Stadens historia: Rosenlund

Rosenlund i centrala Göteborg är kanske mest känt för Viktor von Gegerfelts Feskekörka från 1874. Den gamla fiskhallen är, tillsammans med Ullevi, Läppstiftet och Lisebergstornet, en av Göteborgs verkliga ikonbyggnader. Under 60-70-talen genomfördes en extreme makeover av området, vilket resulterade i ett par gigantiska kontorshus som säkerställer att det långsmala området är öde och tyst kvällstid. Detta, tillsammans med de arkader som löper längs gatan, har gjort att det förekommer en hel del gatuprostitution här. Av och till debatteras hur man ska stoppa detta. Ett aktuellt exempel är förslaget att helt enkelt spärra av gatan under kvällstid.

Resultatet kommer dock som bäst bli att området fortsätter vara en bit död stadsväv. Man kan invända att människohandel är en så viktig fråga att ändamålet helgar medlen i detta fall. Det är möjligt. Men bara under två förutsättningar: Att medlen verkligen leder till ändamålet och att det inte finns bättre medel. Vad gäller det första är jag osäker. Vad gäller det andra är jag mycket säker: Det finns bättre sätt.



Rosenlund behöver mer folkliv, inte mindre...

Den bästa lösningen är att få fler, inte färre, människor att röra sig i och genom området. För att det ska vara möjligt behövs andra målpunkter än stängda kontor och skumma arkader. Det handlar om att bryta upp områdets (dys)funktionalistiska struktur. Först och främst bör området kompletteringsbebyggas med bostäder (som försvann under "saneringen") genom tillbyggnader, nybyggnader och eventuellt omvandling av kontorsyta.



Rosenlund behöver en mer varierad bebyggelse...

Levande hus ger ökad trygghet, vilket ökar benägenheten att röra sig genom området. Det skapar i sin tur underlag för fler butiker och affärer med längre öppettider. Detta bör understödjas genom att tillgången på mindre, billiga lokaler stimuleras. De duktiga människorna på Stadsbyggnadskontoret kan säkert utforma planer för en sådan omvandling. Låt oss bekämpa människohandeln konstruktivt, genom att göra vår stad tryggare och trevligare, inte genom att stänga av den.

Det finns stora parkeringsöknar i området som behöver återbebyggas...





Bakom parkeringsplatsen kontorshus av Sven Brolid 1970.

En mer varierad bebyggelse med större blandning av verksamheter och en mer inbjudande utformning är också önskvärd...



I bakgrunden affärs- och bostadshus från 1904-1905. I förgrunden affärshus från 1851.



I bakgrunden kontorshus av Jarle Osnes 1973. I förgrunden kontorshus av Osnes arkitektkontor 1981, ombyggt 1986 och 1996, huset fick också nyligen en extra våning.

Det gäller inte minst Hvitfeldtsplatsen som rent spatialt har alla förutsättningar att vara den mötesplats den en gång var. Men då behöver gatuplanet  som nu domineras av Skatteverket och Hemköp öppnas upp för olika sorters publika verksamheter.



Blandad bebyggelse från senare delen av 1800-talet, med bostäder, kontor och butiker.



Kontorshus av Lennart Kvarnströms arkitektkontor 1978.

Det är också möjligt att man behöver se över områdets gestaltning och funktionella integrering. Även om det säkert finns de som ser ett stort värde i bevarandet av det unika arkitektoniska uttrycket från 70-talet är det ju ändå tänkbart att det går att göra vissa förbättringar...

 

Bostads- och affärshus från 1905.



Kontorshus av Lennart Kvarnströms arkitektkontor 1977.