Yrkanden för Lindholmen: Begreppsförvirring

Vi har tidigare bevakat och lämnat yttrande över den föreslagna planen, eller rättare sagt de föreslagna planerna, för bebyggelse vid Götaverksgatan på Lindholmen. Som uppmärksammades i kommentarstråden till inlägget om yttrandet (fortsätt skriva bra i kommentarstrådarna!) så har ett par yrkanden lagts för byggnadsnämnden vid senaste sammanträdet, och framförallt det ena är mycket intressant.

I ett yrkande från S, MP och V föreslår man att byggnadsnämnden beslutar att utreda förslaget om en mer sluten kvartersform vidare, medan M, FP och Vv tycker att det är för sent i processen att ändra sig om det ursprungliga, uppbrutna förslaget, samt att det slutna planförslaget är mindre yteffektivt och därför mindre konstnadseffektivt. Byggnadsnämnden föreslås därför besluta att man håller sig till det ursprungliga alternativet! Detta trots att man själva (undantaget Vv) stod med på det tidigare yrkandet om att utreda ett slutet alternativ.


 

Bakgrunden är alltså det tilläggsyrkande som gjordes förra året, den 4 augusti, av en nästan helt enig byggnadsnämnd (S, V, MP, FP och M), där man yrkade på att inkludera ett alternativt planförslag med sluten kvartersstruktur, av precis rätt anledningar, i remisshandlingarna. Detta var något som vi naturligtvis hyllade. Vi hoppades rentav att detta kanske kunde innebära ett rejält trendbrott och en tydlig signal om att stadsplaneringen måste in på nya banor. Nu verkar det emellertid som att FP och M tillsammans med Vv kommit till insikten att det skulle sända dåliga signaler till byggsbranschen om man fördröjde processen genom att inte helt enkelt hålla sig till orginalförslaget.



Man kan ju fråga sig hur man kan komma fram till det fyra månader efter att man själva ställt dig bakom det första yrkandet, om man nu är så måna om att korta ner processen. Jag kan heller inte förstå hur det kan vara så kontroversiellt att signalera till tjänstemän och byggherrar att man tänker följa översiktsplanen och bygga det man kommit överens om att man bör bygga. Om man redan från början hade gett tydliga direktiv om vad för slags stad man vill ha (för kommunen har ju precis som det påpekas i yrkandet planmonopol), så hade man ju kortat ner processen och sparat resurser. Att börja kräva att vår utmärkta översiktsplan efterföljs och att man slutar utarma staden med en massa splittrad strösselbebyggelse sänder helt rätt signaler.


Kan någon förstå hur det här förslaget kan vara mindre yteffektivt än föregående förslag?

Den andra mycket märkliga formuleringen i yrkandet är den om att det uppbrutna alternativet ger högre yteffektivitet och därför högre kostnadseffektivitet. Konsortiet anser att alternativet med slutna kvarter medför svårutnyttjade ytor och är "problematiskt ur flera aspekter". Det är inte så förvånande att konsortiet drar slutsatsen att det uppbrutna alternativet är mer kostnadseffektivt. Med det slutna atlernativet kommer vissa av bostäderna och lokalerna ha suboptimala förhållanden ur kortsiktigt ekonomiskt perspektiv. Eftersom byggherrarna i konsortiet vill ha så stor avkastning (det är deras jobb) som möjligt är det självklart att de väljer det mer kostnadseffektiva alternativet om de får välja fritt. Nu är dock situationen sådan att byggherrarna får inte välja fritt hur staden ska byggas. Återigen: kommunen har planmonopol och ska se till stadens och dess invånares bästa.

Så, att konsortiet föredrar det mest kostnadseffektiva alternativet är givet. Men när man talar om yteffektivitet är man inne på något helt annat, åtminstone för mig. Jag vet inte om det är jag eller byggnadsnämnden och konsortiet som är begreppsförvirrade, men för mig är yta ett geometriskt begrepp. Om enda skillnaden mellan två alternativ är att det tillkommit bebyggd yta i det ena alternativet, så är det fullkomligt uppenbart att alternativet med tillkommen bebyggd yta är mer yteffektivt. Att påstå något annat är endast (i bästa fall omedvetet) vilseledande.

Man kan ju även lyfta fram stadsplanekonceptet i den här frågan. För det hade antagligen varit mycket mer attraktivt för exploatörerna att bygga det slutna alternativet om man kunde räkna med att kvarteret kommer ingå i ett omgivande rutnät av kvartersstad. Då hade man kunnat räkna med att husen i de östra hörnen i det aktuella området hade varit attraktiva, istället för att som nu ligga i utkanten av ett i omgivningen ensamt stadskvarter, och det hade då varit mer ekonomiskt intressant för byggherrarna att bebygga även de ytorna.


Den skiss Yimby skickade in med sitt yttrande över planförslagen, som vi tyckte var ytterligare ett snäpp bättre än det slutna alternativet SBK visade. Vilket är ditt favoritförslag?

Lyckligtvis vann yrkandet från S, V och MP nämndens omröstning. Trots det lämnar sammanträdet en bitter smak, och vi får än en gång en inblick i hur krampaktig stadsplaneringen är idag. Vi är nog många som känner att det är hög tid att sluta dra de här frågorna i långdragna, kostsamma processer bara för att komma fram till att översiktsplan bör efterföljas. Det är högst rimligt att tro att sluten kvartersbebyggelse inte för alltid kommer stå som den klart bästa stadstypologin i alla lägen, men tills vi har kommit fram till bättre strukturer som vi kan argumentera rationellt för, så är det bara att vara tydliga med att det är kvartersstad som gäller vid utbyggnaden av Göteborgs innerstad, redan från början.