligt. Programmet är också mycket allmänt hållet. Egentligen är det bara några mycket lösa riktlinjer som föreslås.













Man förordar fler bostäder, möjligtvis längst kortsidorna av Heden. Man vill ha fler parkeringsplatser men mindre ytparkering. Man antyder att spårvägen bör vara kvar på Avenyn, att tvärgatorna bör bli gångfartsgator och att Södra Vägen ska bli ett tydligare cykelstråk. Att programmets vision illustreras med en bild av Magasinsgatan kan tänkas ge en fingervisning om vad planerarna är ute efter.

Så här låter visionen:

Programarbetet bygger på visionen om hållbar utveckling i linje med Kommunfullmäktiges budgethandling för 2008. Göteborg ska utvecklas till en hållbar stad som sätter människan i fokus. För en hållbar stadsutveckling måste staden byggas så att människor trivs och vill bo och leva i den. En utveckling av Heden- och Avenyområdet ska genomsyras av åtgärder som gagnar ett hållbart samhälle. Det ska vara en framgångsfaktor som bidrar till att stärka varumärket Avenyn och regionkärnan. Hållbar utveckling utgår ifrån tre dimensioner, en social, en ekonomisk och en ekologisk. Alla tre måste uppfyllas för att en hållbar utveckling skall uppnås.

Social dimension

Programmet ska:

- ge förutsättningar för en attraktiv mötesplats och utreda om hur man kan utveckla och upprusta Heden- och Avenyområdet så att det blir mer levande och tryggt året runt ska främja en ökad integration och mångfald
[sic].

Ekonomisk dimension

Programmet ska:

- ta tillvara exploateringsviljan och balansera de olika intressen som finns i området, boende, rekreation, handel och kultur.
- stödja etablering av fler branscher vilket gynnar hela Göteborgsregionen.
- verka för en ökad tillgänglighet till handel, verksamheter och boende i området, med kollektivtrafik och ärendeparkering.

Ekologisk dimension

Programmet ska:

- verka för en stadsmiljö med livscykelperspektiv.
- planera för ett byggande med varaktiga material och energisnåla lösningar utreda möjligheten till minimerade transporter avseende handel och service i området.

Det är dock uppenbart att programmet inte lever upp till sin vision på en del viktiga punkter. Integrations- och mångfaldsaspekten behandlas exempelvis inte. Det nämns i visionen men inte någon annanstans i programmet. Det är också svårt att se vilken hänsyn man tagit till den ekologiska hållbarheten när man har ett sådant starkt fokus på fler parkeringsplatser. Programmet kan förhoppningsvis ändå bli en god utgångspunkt för en rejäl diskussion i Göteborg. Om inte annat finns en fin historisk beskrivning av området som kan inspirera. Förhoppningsvis vågar de som deltar i den kommande diskussionen vara lite mer konkreta än Stadsbyggnadskontoret. Förr eller senare måste man ju ändå bli konkret och då är det ju bra om man har diskuterat igenom olika reella alternativ ordentligt.

YimbyGBG tar naturligtvis sitt ansvar för detta. Vi har redan öppnat upp en arbetsgrupp på forumet, gå in där och diskutera hur du tycker vi ska utveckla Heden/Avenyn.
«
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6713 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter