Utskrift från gbg.yimby.se
....

25:e Yimbyvandringen: Tema Trafikplanering



Söndagen den 17 maj var vi ett tjugotal som mötte upp vid Hotellplatsen, för att bli lotsade runt bland pågående projekt av Daniel Sjölund från Trafikkontoret. Utgångspunkten var Drottninggatan öster om Östra Hamngatan, som tillsammans med Kyrkogatan håller på att omvandlas till gångfartsgator.

Tanken var även att titta på de inglasade arkaderna vid Rosenlund och den föreslagna gångbron över till Pustervik, för att sedan ta oss vidare längs Sprängkullsgatan upp mot Skanstorget och den omdebatterade Övre Husargatan. Det var ett ganska späckat upplägg, och vi insåg efter hand att det skulle ta sin lilla tid (vandringen tog drygt fyra timmar; det brukar annars röra sig om hälften), så istället för att stressa fick man helt enkelt lov att droppa av när orken tröt ...

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

24:e Yimbyvandringen: Danska vägen


Lördagen den 4 maj var vi ett dussintal som samlats på Sankt Sigfrids plan för att ta en titt på stadsmiljön längs Danska vägen. Kontrasten mellan Örgryte trädgårdsstad, som byggdes ut på 1920-talet efter planer av Albert Lilienberg, och Gothia Towers ett stenkast bort, är minst sagt påtaglig. När man sedan passerar familjen Dicksons villa från 1800-talets mitt på Överås, känns staden om möjligt ännu mera avlägsen. Om det är något som karakteriserar Danska vägen, så är det just de ständiga kontrasterna: Knappt har man hunnit vänja sig vid villaidyllen förrän Prästgårdsängens betongkomplex tornar upp sig i fonden. Och så håller det på.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Stadsvandring längs Danska vägen


Livlig stadsmiljö i den ena änden ...

Det finns få gator i Göteborg som skiftar karaktär lika dramatiskt längs sin dragning som Danska vägen: Från klättrande kvartersstad i Lunden till massiva hus-i-park vid Prästgårdsängen och mer småskalig bebyggelse i Örgryte trädgårdsstad.



 ... Fashionabel villastad i den andra ...

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

23:e Yimbyvandringen: Längs Aschebergs- och Guldhedsgatan


Från Kapellplatsen via Chalmers och Wavrinskys plats ner mot Sahlgrenska. Läs förslaget i sin helhet i PDF-format HÄR.

En lördag eftermiddag den 16/3 var vi ett 30-tal personer som samlats på Kapellplatsen, för att ta en titt på stadsmiljön längs Aschebergs- och Guldhedsgatan. Utgångspunkten för vandringen var det förtätningsförslag som tagits fram i samarbete med bland annat Fredrik Rosenhall på arkitektkontoret Inobi. Fredrik följde även med på vandringen och agerade guide. Han berättade kunnigt och ingående om förslaget vid de inplanerade stoppen längs vägen (Kapellplatsen, Chalmers, sluttningen innan viadukten, Wavrinskys plats, Geotekniskt centrum och parkeringsplatsen vid kolonistugorna). Detta var mycket uppskattat bland deltagarna, och det gav en extra dimension till vandringen.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

19e Yimbyvandringen - Ringön

Söndagen den 11 mars samlades över 60 (!) personer vid Frihamnens spårvagnshållplats för att besöka Ringöns industriområde. Detta är nytt rekord i Yimbysammanhang! Många av deltagarna var arkitekturstudenter från Chalmers, som fått i uppgift att skissa på ett kulturhus på just Ringön. Vi är många som ser fram emot resultatet.





 

Som vanlig medborgare finns det kanske i teorin få anledningar att spontant besöka området en söndagseftermiddag, och lämmeltåget längs Ringögatan drog till sig en och annan förvånad blick från dem som av någon anledning befann sig där. Ringögatan har potential att bli en riktigt intressant stadsgata, och ett av huvudstråken i den nya stadsdelen. Redan i dagsläget löper trädrader längs Järnmalmsgatan, och några mindre fickparker finns i anslutning till vattnet. I gruset mellan den överblivna tågrälsen kanske man spelar boule i framtiden? Här är en bildrapport från vandringen.




Karta över Ringön från 1923. Här är Ringön faktiskt en ö då den så kallade Ringkanalen omgärdar härligheten. Kanske inte är en så dum idé att åter skapa kanaler här?


Genom stegvis förtätning kan Ringön och liknande områden utvecklas till riktigt spännande och levande stadsdelar. Här kan bostäder blandas med verksamheter som blandas med kreativitet och rekreation.





På Ringön finns en stor variation av byggnader från förr och senare.


Räls är ofta närvarande.





Vi tog en avstickare ut till Kvillebangården. Järnvägspotential!  



Visst doftar det gott med järvägsräls om våren...







Tingstadstunnelns mynning.




De små mysiga hamnbassängerna är en stor tillgång för Ringön.


Vikingatida replikan Vidfamne.








Det är på Ringöng som Veiron i ottan numer har sitt näste.


Järnmalmsgatans mäktiga allé.


Spela boule mellan rälsen var det ja!




Göta älvbron med sina retsamt lågbrovänliga fundament.


Så där ja! Där satt den.



Vi från Yimby Göteborg får tacka alla för deltagande på vandringen och ser fram emot nya upptäcksfärder i vår. Må kraften vara med er.

17e Yimbyvandringen - Gamlestaden

32 nyfikna samlades i den utlovade solen på Gamlestadstorget onsdagen den 6 juli. Efter en nyttig introduktion av Johannes med flera av de planer och idéer som finns om Gamlestaden så började vi vår promenad. Här följer en fotorapport.








Gamlestadens fabriker


Några kaniner var med också


Minnesstenen för Nylöse


Gamlestadsbro






Här i Gamlestaden spelas förresten både Postkodmiljonären och Bingolotto in




Med såna här vackra byggnader har vi stor potential att utveckla en fantastisk stadsdel


Saker man ser




Säveån flyter genom Gamlestaden. Nästan som en tavla av Monet.


Polska katolikers hus. Bakom träden skymtar SKFs stora koloss.


Gamlestaden har sedan 60-talet varit avskuret av en stor trafikapparat, något som man förhoppningsvis kan råda bot på.




Kanske genom lite stadskvarter i någon variant. Högre, smartare och roligare än på detta enkla montage förstås. Hur tycker du? Diskutera gärna i vårt forum.


Landshövdingekvarter. En byggnadsstil som man bör bygga vidare med och utveckla, till exempel här i Gamlestaden.


Holländareplatsen skulle kunna må bra av en liten förtätning.






Kioskpaus på Brahegatan, en liten centrumbildning mitt emot SKFs gamla kulan.


Kulans fasader är rätt mäktiga, bara fönstrena som skulle behöva bytas ut mot klassiska (som på översta våningen).




Promenaden tog oss vidare till Bellevue, där det framförallt på helgerna är mycket liv och rörelse.


Området påminner mycket om det nu totalsanerade Östra Kvillebäcken med låga äldre industribyggnader som verkar som loppmarknader, matbutiker, presentbutiker, moskéer, kyrkor, frukthandel med mera. Bellevue marknad påminner mig mycket om Kommersen när Kommersen fortfarande låg i Kvillebäcken. När Kommersen revs för många år sen flyttade vissa trogna försäljare hit till Bellevue.



Här kan man köpa mattor, lampor, hemartiklar, presenter och barnsängar.


Vi tog en liten avstickare ner till estniska båtklubben "Estonia" vid Säveåns norra strand och pratade bland annat om vilka biologiska värden som finns i området. Det tipsades även om en specialtur med Paddan som går upp längs Säveån.






Bellevueplatsen är även det en plats som förtjänar en upprustning, här finns det plats minsann! 


Som avslutning på kvällens vandring går vi med tunga steg mot Kviberg och den påbörjade byggnationen av "Kvibergsstaden".


Kvibergs hage, för stadsmänniskor som gillar grönt (och meningslösa små oanvändbara gräsmattor framför en trist parkeringsplats som förhindrar att gatan har någon som helst kontakt med byggnaden och den bottenvåning som skulle kunnat innehålla olika sorters verksamhetslokaler men som nu inhyser lägenheter där folk känner sig tvungna att leva i mörker eftersom man aldrig vågar öppna gardinerna då det känns otryggt utanför.)



"Göteborgs mest variationsrika stadsdel" heter det i reklamen. Är det ironi eller? I Göteborg bygger man inte längre stad till sina invånare, vi låter snarare byggbolagen göra och sälja i stort sett vad de vill och då blir det så här. Tråkiga enformiga sovstäder där livet kvävs innan det får en chans att ens bli påtänkt.





Man hoppas ju lite på att Kurt Olsson ska komma utfarandes från Kvibergs regemente (som i filmen om hans liv som sig själv) och ställa allt till rätta.


Kanske bygga lite stad istället, då hade man förstått namnet Kvibergsstaden.



Tack till alla trevliga yimbyiter som promenerade och välkommen på nästa vandring! 

16:e Yimbyvandringen - Gråberget


Yimby Göteborg har besökt Gråberget en gång tidigare, närmare bestämt 2009, men med tanke på det aktuella programförslaget för området, så kändes det intressant att återvända. Om du missade någon av vandringarna, eller aldrig besökt platsen i fråga, så kan du med fördel börja med att läsa rapporten från den första turen. Området är så att säga konserverat i tiden, och troligtvis har inget dramatiskt hänt sedan 2009 (eller kanske rent av 1979). De fina fotona från den första vandringen är även ett utmärkt komplement till denna rapports mer dogma-inspirerade bildspråk…

Jag var lite sen när jag klev av vagnen vid Chapmans torg. Då stod det redan en hop människor, kanske 25 stycken, samlade vid statyn mitt på torget. Något som slog mig var vilken stor spridning det var mellan deltagarna, både vad gäller bakgrund, ålder och yrkestitlar. En del kanske aldrig varit i Majorna tidigare medan andra mindes hur det såg ut innan stadsomvandlingen kulminerade under det sena 50- och tidiga 60-talet, på den tiden området kring Gröna gatan ännu kantades av små träkåkar. En del lokala förmågor kom fram och undrade vad vi gjorde, om de fick följa med eller om var det möjligen var så att vi betraktade konstverket? ”Döh, står ni här och kollar på den eller? Ska det vara nåt konstnärligt med den? Jag har jag aldrig fattat, men det vet la ni, för annars hade la ni inte stått här?”



Gröna gatan var ett av de första i raden ”slumhusområden” som totalsanerades under rivningsåren i Göteborg.


Den varma tegelarkitekturen från 50-talet i ena änden av torget övergår stegvis mot ett mer monotont och brutalistiskt uttryck i fasaderna från 60-talets början. Om man tittar på de tre punkthusen på norra sidan av torget, de som föredömligt binds samman av en butikslänga, så ser man denna process ganska tydligt. Detta tas sedan till nya nivåer i de storskaliga lamellhus som ramar in platsen. Det är lite märkligt när man står här, eftersom alla spår av det gamla nästan helt försvunnit på en mycket kort tid. Lite av den äldre bebyggelsen upp mot Gråberget är dock sparad, bland annat ett stenhus från 20-talet och ett trähus som flyttats upp från området kring dåtidens Gröna gatan. En annan sak som är intressant är hur abrupt Karl Johansgatans stadsliv upphör precis när den passerar torget ner mot Jaegerdorffsplatsen.




Vi rörde oss först upp mot vad jag väljer att kalla Gråbergets miljonprogram. Platsen ligger egentligen mycket nära Mariaplan, och verksamheter som Dalheimers hus, men man upplever det inte så; det mentala avståndet är betydligt längre. Jag får återkommande minnesbilder från när vi skulle på ett kalas ute i Norumshöjd i Tuve, och var helt vilse. Planeringen bygger på att det inte skall vara någon genomfartstrafik i området, vilket leder till en sorts labyrintkänsla och ödslighet, eller ett lugn, beroende på hur man väljer att se det. Eftersom ingen hade med sig någon vettig kamera, så passade jag på att ta lite foton med min mobiltelefon.



Var är alla lekande barn?





Från bron kan man bland annat se denna tidstypiska parkeringsplats med tillhörande bebyggelse. Genius loci.



Ett spår från äldre bebyggelse?





Sedan bar det iväg uppåt, längs de branta backarna. Vi nådde Kabelgatan, själva huvudgatan med de pastellfärgade punkthusen. Här uppstod en del diskussioner om förslaget för området, både vandringsdeltagare emellan och med boenden på Gråberget som passerade. Bland dem vi träffade på fanns det ett sorts utbrett motstånd mot all sorts byggnation i närheten. En herre konstaterade att de minsann inte skall få bygga, inte så länge han bor där. En dam som gick förbi med rullator upprepade mantrat ”det är bra som det är, det är bra som det är”. Området är i sin struktur inflexibelt, och det är svårt att förändra eller bygga till, eftersom det var färdigt redan innan det byggdes. Sedan dess har det handlat om att upprätthålla status quo. Det blir så tydligt att Gråberget - precis som många andra ”tidstypiska” barn av sin tid - är ett introvert bostadsområde nära staden, men inte en del av staden. Samtida exempel kan vi ta från Porslinsfabriken, som marknadsförs med ”city living”, och sin närhet till Brunnsparken; dess främsta kvalitet finns alltså i att ligga nära stadens puls och utbud (city), men på betryggande avstånd (living). Frågan är hur det sett ut om det inte funnits någon ursprunglig stad att ligga nära, om Göteborg grundats under mitten av 1900-talet?




Fastän punkthusen är placerade lång ifrån varandra, så bidrar de till en omhuldande rumslighet.



Den vänstra sidan av gatan kan jag dock inte bejubla för dess arkitektoniska skönhet.


I själva hjärtat av Gråberget, där de stråk som ändå finns möts, där placerar man några längor för parkering? Hur tänkte de? Finns det något ställe som har potential så är det just här, eftersom alla som bor uppe på berget - eller skall dit av någon anledning - passerar just denna kritiska punkt. Någon sorts verksamhet i hörnet tror jag hade varit ett enormt lyft. Det skulle säkert gå att klämma in lite bostäder ovanpå också, utan att kränka punkthusens dominans. Bakom slyn på bilden finns en hyggligt stor markparkering i asfalt, som borde kunna användas effektivare.



Sluttningen på sydsidan verkar vara ett bra ställe för att göra sig av med brôte man samlat på sig…





Om Östblocket ligger i Kviberg, så kanske detta är Västblocket?




Vi drog oss upp mot toppen av berget, och en förskola som föreslås rivas och istället inhysas i bottenvåningen på ett bostadshus.










Det fördes många diskussioner kring hur man skulle kunna göra det enklare att ta sig upp och ner för berget. Bland annat hur man skulle kunna göra för att förbättra tillgängligheten med cykel.



Nybyggt landshövdingehus? 





Sluttningen upp mot Gråberget från Såggatan



Även Såggatan är i behov av att vitaliseras…



Vid Galateagatan möts det gamla med det idag inte längre så nya



Avslutning på samma plats som vi började, Chapmans torg. Lägg märke till balkongernas utformning.

Den trettonde Yimbyvandringen - Härlanda/Kålltorp




Vi var drygt ett tiotal
stadsintresserade som möttes upp i Härlanda denna söndagseftermiddag i slutet av maj. Eftersom jag numera bor i Kålltorp, så kände jag lite extra för att lägga en stadsvandring här. Området har en intressant historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden, men det sker också en del stadsomvandling i dagsläget.





Del av Härlanda Kyrkoruin.


Vår första anhalt var Härlanda kyrkoruin, som uppförts redan på 1100-talet, men raserades 1528 på order av självaste Gustav Vasa. Vad jag förstår av händelsen (rätta mig om jag har fel) så var Herr Vasa mån om att knyta kyrkan till staten i samband med reformationen, för att kunna ta del av deras rikedomar, men de envetna munkarna i denna församling var tydligen motsträviga … Hur som helst så har munkarna gett namn åt både bäcken (som numera rinner i en kulvert) och sedermera torget, som vi vandrade vidare mot. På väg dit så fördes det en del diskussioner i gruppen huruvida man skulle kunna förtäta ner mot autostradan Munkebäcksgatan, i den rejält tilltagna parken vid Härlandakyrkan.







 

Nästa stopp var inne bland landshövdingehusen, och den intressanta fyrkantiga parken. Kålltorp började planeras ganska omgående av Albert Lilienberg efter att Örgryte/Härlanda införlivades i Göteborg, men det var först på 1930-talet som man hunnit till denna sida av Munkebäcksgatan. Uttrycken i fasaderna tyder på att funktionalismen är på inmarsch och vad som komma skall. Det uppfördes totalt elva kvarter; när Uno Åhrén tog över arbetet efter Lilienberg så ändrade han planen och de resterande landshövdingehusen är byggda som lameller (varav det på Qvidinggatan är Göteborgs sista landshövdingehus). På få ställen är paradigmskiftet mellan klassisk kvartersstruktur och funktionalismens intåg så tydligt som när man står i lekparken med vattensprutande flamingos.



Kålltorps landshövdingehuskvarter, till vänster skymtar den kvartersstora fyrkantiga parken (se flygbilden överst).




Lamellhövdingehus.


Ett av landshövdingehörsen hade fått riktigt läckra balkonger.

Vi begav oss upp mot Renströmska gamla sjukhusområde. Den vackra tegelbyggnaden håller i dagsläget på att byggas om till bostadsrätter. Det hördes en del förslag om att sätta upp högtalare som spelade upp ljud på folk som hostade i parken för simulera de tuberkulossmittade stackarna


Det finns även planer på nybyggen åt Torpagatan till, men var lite svårt att bilda sig en uppfattning, eftersom det mest är skog där. Det blir väl några punkthus.










Renströmska sjukhuset.

Parken omkring sjukhuset känns lite som Slottsskogen (kan ha att lite att göra med att Ernst Torulf ritat både Renströmska och Naturhistoriska museet), och är en tillgång för hela stadsdelen. När vi gick ner genom parken, mot den gamla grönturkosa gården, som gett stadsdelen Kålltorp sitt namn, så kunde vi betrakta hur otroligt mycket eternitplattor sjukhuset (?) köpt in till de närliggande husen, som egentligen är väldigt eleganta, men som alla är klädda i detta opassande material. Det måste ha varit en försäljare utöver det vanliga som lyckats kränga ett sådant parti.


Gröna gården Kålltorp och dagens guide.


När vi kom ut vid Munkebäcksgatan igen så kunde vi se hur olika karaktär de två sidorna av gatan har. Längs den ena finns en del stadsradhus, småaffärer och en hel del människor som är ute och rör sig, men den andra sidan är mestadels villor och en del lameller. Mycket av det har troligtvis att göra med hur spårvagnen är dragen och utformningen av Erik Fribergers hundratals meter långa, strikt funktionalistiska (och beryktade för sin fulhet) radhus. Den räfflade plåten misstänker jag är tilläggsisolering (på de svartvita foton jag sett ser fasaden ut att vara vitputsade), men det är ändå lätt att förstå varför byggnaderna fick smeknamn såsom ”Kaninburarna” och ”Rävfarmen”. Bakom dessa radhus ligger ett idylliskt villaområde uppfört i 20-talsklassicistisk stil. Enligt böckerna från hembygdsföreningen, som jag läst som research, så blev det ett fasligt hallå och en massa överklagande redan på den tiden när planerna på Fribergers hundrameterslängor uppdagades. Själva villorna är idag i stor utsträckning ombygga, ibland nästan till oigenkännlighet, men det finns även en del välbevarade fasader.





Framme vid Spelmansplatsen träffade vi på en man som satt och såg lite vilsen ut, likt en nyss hemkommen Odysseus. Han letade efter det hus som hans mor en gång växt upp i, som han själv blott sett på kort, men inte kunde hitta. Allt var förändrat, ingenting sig likt. Där det förr bodde enkla järnvägsarbetare, var det nu en ganska välbeställd medelklass som tagit över. Vi hade en väldigt trevlig konversation med honom om platsen, staden i allmänhet, och dess riktning, sedan sa vi hej då och avslutade vandringen.


F.d. Härlanda fängelse.


Fängelsets gamla tjänstebostäder är omvandlade till bostadsrätter. De tycker inte om besökare. "Ingen genomfart, gäller även gående". Det kan ni ju drömma om, klart att man ska få gå igenom om man behöver.



«
»
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6713 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter